Tv tips!

Ikväll börjar en ny dokumentärserie på ettan som jag tänkte kunde va nåt

"I sommar sänder SVT dokumentärsatsningen Kvinnans plats. Sex starka dokumentärer om kvinnors styrka mot alla odds. Del 1 av 6: Först ut är Sisters in Law om en kvinnlig domare och en kvinnlig åklagare som ingjuter mod och styrka i utsatta flickor och kvinnor. Förövarna ställs till svars och ett brutalt uppvaknande väntar dem. En dokumentärfilm fylld av hopp och framtidstro av Kim Longinotto."


Dagens film Sisters in law visades på Ronneby filmstudion i våras, men jag var på nåt annat då. "Visst är det en ganska gripande skildring om kvinnors rätt i Kamerun men i det långa loppet håller det bara inte" - skriver Corpsegrinder om den. Det Corpsegrinder dissar brukar ju i regel vara bra ^_^

UPDATE (2 juli)
den var ganska intressant. Tycker att det var kasst att det aldrig var någon intervju med någon av kvinnorna - som det handlade om ju. Det var lite tragikomiskt att se hur de hustrumisshandlade männen blir helt ställda när kvinnorna får rätt i sin sak.
- Vaddå, varför får jag inte slå henne? jag försörjer ju henne!
Komiskt att intelligensnivån inte når längre än så, men tragiskt att det verkligen är miljontals som tänker likadant världen över.

hultsfred

Calles tält läckte tydligen som ett såll sista natten. - Så illa kan det väl inte ha vart, sade jag. Det var då som han skickade den här detaljerade bilden till mig. Stackars sate, om jag ändå hade kunnat lega bredvid å hållit honom varm.

Shooter (2007)

Mark Wahlberg spelar en före detta prickskytt som gått i exil efter sin senaste tjänstgöring. Han blir uppsökt och övertalad att hjälpa FBI med att finna en prickskytt som man tror är ute efter att mörda presidenten. Men det hela är en komplott. Mark blir istället utpekad som attentatsman.

Det här är en action/thriller som börjar riktigt bra och ser lovande ut. Men ganska snart finner man att det är en actionfilm som innehåller de vanliga ingredienserna: En hot brud som hjälper Mark och en FBI-agent som tror på hans oskuld. Därför blir man heller aldrig vidare överraskad då man hela tiden har den där känslan av att man har sett det förr.

"You don't understand how serious this is. They killed my dog"

Men det är en underhållande film och den är mycket snygg. Dessutom är ju Mark Wahlberg väldigt bra i sin roll - Även om huvudkaraktären känns lite väl bekant.

Science of sleep (2006)

Stéphane Miroux, en blyg och osäker ung man från Mexiko, kommer till Paris för att komma närmare sin mor, Christine. Han får ett trist jobb på en kalenderfabrik och förälskar sig i sin charmiga granne, Stéphanie. Men att erövra henne är ingen lätt sak för den unge mannen och den enda lösning han kommer på för att stå ut med svårigheterna som han går igenom är att fly in i drömmarnas värld.

Michel Gondry har tidigare gjort skruvade Human Nature och mysiga Eternal Sunshine of the Spotless Mind – båda med Charlie Kaufman som manusförfattare. Jag tycker att Condry visar med den här filmen att han visst kan göra skruvade och udda filmer utan Kaufmans hjälp. Visst känns inte manuset fullt så briljant som det i Eternal Sunshine of the spotless mind. Men rent bildmässigt tycker jag att den här filmen hamnar högt upp på stilskalan.

Många gånger känns filmen väldigt lågbudget, det är framförallt scenerna som filmas med en ryckig handkamera àla Lars von Trier. Drömsekvenserna är många gånger inspirerade eller refererar till några av de musikvideos som Condry har gjort. T.ex. Foo Fighters' "Everlong" (mer om det finns att på imdb).

Huvudrollen spelas av favoriten Gael García Bernal, det här är första filmen jag ser honom i där han talar engelska (Babel räknas ej), vilket gör det hela lite mer speciellt.

Bok| Putins Ryssland

Intressant bok,,, deppig och tankeväckande.

