Mel Gibson älskar blod. I mängder! Liksom Passion of the Christ är Apocalypto oerhört rå och motbjudande. Vi snackar om folk som penetreras av spjut, folk som blir halshuggna, folk som får ansiktet uppätet av jaguarer och ett par mer eller mindre sadistiska inslag. Allt sker förstås i slow-motion.
Jag har absolut inga problem med lite slask. Fan jag älskar ju det. Men det blir liksom lite tråkigt när man säger att man ska göra en film om Mayakulturen men istället våldtar hela dess kultur med en massa blodbad.
Det finns alltså inget större djup i filmen, dem som säger nåt annat måste ha överanalyserat filmen eller lyssnat för mycket på Mad Mel. Det är i grund och botten en överlevnadsfilm där vår hjälte listigt har ihjäl en och en av sina förföljare i den täta djungeln. Vi har sett det för och därför känner jag en viss menlöshetskänsla efter att ha sett filmen.
Man lyckas för stunden ändå fångas upp av de vackra miljöerna, den stämningsfulla musiken och det fina kameraarbetet. Men i sin helhet känns den som sagt väldigt menlös och alldeles för enkelt.
"En blick in i Mayakulturen My ass!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar