Intresse nytt!

Idag var det alltså Sverige nationaldag. Vilket datum dessutom, 060606. Enligt en Sifo undersökning firar en tredjedel av svenska folket nationaldagen. Jag kan säga att jag inte är en av dem. Anledningen är enkel - Hur fan firar man nationaldagen? Julafton har sin julskinka, påsken har sina ägg. Julafton har sin tomte, påsken har sin hare. Vad har nationaldagen för specialmåltid och gimick?. Öl och svenska flaggan? Jag skulle jättegärna vilja veta vad alla de 3 022 2349 svenskarna gör när de firar Sveriges nationaldag. Går de ut på puben, äter de fin mat? Om det är så simpelt, kan jag lika gärna ta och öppna en blågul redan nu, vifta lite med en svensk flagga. Sedan kan även jag ansluta mig till den grupp av svenskar som firar nationaldagen.

"Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord"

Filmrecension| Utvandrarna

Utvandrarna (1971)

Regi: Jan Troell Manus: Bengt Forslund baserad på roman av Vilhelm Moberg
Medverkande: Max von Sydow Liv Ullmann Eddie Axberg Allan Edwall Monica Zetterlund


Karl-Oskar (Max von Sydow) och hans familj har problem med missväxt och fattigdom. Robert (Eddie Axberg) har länsherren efter sig, som hotar med att fängsla honom. Predikanten Danjel (Allan Edwall) predikar för socknens invånare, vilket ogillas av kyrkan och han landsförvisas. Tillsammans beger de sig alla av på en lång resa efter lyckan. Platsen för lyckan heter Amerika.

"Utvandrarna" är fantastiskt realistisk, man får sig en bra bild över eländet som rådde under hela 1800-talet. Att vara längst ned i samhällspyramiden var verkligen inte lätt, man tvingades jämt att kämpa mot fattigdom, svält, sjukdomar och mot hänsynslösa länsherrar som kunde beslagta ens gård ifall han kände för det.
Under de här fruktansvärda förhållandena är det inte alls konstigt att så många valde att sälja rubb och stubb för att ha råd med resan över till Amerika, till den ljusare världen.

"Utvandrarna" är mycket bra, men den sista timmen då de är i Amerika, känns lite väl hastigt genmförd, här tappar filmen lite.

8/10 - underbar

Det är rekommenderat att ha svensk undertext när man ser på den här, småländskan kan vara lite otydlig ibland :p

Filmrecension| Peggy Sue Got Married

Peggy Sue Got Married (1986)

Regi: Francis Ford Coppola Manus: Jerry Leichtling & Arlene Sarner
Medverkande: Kathleen Turner Nicolas Cage

Peggy Sue (KathleeniTurner) är missnöjd med sitt val av man, Charlie (Nicolas Cage). Under en klassåterträff svimmar Peggy och vaknar upp 25 år tidigare på 1960talet. Nu bor Peggy hemma med sin mor och far, går i highschool och dejtar Charlie. Hon får en andra chans helt enkelt, den här gången med en mogen kvinnas kunskap.

Peggy Sue got married, är som ni säkert redan förstår en "tänk om"-film. Som så många andra filmer av den här genren kan man vänta sig ett budskap i slutet av filmen. Det är inte så intressant eftersom att man tidigt listar ut vad det är för ett budskap.
Det här är en ganska så sötsliskig komedi, som för det mesta bara är tråkig, men har sina stunder. Jim Carrey innehar en liten roll i filmen. Det är förstås han som är höjdpunkten.

Det fanns en scen som jag tyckte var riktigt rolig. Det är synen på sex man hade på 60-talet. När Peggy och Charlie hånglar i en bil, föreslår hon att de ska ha sex. Något som chockar honom eftersom att en tjej inte ska be en kille om sex, speciellt inte innan man har gift sig! Ett tydligt tecken på att Peggy har glömt hur det var att leva på 60-talet.

Kathleen och Nicholas Cage gör väl sina roller bra. Men är inget som hjälper eftersom att det här är en väldigt ointressant film. Peggy Sue got married är iallafall bättre än "Family man", som också är en "tänk om"- film, då med Nicholas Cage i huvudrollen. (se recension)

5/10 - sådär

Filmnyhet| Rob Zombie gör Halloween 9

Mike Myers är tillbaka! I sin nionde film.
Senast vi såg Mike Myers jaga unga kvinnor var i Halloween: Resurrection från 2002. Totalt sett har Myers härjat runt i 33 år sen första filmen fick premiär 1978.
Det ska bli hemsk intressant (not!) att se hur Mike Myers kommer att dö den här gången.
Regin sköts av artisten och skräckfilms-regissören Rob Zombie, som lovar att ta genren till en helt ny nivå.
Skådespelarna är ännu inte klara, men vi kan vänta oss att se den nionde Halloween-filmen på bio i oktober nästa år (hurray?).

