Delikatessen / Stilla Liv

Så har ytterligare en vecka gått och det var väl då dags att skriva ett litet inlägg för att visa att man fortfarande existerar. Mycket film har det dessvärre inte blivit, har vart allt för upptagen med skolarbeten och spela Snesspel (senast inhandlade Mario Kart).

Två filmer har jag ändå lyckats se, en + och en -

Delikatessen en personlig favorit och som jag tycker bara blir bättre och bättre ju mer jag ser den. Filmen är från 1991, regisserad och skriven av Marc Caro och Jean-Pierre Jeanut, den sistnämnde fick väl sitt stora erkännande i och med Amelie from Montmartre.

Det utspelar sig i en värld som skulle kunna vara Europa på 1950 talet, bara det att här kan man ana att någon slags katastrof har inträffat, typ ett kärnvapenkrig eller nåt liknande. Man får aldrig något svar på gåtan, utan får fritt fantisera.

Själva historien utspelar sig i ett hyreshus ovanför en charkbutik där de inneboende är mer eller mindre udda på olika vis. En man som bor i ett rum full av sniglar (typisk fransman?), en kvinna upptagen med att försöka ta sitt liv hela dagarna (men som jämnt misslyckas), är bara några av de udda personligheterna i huset.

Men så en dag dyker en före detta cirkusartist upp vid namn Louison som lyckas vinna några av de inneboendes vänskap och kärlek. Trots det svävar Louison helt ovetandes i fara. Det är nämligen så att charkbutikens specialitet är människa...

Delikatessen är bra på så många punkter. Ett välskrivet och utmanande manus, snyggt foto och fantastiska skådespelarprestationer där man lyckats mer än väl med att ge personligheterna en unik "appaerance".

Detta är en måste se film för alla älskare av svarthumor :)

Stilla Liv, sågs i Ronneby filmstudion där jag har det stora nöjet att sitta i styrelsen vilket innebär en jävla massa extra jobb men förstås också en hel del fördelar. Jag fick den här gången det stora nöjet (eller inte) att presentera filmen Stilla liv (vi presenterar nämligen filmerna inför medlemmarna innan vi kör igång dem) och jag tänkte därför lägga upp texten jag använde när jag presenterade filmen - se det som extra material ;)

Titeln ”Stilla liv” anspelar på begreppet stilleben, som är en konstform som ofta skildrar sådant som hör till hemmet – bordsserviser, böcker, fruktskålar m.m – föremål sedda på nära håll.

Den stillsamma ironin i kinesiske regissören Jia Zhang-Kes titel har alltså gått förlorad i den svenska översättningen.

Hursomhelst. Filmen utspelar sig i Fengjie, en tvåtusenårig stad i västra Kina som lagts under vatten sedan man börjat med de enorma dammbyggena.

Den kinesiska ekonomin går just på högvarv och industrin formligen skriker efter energi. Av tradition har man använt kol som energikälla men sedan förra året kan man skryta med världens största dammbygge i de tre ravinerna. Om två år, när hela projektet är klar, är det meningen att anläggningen ska stå för minst tio procent av Kinas elförsörjning.

Den lilla människan betyder ingenting i det här gigantiska projektet och över en miljon människor har tvingats lämna sina hem när byar och städer lagts under vatten.

Men Jia Zhang-Ke är inte ute efter att predika om moral, utan han vill istället skildra det nya Kina och den lille människan som lever i det stora maskineriet. Men det förekommer ett par sekvenser där tydlig kritik mot Kinas regering visas, tex. De manipulerade ekonomiska ersättningarna åt de tvångsomflyttade, de livsfarliga villkoren i kinesiska kolgruvor och rivningsarbetarnas skyddslösa arbetssituation.

Filmen består av två historier med en man och en kvinna från skilda samhällsklasser i centrum.

Mannen återvänder till det demoliserade Fengjie för att finna sin dotter som han aldrig träffat, och hennes mor. I sitt sökande bland ruinerna lär han känna en samling rastlösa själar och får ett tillfälligt jobb som rivningsarbetare.

I den parallella historien berättas det om en kvinna gift med en ingenjör involverad i dammbygget, som misstänker att hennes man är otrogen och därför beger sig till Fengjie oannonserat för att konfrontera sin man.

Stilla liv anslöt i sista minuten till filmfestivalen i Venedig 2006 – och tog hem Guldlejonet på kuppen för bästa film. Inte dåligt av Jia Zhang-Ke, medtanke på tidspressen man hade då inspelningsplatsen var på väg av att dränkas.

Dagens Nyheter skriver att Stilla Liv är en stillsam film som kan kräva lite extra tålamod och lyhördhet hos åskådaren. Har åskådaren bara det här kommer denne att få ovanligt mycket med sig hem från "Stilla liv".

Efter de här lovprisningarna med bland annat vinsten av Guldlejonet och hyllningar i DN, SVD, Vujer m.m blev jag och många andra i studion förvånade över hur pass dålig filmen visade sig vara. Vissa ansåg att filmens handling var allt för tunn och ointressant, andra ansåg att filmen var det effektivaste sömnpillret de skådat, men givetvis fanns det också de som uppskattade filmen (hur många minns ej).

När en film vinner en så pass prestigefylld gala som filmfestivalen i Venedig känns det verkligen skumt när filmupplevelsen inte blir mer än ett "okey" i bästa fall. Man undrar liksom vad de sysslar med. Är det de filmer som är mest politisktkorrekta som vinner? För visst, Kina är ett hett ämne just nu med dess ökade ekonomi och dess efterstäva att bli mer demokratiskt men som fortfarande är väldigt kommunistiskt styrt inom vissa områden. Visst är det intressant att se dammbyggenas effekter i Stilla Liv. Men det blir inte mycket mer än bilder. Storyn är väldigt tunn och dialoger är det inte många av. Jag kan acceptera att en film kan kännas seg och långtråkig om den bara lyckas att lära mig nåt nytt, så att tiden inte behöver kännas helt bortkastad ändå. Men Stilla liv ger inte så mycket nya perspektiv som man kanske hoppas på. Den är faktiskt bara seg.

Är man intresserad av de stora dammbyggenas konsekvenser för den vanliga kinesen och miljön bör man istället leta upp en dokumentär som behandlar ämnet eller låna en bok.