Skriven av Anna Politkovskaja, journalisten som mördades utanför sitt hem i höstas.
Boken kan kännas Putinfientlig, men bygger i stort sett endast på Annas egna betraktelser och andra personers vittnesmål.
Intressantast var kapitlet om gisslandramat i teatern i Moskva.
Bör nog vara en smula intresserad av politik och kunna lite om Rysslands historia för att orka ta sig igenom denna. Klart Läsvärd

Slipp Jimmy fri!

Smågangstrarna Roy Arnie, Odd, Gaz och Flea ”slarvar” bort cirkuselefanten Jimmy och har till uppgift att fånga in den. Elefanten är fylld av knark till ett värde över en miljon och det är därför inte konstigt att även den samiska maffian intresserar sig för Jimmy. Men även en grupp militanta djurrättsaktivister är på jakt efter Jimmy och en grupp jägare.

Free Jimmy är en norskproducerad film och det är verkligen Pixar goes ”Lock, Stock and two smoking barrels”. Hjältarna svär, knarkar och knullar nämligen - vilket kanske inte är så vanligt bland dem datoranimerade filmerna. Sen att det är fyra olika grupper med samma mål, som givetvis möts mot slutet, är ju också det väldigt mycket Lock, stock. Men för att göra det hela ännu mer skruvat finns det även ett par Disney element - där Jimmy skuttar omkring i harmoniska miljöer till vacker bakgrundsmusik ála Disney.

Free Jimmy är till alla dem som gillar den nya CGI-tekniken men tycker att filmutbudet till dem är för mjäkigt. Sen att rösterna görs av Woody Harrelson och Simon Pegg (Shaun of Dead) gör ju inte saken sämre.

Jag vill bilda Union med Norge!

Tv Tips!

Ikväll går det en äkta klassiker på tvåan, "Den sista färden (Deliverance)" , start 22.30

"Fyra affärsmän reser ut i vildmarken en helg för att paddla. Resan börjar harmoniskt med vacker natur och excentriska lokalinvånare. Men ju längre ner på floden de kommer desto obehagligare blir det. Den inavlade lokalbefolkningen leker katt-och-råtta med dem och de civiliserade männen får svårt att överleva i det laglösa landet."

Regi: John Boorman
I rollerna: Jon Voight, Burt Reynolds, Ned Beatty, Ronny Cox, Ed Ramey

88 Minutes (2007)

"Jack arbetar som lärare i rättspsykiatri på ett college och extraknäcker åt FBI. En dag mottar han ett dödshot som informerar honom om att han bara har 88 minuter kvar att leva. Dessutom är det ett par unga kvinnor som Jack har varit involverade med som hittas döda."

Det här är en medioker thriller som inte bjuder på så mycket nytt. Det som håller filmen uppe är helt och håller Al Pacino. De flesta andra skådisar är minst sagt bedrövliga och känns oftast väldigt träiga. Men gillar Neal McDonough insatts som den morddömda (som är lite sur på Jack) och Alicia Witt (medhjälpare till jack) fungerar, även om hennes karaktär känns lite tråkig.

88 Minutes klarar sig med ett svagt godkänt tackvare Pacino. Utan honom hade filmen nog trillat ned på endast två stjärnor.

Den innersta kretsen (The Good Shepherd)

"Matt Damon spelar en ung och begåvad man som rekryteras under kalla kriget till det nystartade CIA och möter en värld av hemlighetsmakeri och närmast paranoid misstänksamhet."

Ett kostymdrama av Robert De Niro som känns ändlöst segt och intetsägande.

Jag förstår verkligen inte hur man kunde låta Matt Damon spela huvudrollen, med hans babyface är det svårt att ta hans roll seriöst. Men det är inte bara Damon som känns felplacerade. Angelina Jolie känns inte heller hon vidare trovärdig (om hon nånsin gör det), eller Damons son (Eddie Redmayne) som är en riktig djävel på att spela över.
Antingen är de träiga eller så spelar de över

Jag är inte heller vidare glad för den dystra ljussättningen som varar genom hela filmen, och inte heller för den melankoliska bakgrundsmusiken.

Jag hade kunnat överleva med att filmen är seg om den bara hade något som helst budskap, nåt som får det att kännas att man inte helt har slösat bort sin dyrbara filmtid. Men nu är det som det är och tyvärr är det här ingen bra film enligt mig.

Då var årets Hultsfred avslutad.

Den här artikeln kommer lite sent upp, jag vet. Anledningen är att jag nyligen börjat arbeta och inte hunnit med å skriva som jag önskat.