Filmrecension| X-men

X-men (2000)

Regi: Bryan Singer Manus: Bryan Singer & Tom DeSanto
Medverkande: Hugh Jackman Patrick Stewart Ian McKellen Famke Janssen Halle Berry Anna Paquin



De är lika oss till utseéndet, men har unika förmågor som vi "vanliga" människor inte har. Några av dem kan flyga, gå igenom väggar eller skjuta laser med ögonen. De kallas för mutanter. De är jordens mest förföljda minoritetsgrupp.

Professor Xavier (Patrick Stewart) har grundat en skola och en fristad åt detta utstötta folkslag.
Xavier hoppas på en värld där mutanter och människor kan leva sida vid sida. Men med den trångsynthet som råder ser den världen inte så ljus ut. Magneto (Ian McKellen) med förmågan att förflytta metallföremål, tror inte på Xaviers värld. Han vill istället utrota människan!

Vi får först bekanta oss med Rogue (Anna Paquin) som rymt hemifrån efter att ha orsakat en olycka. Hon träffar på Logan (Hugh Jackman) en mutant med självläkande kraft och med ett livsfarligt knivvapen som påminner om en vargs klor. De båda får snart bekanta sig med mutanterna Storm (Halle Berry), Cyclops (James Marsden) och Dr. Jean Grey (Famke Janssen), storm med förmågan att kontrollera vädret, Cyclops med förmågan att skjuta laser ur ögonen och Jean Grey med förmågan att flytta på objekt och att läsa folks tankar.

Tillsammans tvingas de att slåss mot skurkarna Magneto, Mystique (Rebecca Romijn-Stamos), Sabretooth (Tyler Mane) och Toad (Ray Park)

Jag har alltid gillat X-men serierna, ungefär lika mycket idag som för tio år sedan. Tyvärr tycker jag inte att den här filmen lever upp till mina förväntningar. Det är just manuset som sabbar det hela. Det är för många korkade oneliners och meningslösa uttalanden. Som tex. meningen från Storm till Toad: "Do you know what happens to a toad when it's struck by lightning? The same thing that happens to everything else."
Xmen är iallafall hyfsat spännande och innehåller en stor dos action. Jag föredrar lätt X-men framför Spiderman, Hulken och allt vad de heter. Lyckligtvis är X-men 2 något bättre än den här.

5/10 - sådär

Filmrecension| Battle Royale

Battle Royale (2000)

Regi: Kinji Fukasaku Manus:Kinji Fukasaku baserad på roman av Koushun Takami





En klass på 42 ungdomar skickas ut till en öde ö där de tvingas att mörda varandra. Bara en person kan lämna ön levandes. "Spelet" övervakas noggrant av helikoptrar, kameror och av lekledaren Kitano (Takeshi Kitano).

Battle Royale är en som en brutalare version av Expedition Robinsson. Istället för att rösta ut någon genom ett ö råd, ska man slakta de andra. Filmens grundstory kan ses som lite löjlig, en framtida lösning på det ökade ungdomsvåldet att sända ut en grupp ungdomar på en ö för att döda varandra, känns kanske inte som någon vidare logisk lösning.
Hursomhelst är det bara en liten del av själva filmen. Det som Battle Royale egentligen handlar om är om du skulle kunna ha ihjäl dina bästa vänner för att rädda ditt eget liv? Kanske du tillåmed skulle tvingas att döda någon du älskar.

Utav de 42 ungdomarna är det ca 10 stycken som vi får lära känna. Shuya Nanahara och Noriko Nakagawa är de två som vi får följa allra mest. Nanahara gör allt för att skydda sin älskade Niroki. Mitsuko Souma, den tjejen på ön som tidigt bestämmer sig för att döda de andra och komma levandes från ön. Klassens två nya Kawada och Kiriyama, den ena Battle Royale veteran, den andre frivilligt anmäld, är de två som de övriga ungdomarna bör akta sig för.
Andra ungdomar blandannat Takako (spelad av Chiaki Kuriyama "Go go" i Kill Bill) har några mindre scenarior, just för att ge ungdomarna lite atmosfär.

Battle Royale är en intressant film, men lider av ett antal större brister i manuset. Men om du gillar en spännande actionfilmer med våldsamma inslag är det här säkert något för dig.

7/10 - Klart sevärd

Filmrecension| Frankie and Johnny

Frankie and Johnny (1991)

Regi: Garry Marshall Manus: Terrence McNally
Medverkande: Al Pacino Michelle Pfeiffer





Frankie och Johnny jobbar båda på samma Café. Johnny som nyligen har blivit frisläppt från fängelset gör allt för att imponera på Frankie som han har fallit totalt för. Frankie tycker bra om Johnny men pga ett tidigare misslyckat förhållande undviker hon att dejta.

