Recension| Livet är underbart (1946)

Såg Frank Capras klassiker ”Livet är underbart” på Svt häromdan.
I början av filmen var jag väldigt skeptiskt till om filmen verkligen skulle leva upp till sitt namn. Men efter kanske tjugo minuter hade jag förälskat mig i George Bailey ( inte bokstavligt talat ^^) som spelas av James Stewart.

Bailey är en man som drömmer om att lämna småstan Bedford falls som han är född i för att sedan resa runt i världen och besöka alla möjliga platser. Men hans planer krossas då hans fader dör och Bailey tvingas att ta över sin fars nedläggningshotade firma. Men Bailey är inte sur för det. Han lyckas ständigt se positivt på allt. Dessutom är det ju tänkt att hans yngre bror ska ta över firman så fort denna är klar med sin utbildning. Men även de planerna blir inte som tänkt då hans bror blir inkallad i kriget och han själv blir kvar hemma.
Baileys motgångar är många och frågan är om han nångång verkligen kommer att lämna Bedford falls som han är så trött på. Att se hur hans vänner lyckas med sina liv och som flyttar till större städer eller intressantare platser medans hans själv är kvar på ruta ett, gör hela inte saken bättre.
När det ser som mörkast ut för Bailey en julafton, då hans liv enligt honom själv har blivit så eländigt att han överväger att begå självmord, dyker hans skyddsängel upp och visar honom hur världen hade sett ut utan honom.

"You call this a happy family? Why do we have to have all these kids?"

Filmens handling påminner lite om Charles Dickens klassiker ”En julsaga” där tre spöken visar upp olika scenarier i en girig mans liv en julnatt. Största skillnaden mellan de bägge historierna är väl den att George Bailey är en trevlig snubbe tillskillnad från Ebenezer Scrooge.
Givetvis är ”Livet är underbart” en feelgood-movie, men inte som vilken feelgood-movie som helst. Det är inte hela tiden en dans på rosor. När Bailey börjar spåra ur och svär och slåss blir filmen faktiskt väldigt otäck. Det är också den biten av filmen som jag gillar bäst, den dystra och ångestfyllda.

Jag vet inte om jag egentligen är så jäkla glad för själva ängelgrejen, men den funkar iallafall relativt bra. Synd att slutet på filmen skulle vara ett sånt jävla magplask på en annars så underbar film.

7/10 - jättebra