Filmrecension| Casablanca

Casablanca (1942)

regi: Michael Curtiz
medverkande: Humphrey Bogart Ingrid Bergman

Utspelar sig under krigsåren i tillflyktsorten Casablanca där Rick Blaine äger en nattklubb. Rick är inte den typen som ”sticker ut sitt huvud för någon” och inte heller bryr han sig om vem som vinner kriget. Så har han varit ända sedan han fick sitt hjärta krossat innan flykten till Casablanca. Helt plötsligt dyker denna hjärtekrossande kvinnan upp på Ricks nattklubb, i följd med en tjeckoslovakisk underrörelseledare. De söker hjälp att få visum till Amerika, frågan är om Rick tänker ge dem den hjälpen.

Att bygga en film på olycklig kärlek är ett vanligt förekommande ämne i filmvärlden. Men Casablanca är helt klart den filmen som behandlar det ämnet bäst. Med sitt manus och variation på karaktärer är det här en film som går direkt in i ens hjärta. Man identifierar sig snabbt med filmens båda huvudkaraktärer Rick och Ilsa (spelade av Humphrey Bogart och Ingrid Bergman).
Casablanca är ena stunden rolig, andra stunden deppig för att sedan bli rolig igen. Det är ett ständigt upp och nedgående tåg. Det som övervägde mig att ge Casablanca det högsta betyget är det underbara slutet. Kalla mig gärna för en sentimentalisist om du måste ;)

10/10 - Världsklass!

sex: 0 våld: 1 humor: 3 spänning: X hjärna: 5 hjärta: 5