Hultsfredsfestivalen 2006

I söndags kom jag hem från Hultsfredsfestivalen, genomförkyld och värk över hela kroppen. Hela gårdagen ägnade jag åt att sova och vila upp mig så mycket som möjligt. Nu när jag äntligen har fått tillbaka krafterna tänkte jag skriva ett kort sammandrag av Hultsfredsfestivalen 2006.

På tisdag eftermiddag anländer jag till området tillsammans med min flickvän och Stefan. Vi slänger upp våra tält och ägnar resten av kvällen till att bekanta oss med området och leta upp alla de andra Ronneby-borna

Onsdagen gick åt till att utforska staden Hultsfred, vilket gick väldigt snabbt :P Sedan dök även Fredde, Jimme och Maria upp, då var det bara till att hjälpa de också att etablera sig.

Torsdagen öppnades grindarna in på festivalområdet. Första bandet som Johanna och jag såg var Editors på skitscenen Atlantis. Det var inte så mycket folk där, så det var inga problem med att få plats under tältet. Editors var helt okey, jag har aldrig lyssnat på de förut, med de rockade på bra.

Efter Editors var det punkgruppen Gogol Bordello på samma skitscen som gällde. De levde verkligen upp till mina förväntningar, de var precis så galna som jag har föreställt mig att de är. Klart den näst bästa konserten på Hultsfred som jag såg, även om de råkade vara på en av de mindre scenerna och inte hade en massa spektakulära specialeffekter.

Vi stannade kvar vid Atlantisscenen, eftersom inget annat bra spelades någonstans, och såg på norska pop-rock bandet Kaizers Orchestra. Inte mycket att säga om de, mer än att de var svängiga och hade en skön attityd.
Efter det prövade Johanna och jag oss på ett riskkort. Vi valde att se Quit your dayjob (på näst minsta scenen) istället för att se på Soulfly. Med facit i hand borde man ha valt att se på Soulfly istället. Visst är Quit your dayjob väldigt speciella (beskiver sig själva som vuxendamp), men det är svårt att avgöra om det vi såg på verkligen var bra, eller om det bara var fånigt :P

Kl 21.00 var det förstås dags för fotbollsmatchen mellan Sverige och Paraguay. Där snackar vi om riktigt underhållning, det var en mäktig känsla att se på fotboll med så många människor samtidigt (har aldrig vart på en stadium :( ), och Sverige vann förstås.

Within Temptation var nästa band. Jag och Johanna satt långt bak i gräset och käkade på en varsin fallafel. Första gången jag såg Within Temptation, var på SRF 2005, då blev jag inte vidare imponerad av dem. Men på Hultsfred var de betydligt bättre. Kanske för att sommarmörkret förhöjde stämningen och att de hade en betydligt större scen och bättre ljud den här gången. De var med andra ord mer än godkända.

The Cardigans satt jag och halvsov till. Tyvärr Nina, men du är alldeles för tråkig. Låtvalen var väl okey och fint lät det, men Nina vara så attans tråkig >_<.

The Sounds blev sista bandet för dagen, kan inte säga att jag tyckte att det var en särkilt bra show, men flickvännen gillade det i alla fall.

Fredagen träffade jag på Nofx och Shako från omfilm. Två sköna snubbar som dessutom bjöd mig och Johanna på soppa ^^. Inte allt för dumt eftersom att vi mest bara hade ätit en massa torra kex och morötter.
Vi drog oss mot Atlantisscenen för att se på Snook vid 3-tiden. Men det var helt värdelöst, alldeles för mycket folk och helt omöjligt att ens se scenen. Ljudet vid Atlantisscenen suger ju dessutom, det enda man kunde höra från vår plats var basen. En känga utdelas till Hultsfredsplanerarna.

Vi (Jag, Johanna, Nofx & Shako) drog vidare till Hawaii scenen för att se på Lou Reed. I den gasande solen var det riktigt skönt att lyssna på en sådan avslappnad och tillbaka lutad person som Lou Reed. Showen var kanske lite väl seg, men det var skönt att vila upp sig från gårdagen. Dessutom hade jag dragit på mig en sådan jävla kramp i högra foten, som stundtals gjorde det svårt för mig att gå. Vi skildes från Nofx och Shako och drog vidare till pampas scenen för att se på Gnarls Barkley. Det var ca 10-12 snubbar med vita rockar som uppträdde. Fullsmockat med folk i publiken var det också, men efter att de hade kört låten ”Crazy” såg det ut som att många drog iväg. En av de bättre showerna på Hultsfred var det här i alla fall.
Näst ut var The strokes på Hawaii scenen som även de rockade loss. HIM blev sista bandet för mig och min flickvän att se. Jag upplevde den showen som väldigt dålig. Har egentligen aldrig varit så förtjust i HIM.
Babyshambles orkade vi inte se, kanske lika bra det då de blev jävligt försenade.

Lördagen inleddes med Dia Psalma 13.00. Tyvärr var det på Atlantis scenen och pga det blev showen inget vidare. Riktigt orättvist mot gruppen då de är väldigt bra. Ännu en känga utdelas till Hultsfredplanerarna. Deppiga efter uppträdandet drog vi och badade. Eller rättare sagt de andra (Fredde, Jimme, Maria) badade då min krampade fot inte tillät det.
16.15 var vi på plats vid Hawaii scenen för att se på Timbuktu. Skön show, även om jag somnade :p.

Stone Sour missade jag medvetet då jag visste att det inte skulle vara någon idé att se dem då de spelade på Atlantisscenen. Istället laddade vi upp oss inför kvällen.
21.30 var det dags för Kent på Hawaii scenen. Och jag måste säga att jag blev lite imponerad på deras framträdande. Jag är inte ett dugg förtjust i deras låtar, men de var bra live och jag hade i alla fall inte tråkigt. Dessutom bjöd de på 4 eller 5 extra nummer, vilket förstås inte alls är dåligt. Detta medföljde dock att man missade mycket av Backyard babies uppträdande, men de har jag sett förut så jag bryr mig inte.

00.00 började det som jag sett fram emot mest under hela festivalen, nämligen gudarna In Flames. Hela tiden hade jag i bakhuvet hur jävla bra de var på SRF 2004. Faktiskt den bästa show jag hade sett fram till nu, då de lyckades att överträffa sig själva. Med en större scen, mera pyro, längre speltid, blev det en satans headbangings fest. Helt omöjligt att stå still till låtar som Pinball map, Cloud Connected och alla de andra underbara klassikerna. Några nya låtar lyckades de också klämma in. Mitt enda klagomål är att de inte spelade Food for the gods. Men allt kan man ju inte få :/

Kvällens och festivalens sista band Lordi, kändes tämligen mesiga jämfört med In Flames. Det var kanske en miss att placera dem direkt efter In Flames. Men det var kul att se de här omtalade ”schlagerstjärnorna” live. Tyvärr var schlagervinnarlåtens uppträdande inte lika mäktigt som det var i Eurovision. De hade väl blivit tvungna till att begränsa pyroeffekterna, precis som In Flames hade blivit tvungna till, pga det torra gräset.

Jag och Johanna drog därefter hem för att sova i våras egna sängar.

Sammanfattningsvis var Hultsfredsfestivalen en lyckad festival. Satans varmt och soligt vilket både ha vart jävligt skönt och jobbigt. Kläderna sina var grå efter allt damm när man kom hem, och ens plånbok är förstås tom nu :(

Topp 5:

1. In Flames 5/5
2. Gogol Bordello 3,5/5
3. Editors 3/5
4. The strokes 3/5
5. Gnarls Barkley 3/5