Det här är en romantisk komedi som skiljer sig från den enorma massan som finns på marknaden. Den är jordnära och skön, lagom skojfrisk och lagom sorglig. Det är lätt att identifiera sig med Frankie & Johnny, speciellt om man själv vet hur tuff ensamheten kan vara. Visst känns det som att man kan förutse hur saker och ting kommer att sluta men det är inget som hindrar den här filmen från att vara så bra som den är.
Risken med den här typen av film är att karaktärena brukar kännas så stereotypa. Det är då inget jag lägger märke av i den här.

7/10 - klart sevärd

Filmrecension| Species

Species (1995)

Regi: Roger Donaldson Manus: Dennis Feldman
Medverkande: Michael Madsen Natasha Henstridge Ben Kingsley Alfred Molina




Några vetenskapsmän kombinerar alien DNA med mänskligt DNA. Resultatet blir "Sil". En mutant som kan byta skepnad. I ena sekunden är den en dödlig pansarskyddad mördarbest. Och i andra sekunden en vacker kvinna. Sil's mål är att para sig med män och skaffa sig en rad efterträdare.

Jag minns hur jag tyckte den här filmen var vrålhäftig när jag var en liten kid. När jag ser den idag, kan jag inte låta bli att skratta åt hur jävla korkad den är. Michael Madsen, Alfred Molina, Forest Whitaker och Marg Helgenberger agerar som experter. Madsen är "utrotaren", givetvis består hans repliker utav coola oneliners som "Die you bastard! och annat sånt coolt. Whitaker är en "empati-expert". Han kan känna av hur rymdvarelsen (Sil) har agerat i diverse situationer och vad hon troligen kommer att göra härnäst. Alfred Molina och Marg är liknande experter som oxå de dumsmarta. Likt Watson i Sherlock Holmes säger de sådana uppenbara saker som vi redan vet.

Species är en film för de mindre. Även om huvudrollen spelas av en naken kvinna, är det ändå hos den yngre publiken den går hem bäst. Eller hos gubbsjuka män utan hjärna och amerikaner.

4/10 - inte så bra

Filmrecension| Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Regi: Michel Gondry Manus: Charlie Kaufman Michel Gondry Pierre Bismuth
Medverkande: Jim Carrey Kate Winslet Elijah Wood Mark Ruffalo Kirsten Dunst Tom Wilkinson


Skulle du radera ett hemskt minne om du hade haft möjligheten? Det är något som Joel och Celementine väljer att göra när deras relation är mer eller mindre krystad. Men under raderingsprocessen ångrar Joel sig plötsligt då han på nytt upptäcker den tidigare passionen de hade i början av förhållandet.

Jim Carrey spelar Joel Barish, en ganska så blygsam man med stora svårigheter att träffa nya nänniskor. Kate Winslet spelar Clementine Kruczynski, en tjej med en kraftig impulsdrift och som ändrar sin hårfärg oftare än du byter underkäder. De här båda träffas slumpartad och inleder tidigt en relation. Då filmen börjar i slutet av deras relation och sedan går baklänges, tänker jag inte berätta mer nu eftersom att det skulle spoila en del.
Jim Carrey och Kate är mycket bra i sina roller.

Elijah Wood spelar en efterhängsam man som förföljer Kates karaktär. Lite lagom creepy typ.
Kirsten Dunst, Mark Ruffalo och Tom Wilkinson är de som Joel kommer att kontakta då han vill radera Clementine från sitt minne. De här tre karaktären gör tillsammans en liten berättelse som skickligt knyts samman med Joel och Clementines historia.

Charlie Kaufman vet man sen innan att han är en riktig hejdare på att skriva komplicerade manus, den här gången har han gjort det tillsammans med filmens regissör Micheal Condry.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind är en mycket komplex film, det inte finns många filmer man kan jämföra den med. Det skulle väl i sådanna fall kunna vara Butterfly Effect eller Memento, som har en liten likhet. Personligen har jag svårt för att förstå vad som är så himlans bra med den här filmen. Jag upplever den som lite dryg och kan inte alls förstå den storhet och kultstatus som den har fått (i skrivande stund plats 37 på imdb). Men det är helt klart en film man måste se.

6/10 - helt okey

Intresse nytt!

* Igår när det äntligen var lite upphåll från allt regnande och solen lite blygsamt vågade titta fram, tog jag en runda inom en loppmarknad. Där fyndade jag oöppnade Dvd filmer för 25kr styck. Jag hade turen att finna Ed Wood och Goodmorning Vietnam.
Håll utskick efter recensioner av de båda filmerna ;)

* Idag var jag nere vid den otroligt intelligens befriade arbetsförmedlingen. Mitt möte såg ut som så att de skrev in mina uppgifter och tidigare jobberfarenheter på en dator, som jag sedan fick utskrivet. Efter det var det bara till att säga tack och adjö. Det enda rådet jag fick var att fortsätta att ringa till kommunen och hålla utskick på deras hemsida efter jobb. Jävligt smarta de är alltså >_<