Hursomhelst…

Jag och flickvännen anländer till festivalen på tisdagen vid 12-tiden tillsammans med 37 andra festsugna Ronnebybor i Nils inhyrda buss.

Campen sattes upp på ungefär samma ställe som förra året (inte för att jag var med i R-by campen då, men iaf.), Nästan i början av stora ängen i närheten av Bajamajorna, men tillräckligt långt borta att vi slapp doften.

Tisdagen och onsdagen var relativt lugna. Träffade på Shako å Nofx lite oväntat på Konsum ^^ nångång under onsdan.

Torsdag och festivalen börjar. Första bandet för min del blev Tingsek. Härlig snubbe, bra på scen och bra låtar. Kunde tyvärr inte se mer än 4-5 låtar då Flogging Molly var prioriterade och spelade strax därpå.

14.45 Flogging Molly tillsammans med Ozzy var ett av de banden som jag kände att jag absolut måste se. Det var en fartfylld show och där vi stod (ganska långt fram) var det ett jäkla tryck i publiken. Den ena låten slog den andra låten…typ. Största överraskningen var när de spelade en ny låt från sin pågående skiva. En Bush-kritisk vilket inte gjorde saken sämre :) (minns inte titeln tyvärr). klart en av de bättre showerna jag såg under festivalen.

Efteråt var det vila för min del. Drog på nån jävla förskyllning över natten vilket gjorde mig oerhört slö (Alkohol hjälpte inte).

Missade Velvet Revolver, vilket var lite synd då jag hade sett fram emot dem.

20.00 såg jag Hardcore-gruppen Aiden, efter påtryckningar av vänner. Hade egentligen velat se Detektivbyrån (organisk och kärleksfull bitpop, enl. Hultsfred).

Aiden var väldigt medioker, ingen grupp som skiljer sig från mängden. Men lite kul var det då sångaren uppmanade publiken till att öppna en lucka i mitten av publikhavet – för att sedan rusa rätt in i varandra *SMACK*

Vad jag kunde se var det ingen som blev skadad…….En dog

20.45 stod i baren vid Palmasscenen och drack öl till Sahara Hotnights. Inte heller de här var jag vidare intresserad av att se, och inte heller var det så värst spännande show. Avslutningsvis spelade de radioplågan ”Cheek to Cheek” >_<

22.00 var det äntligen dags för dagens höjdpunkt efter Flogging Molly - Nämligen Korn!

Jonathan Davis kommer in på scen, tjockare än vad jag hade räknat med och börjar genast röja på som fan. Man dras med i början, men efter tre - fyra låtar kändes showen väldigt trist. När de inte heller gjorde några nämnvärda publikflirtningar eller annat skoj var det bara till att konstatera att Korn var en besvikelse. För fan de hade ju inte ens PYRO! Hur metal är det egentligen?

Min förskyllning tvingade mig till sängs, jag missade därför Timbuktu och Svenska akademin, sistnämnda är jag enormt besviken över att ha missat.

Fredag, inga intressanta band för min del fören till kvällen. Följer ändå med flickvännen för att se Laleh vid tvåtiden. Blev enormt överraskad över hur bra showen var. En sådan närvaro tjejen har på scen har jag nog inte sett förut. Så älskvärd och så glad över att få stå där,,, fan man blev ju riktigt jävla rörd varje gång hon sa ”tack så mycket” Avslutningsvis hoppar hon ner från scenen och kramar sina fans. Gullig värre ^_^

Då flickan och hennes vänner började frysa och sprang till tälten för att hämta jackor, gick jag till Paradiset och såg Navid Modiri & Gudarna. Jag hade faktiskt ingen aning om vilka dem var. Men fan vad de röjde järnet. Trots den lilla scenen och besöksantalet var det här lätt en av de showerna som toppar min 5-lista. Och albumen är på nedladdning (aja baja)

17.00 – 20.00 super järnet och missar därför Mando Diao.

20.45 Wolfmother. Psykedelisk rock, svårt att inte gripas med i takterna. En grym uppvärmning inför Ozzy och en grupp jag kommer att följa hädanefter. De kommer att bli stora!

