Pinks Floyds The Wall (1982)

Pink Floyds The Wall är baserad på det suveräna albumet från ’79 med samma namn.

Det handlar om en rockstjärna vid namn Pink som ser tillbaka på sitt turbulenta liv. Pink växer upp med sin överbeskyddande mor, hans far är död innan han ens är född. I skolan blir Pink illa behandlad av sina tyranniska lärare och för att skydda sig själv från omvärlden börjar han att bygga på den mentala mur som i slutändan kommer att göra honom galen. Allt brister för Pink då hans fru bedrar honom i vuxen ålder. Han stänger av sig helt från omvärlden och tappar snart känslan för vad som är verklighet och vad som är hans egna fantasier. Pink börjar fantisera om en fascistisk rörelse kallad för ”The Worm”, där han själv är ledare och har makten att utrota vem han vill.

The Wall är en slags rockopera. Allt berättas genom sång och mycket egentliga dialoger finns det inte. Man har i stort sett bara lagt till bilder på musikalbumet – som i sig har en sammanhängande handling – och lagt till lite utfyllnad mellan rocknumerna. Det blir i sig nästan som en ända lång musikvideo kan man säga.

Alan Parker är det som ligger bakom det här mästerverket. Han hade andra musikaliska filmer i bagaget innan han gav sig an det här projektet, nämligen mysiga ”Bugsy Malone” och halvdana klassikern ”Fame”.
Manuset har Roger Waters skrivit, som ju är en av frontmännen i Pink Floyd men också låtskrivare. Alla rocknumren framförs av Pink Floyd själva.
Huvudrollen som Pink görs av Bob Geldof som tydligen inte ens gillade Pink Floyds låtar (Hädare!)

Man valde att klippa bort ”Hey you” – som är en av de bättre låtarna från albumet enligt mig - Anledningen till det var att man tyckte att filmen blev för deppig. Men scenen finns i alla fall att se på extramaterialet om man har en bra Dvdutgåva.

Gillar man Pink Floyd eller är sugen på att upptäcka dem är filmen att rekommendera. Är man inte ett större fan eller rent av avskyr Pink Floyd kan man nog lika gärna skippa den här filmen. 90% av filmen är ju trotsallt musik.