22.00 var det då dags för Ozzy Osbourne. Jag gick in med tanken att det här måste blir en riktigt usel show. Ozzy kan väl ändå inte röra sig? Vi har ju alla sett hurdan han är i såpan ”The Osbournes”. Men attans vad överraskad man blev, Ozzy skuttar och klappar med händerna mer än någon annan jag sett. Flera gånger hör man honom hojta ”Come on! I can’t here you”. Tyvärr lyckas han ju inte hålla tonerna fullt ut. Och när han plötsligt försvann ibland (rösten alltså) undrade iaf. Jag om det var fel på micken. Men tydligen var fallet det att Ozzy inte kunde ta höga toner pga sjukdom, enligt aftonbladet. Hade det inte vart för det ändlösa gitarrunkandet som säkert var över 10minuter långt (kändes så iaf) hade jag ändå kunnat placera Ozzy i min 5-lista. Men i efterhand känner jag att även om Ozzy rörde sig betydligt mer än vad jag hade väntat räcker inte det, då det var så illa ställt med rösten att publiken överröstar honom i refrängerna.

Men jag är iaf. Glad över att fått höra ”Bark at the moon”, ”Crazy train”, ”Mama I’m coming home” och ”Suicide Solution” live av The prince of Darkness.

01.00 spelade 50 Cent.....Jag såg givetvis inte honom! Vem tror du att jag egentligen är! USCH!

Även den här natten tog sömnen överhand. Gick å la mig vid två-tiden.

Lördag och sista festivaldagen.

Mitt mål för dagen var att hålla mig vaken hela natten.

Det sprack ju tyvärr av ett jävla regnväder som tycktes skölja bort hela festivalen.

Hursomhelst, 14.45 Lisa Miskovsky. Som den toffeln jag är följde jag med Johanna att se henne. Kunde inte dra till minnes att jag hört nåt av henne innan, så varför inte tänkte jag.

Men make på sömnpiller säger jag bara. Var det nån jävel som lyckades att hålla sig klarvaken under hela konserten? Och jag frågar även de som stod längst fram och hoppade, de måtte ha hamnat i nån slags trans å trott att det var Wolfmother de såg.

16.00 var det dags för nästa sömnpiller. Fibes, Oh Fibes!

Även den här gången stod flickvännen för valet, och jag svansade förstås efter.

Fibes, Oh Fibes! Var når tråkigt jävla dansbands/soul-aktigt. Hursomhelst jävligt tråkigt och jag stod å sov under Atlantisscenen. Vad har vi lärt oss utav det här då? Låt aldrig tjejen bestämma vad som ska ses!

19.00 Utvilad och redo för norska Turbonegro. En oväntat bra show måste jag säga. Har ju lyssnat på Turbonegro förut å inte tyckt att de är nåt speciellt. Men live är de ju riktigt underbara. Hank von Helvete – som sångaren heter, pratar svenska med norsk brytning mellan varje låt och drar nån vits. Oftast väldigt dåliga bögskämt eller om hur kåt han är – men det förstärker ju bara hans bisarra personlighet. Att det tjocka fanskapet kan stå därframme och säga allt som faller honom in utan att bli utbuad - det är fan respekt det : )

Trevlig överraskning var Emil i Lönneberga låten, omändrad till Hank von Helvetes personliga smak där den gick nåt i stil med ”Hujeda mig sån bög de var, ej värre tänkas kan…”

20.45 rock-pop gruppen Manic Street Preachers som jag inte är så bekant med. Läste tidigare samma dag i Metro att Cardigans-Nina skulle göra ett gästuppträdande. Det tyckte vi lät kul och bestämde oss därför för att se dem. Å visst dök Nina upp till den radioaktuella ”Your love alone is not enough”. Visst var det ett mysigt uppträdande, men det var också allt, Nina gick av scen utan att ens säga hejdå L

22.00 The Ark, Längst fram stod jag och Johanna tillsammans med Anja och Mattias. Förbaskat bra show tyckte jag att det var, men de som sett Ark live förut tyckte tydligen att det var ett ganska så svagt uppträdande. Enda besvikelse tyckte jag var avslutet ”Calleth you, Cometh I”. Det var meningen att publiken skulle oa med i refrängen – Men det var inte många som tycktes veta hur refrängen gick. Jag var en av de.

Men med tanke på vilket röj det blev till låtar som ”It takes a fool to remaine sane” och ”Echo chamber” mfl. Tycker jag ändå att det var en lyckad show. Dessutom regnade det ju, men det glömde man bort förutom de gånger Ola påminde oss om det. Tillåmed med schlagerlåten ”The Worrying kind” lät ju riktigt bra live. En låt som jag annars tycker är ganska dålig.

Jag lär nog se The Ark på östersjö i sommar, får väl se om de är ännu bättre då : )

00.00 Shout out louds. Hyfsad show och skönt att vara i skydd från regnet en stund. Men hade väntat mig nåt betydligt bättre. Ångrar lite att jag inte såg Evanescence med alla Emo:n.

01.00 Pet shop Boys. Vad som hade kunnat vara en riktigt fantastisk avslutning på hultsfred förstördes av det jävla regnet. Pet shop killarna förlitade sig till scenografi och bjöd därför på betydligt mer än vad andra oldies brukar göra. I vissa tillfällen var det ju så otroligt vackert att man rös över hela kroppen, tänker framförallt på uppförande av ”Rent”, där Neil Tennant sitter på en stol och man ser liksom bara hans siluett. Låten var ju dessutom mycket kraftigare live. Sedan blev det ett par riktigt knarkade uppträdande som tog bort hela den vackra atmosfären och blev något i stil med Teletubbies. När regnet slutligen började tränga in i mina kläder och skor blev jag slutligen tvungen att retirera under tak. Mycket synd då jag gärna hade sett hela showen och framförallt avslutningslåten ”Go West”.

Vi fann skydd under Stora Dans där Deathmetal bandet Hatesphere höll på att röja järnet. Hårda var de allt, men samtidigt väldigt pinsamma. Shit de är ju inte ens bra :P

Vi traskade vidare till The Concretes 02.30 i Teater. Vi var nog bara där inne tio minuter då man höll på att somna till musiken. Det var så lite folk där inne att Victoria kommunicerade med enskilda personer i publiken, vilket var lite kul.

På väg tillbaka mot tältet passerade vi Dizzie Rascal som endast hade ett fyrtiotal i publiken. En så pass stor artist som säker hade fyllt stället annars om det inte vore för regnet.

Så visst var det en enormt tråkigt avslutning på festivalen, som annars var helt okey i år, även om jag inte var på mitt allra partigaste humör.

Så vad har jag då lärt mig av årets festival?

• Underskatta inte regnkläder
• Komihåg att ta med varm tröja nästa gång
• Låt aldrig flickvännen stå för artistvalet
• Alkoholen går åt snabbare än man tror
• Det går bra att klippa håret med kirurgsax
• Snus fungerar jävligt bra som substitut till kaffe

Bästa minnena?

Flogging Molly, Wolfmother, Turbonegro, Ozzy Osbourne, trumpetmannen och Jakobs frisyr

Min 5-i-topplistan

1. Flogging Molly
2. Wolfmother
3. Turbonegro
4. The Ark
5. Navid Modiri & Gudarna.

De här hoppas jag kommer till nästa festival:

• Bob Dylan (Kan de få honom till Roskilde borde väl Hultsfred också fixa det)
• Coldplay
• Muse
• Bryan Adams – av nostalgiska skäl
• In Flames – får man aldrig nog av :)
• Dia Psalma - på Palmas/Hawaii scenen den här gången

Äggdator!

Sitter just nu på lillbrorsans dator eftersom att min egna låser sig var tioende minut, samma problem som jag hade för ett halvårsen då med andra ord. Den gången löste jag det med en virusscan. Kruxet är ju bara det att datorn måste hålla igång sig tillräckligt länge för att jag ska kunna genomföra scannen. Och de gånger datorn låser sig måste jag vänta minst en timme innan jag kan starta upp den igen, bara för att göra saken ännu drygare >_<

Har skrivit lite om Hultsfred som jag inte har kunnat posta ännu. Hoppas att jag kan göra det senare ikväll.

Dagens ägghuvé

En stund innan det var dags att sluta jobbet var det en ung kille med ett väldigt bonnläppigt utseénde som beklagade sig över hur hemskt det måste vara att bo på hjorthöjden (Fakta hjorthöjden: förort till Ronneby med många invandrare), givetvis kunde jag inte missa ett sådant ypperligt tillfälle att jävlas med honom och vår diskution lätt ungefär såhär:

(jag) - Vad är det för fel på hjorthöjden då?
- Det är så jävla många invandrare där
- ja, och vad är det med det då?
- De ställer ju bara till med en massa bråk å så
- jaha, så du tror inte att det är fler svenskar som bråkar då, typ rasister och kallinge/hoby-raggare?
- Nä, och dessutom jobbar de inte
- Nähe, och vad tror du att det beror på då?
- De lever så bra med socialbidraget att de inte behöver jobba
- Så du tror inte att den svenska trångsynta arbetsmarknaden har något med invandrarnas arbetslöshet å göra? (Vid det här tillfället hade jag oehört svårt för att hålla mig för skratt)
- nä *nervöst skratt*
- Du känner inga invandrare va?
- Jo jag vet om två stycken......... men jag känner inte de! För det vill jag inte!
Jag ger honom en klapp på en axel och säger med skratt i rösten - Lycka till med livet kompis

Den killen kommer nog att stå och blänga på mig en hel del imorgon ^_^

Hultsfred 2007

Sådärja, nu var allt färdigpackat.
Imorgon bär det av. Klockan halv nio går bussen mot Hultsfred.
39 pers är vi som trängs i en & samma buss, men det kommer att funka fint :)

Ozzy, Flogging Molly here i come!

Läs gärna om förra årets hultsfred

Sweden Rock Festival 2007

Jag anlände till festivalen ganska sent (femtiden) och såg endast tre band. men det var inga andra jag egentligen var intresserad av att se (förutom Tiamat) så jag bryr mig inte.
Först ut var U.D.O.

U.D.O var en besvikelse. Visst har den gamle tysken Udo Dirkschneider en mäktig röst men uppträdandet var så pass tråkigt. Och egentligen var det bara de gamla Accept låtarna som höll måttet. Men Stefan som jag såg dem tillsammans med håller förstås inte med, han gillade dem stenhårt.... Fullare än mig?

Hardcore Superstar var nästa band. De lyckades faktiskt imponera mig. Det ska tilläggas att jag aldrig har gillat dem något vidare, men Joakim Berg spred glädje på scenen, så uppträdandet var mer än godkänt.

Aerosmith var sista och nästa band. Mer om det går att läsa i förgående inlägg.

Allt som allt är jag besviken på årets festival. Visst, jag var där bara en dag i år. Men jag tycker fan att det räcker med tanke på hur få intressanta band det var. De tre stora dragplåstrena Heavan and Hell, Aerosmith och Scorpions var det ju bara Aerosmith som kändes intressant. Scorpions har jag sett live förr och vet hur pass trista de är (gillar deras musik annars).
Det blir ju förstås inte bättre av alla jävla dumhuven som finns på festivalen. 90% saknar hjärna och man får höra så många dumma kommentarer att tjuvlyssnat.se skulle läggas ned om jag lade upp allt. Okey okey jag låter kanske fördomarna tala för mig :P Hursomhelst är nog Hultsfred mer min grej, trots alla kidsen.

Aerosmith - Vikket jävla röj!

I fredags kväll hade jag det stora nöjet att se Aerosmith framträda på Sweden Rock. Och vilket jävla framträdande, lugnt det bästa jag har sett på Sweden Rock. 59 Åriga Steven Tyler har fan så mycket mer rörelse i kroppen än vad t.ex. Joakim Berg har (Hardcore Superstar) som framträdde på samma scen någon timme innan.

Den inledande låten blev "Love in an elevator", ett ganska svalt val av inledningslåt tycker jag, hade hellre sett att de började med t.ex. Sweet Emotions. Därefter drog de på med "Dude looks like a lady" – vilket ledde till rena allsången. När då sedan "Cryin" (4:e låten) kom, tror jag att även de som var som mest skeptiska blev djupt imponerade. Här var det bevisat! Aerosmith är inte ett band med några slöa gubbar - de levererar ännu! Och hur snygg är inte Steven Tyler egentligen där uppe på scenen?

Avslutningsnumret blev "Walk this way", klockrent avslut och vilken tomhetskänsla man fick när årets höjdpunkt väl var slut. Faktum är att de 900kr fredagsbiljetten kostade betalade jag endast för att se just Aerosmith, inga andra band intresserade mig (som jag inte sett tidigare).

Fåse hur Ozzy lyckas att bräcka det här på årets Hultsfred ;)

Stövelvinst

Grattis Johanna till Stöveln!

Den vinnande texten lät så här "Gummistövlar är bra i alla väder och passar till alla kläder!” - fyndigt värre ^_^

Grattis till Anela också ”Gummi är bra till allt, mysa i tält och i regn när det är kallt”

Rockparty

The Road to Guantanamo (2006)

Ett doku-drama av Michael Winterbottom.

"Tre muslimska engelsmän på besök i Afghanistan ha oturen att befinna sig i landet då USA börjar bomba. De blir tillfångatagna och placerade på Guantanamo och hålls fångna i två år innan de släpps utan åtal."

De tre killarna som det handlar om berättar om den hemska perioden i Guantanamo utan att överdriva händelser. Filmen är uppbyggd på ett sådant vis att den varvar med snabba klipp med intervjuer med nån av killarna för att sedan kasta in oss i händelsernas centrum igen, utan att man egentligen lägger märke till avbrottet. Det är ett mycket smart sätt att göra en film på.
Killarnas berättelse är så pass obehaglig att den stundtals får en att må dålig, och givetvis gör den en förbannad på att något sånt här får ske i modern tid och dessutom i ”The land of freedom”. Allt från hur själva gripandet går till, hanteringen av de tillfångatagna och förhörsmetoderna är så fel. Och då hade de här tre killarna dessutom tur jämfört med de andra som sitter inne ännu idag utan att fått en chans till en seriös rättegång.

En film som ska ses av alla!

FUZZBALL

Gårdagens match säger jag bara, inte ens M. Night Shyamalan hade kunnat göra en sluttwist bättre.
Först den underbara 3-0 ledningen och därefter danskarnas hemska kvittering.
89 minuter kvar och det såg inte ljust ut för sverige
Och så kom slaget....
Det röda kortet....
Tjockisen....
När man fick beskedet att domaren bryter matchen så satt man där och svor över hur förjävligt beslutet var.
Skulle inte Sverige få lägga sin straff nu?
Efter ytteligare två danska dumskallar som gör sig häftiga på planen kommer svenska landslaget in igen.
På tavlan kan man läsa "Kampen er slut. Danmark taberdomt 0-3"
Kalibalik bröt minst sagt ut i tvsoffan.
Den där klumpen som hade legat å tryckt i en exploderar i ett endorfinmoln och skrattsalvor utlöses.
Visst hade det vart roligare att se Ljungberg lägga den där straffen och bli matchhjälte tillsammans med Elmander.
Men vi vann ju iallfall.
Cred ska ges till domaren som tog det tuffa beslutet.
och tjockisen? Han gör nog bäst i att hålla sig gömd de närmsta månaderna :)

(Men bäst av allt måste det ändå vara att Zlatan fick sitta på bänken hela kvällen ^_^)

Böganka

Nu i dessa homofobtider vad passar då inte bättre än att se en film om bögar. Nej inte Brokeback mountain utan QUEER DUCK: The movie (2006)

”Queer Duck är en homosexuell anka som en dag går straight. Han som redan har ett förhållande med Openly Gator.”

Humorn i den här är på ungefär samma låga nivå som South Park. Fast inte på långa vägar så klockren. Till 90% består humorn av bögskämt vilket man snabbt tröttnar på. Att Mike Reiss (simpson manusförfattare) har skrivit manuset till den här är för mig ett mysterium.

Gäströster görs av bland annat Tim Curry, Mark Hamill, David Duchovny, Conan O’Brien.

What about all this homofobi?

Vad är det som håller på att hända? I polen förbjuds Teletubbies för att det anses för gay, i Ryssland blir demonstranter för fri homosexualitet nedslagna, i Sthlm blir en kvinna i RFSL angripen av en man med yxa och senast idag kan man läsa ett långt skrivet inlägg av bland annat Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson om deras fientliga syn på homosexualitet (DN). Håller homofobin på att breda ut sig eller är det bara i media som det har uppmärksammats mer på sistone?

Vad är det som gör folk så förbannat rädda för homosexuella egentligen? Alf Svensson och Thorbjörn säger att det inte är rent biologiskt och att det hämmar reproduceringen. Homosexualitet är förstås inte det bästa för fortplantningen, men vilken sak å säga från ett parti som anser att en man och en kvinna är det rätta sättet att leva. Jag menar om vår största uppgift är att agera som producenter av barn borde väl alla förhållanden bestå av en man och två eller flera kvinnor?

Mer Brokeback Mountain åt folket!