lördag, oktober 20

Sverigedemokrater


Sverige Demokraterna visar äntligen sin sanna natur. I deras kommunpolitiska program vill SD bland annat * förbjuda all hemspråksundervisning. Endast svenska ska få talas i skolan. Moskébyggen och kommunal information på andra språk än svenska förbjuds.

* Kommunerna ska "belysa" det etniskt blandade samhällets "konsekvenser för kommunens ekonomi, verksamhet och trygghet.

* Privatpersoner som köper tomter av kommunen ska ges rabatt - om de lovar att bygga sitt hus i svensk och lokal "traditionell stil".


- Det börjar med små ändringar, sedan är vi där SIEG HEIL! Är det ett jävla Nazityskland du vill ha! För det måste ju vara idealsamhället. Bra med arbeten, bra barn/äldre omsorg och framförallt ariskt.

Det gör mig så förbannad att SD i dagsläget ligger på ett väljarstöd på 3,6%
Folk är ju så förbaskat naiva! - "De är inte alls något rasistparti. De ska ju ge oss bättre välfärd och mer jobb och skydda oss från de hemska muslimerna". Tydligen är det värt att offra Sveriges underbara mångkulturellhet för att uppnå dessa mål.

Och du din tjocka Sverigedemokrat kan ju drömma om att nånsin kunna äta en pizza eller kebab igen. För vilken svensk är modig nog att starta egen pizzeria egentligen? Där man får räkna med 15timmars arbetstid dygnet runt!

DN

torsdag, oktober 18

Tolken


Nicole Kidman är en FN-tolk som av en slump uppfattar en mordkupp mot en afrikanskstatschef. Om hon förr denna information vidare riskerar hon sitt liv. Hennes enda chans är att göra som vilken sann amerikan som helst hade gjort - att själv omintetgöra mördararnas planer!

Den här filmen är ett stort missbruk av Hollywoods två största stjärnor - Nicole Kidman & Sean Penn - som också är två personliga favoriter.

Jag kan ärligt säga att jag inte är något större fan av amerikanska politiska thrillers. Största anledningen är att de alltid är uppbyggda på samma vis. Sean Penn spelar tex en FBI agent som tvivlar på Kidmans trovärdighet - fram till det att hon är i verklig fara. Att manuset känns igen behöver ju inte alltid vara ett stort minus. Men då gäller det att filmen lyfter på andra fronter. Tex med dialoger, karaktärer, spänningsmoment eller action. Ingen av de kriterierna lyckas Tolken att uppfylla. Det hela blir därför en ända långsam röra av klychor.

onsdag, oktober 17

Rättvisa skipad!


Hovrätten dömde de bägge Stureplanprofilerna till fyra års fängelse vardera. Fyra år! Shit det måste vara något slags rekord, det är ju Sverige vi talar om.

Vad var det då som fick hovrätten att döma till fördel för kvinnan och inte tingsrätten? Kan det ha något att göra med den stora mediabevakning och inte allra minst uthängandet av de bägge idioterna på bloggar. I så fall är jag stolt över att tillhöra bloggkulturen :)




måndag, oktober 15

Salo/Rang De Basanti/Ett fat amontillado/Dagon

Betygs dagarna är över. Betyg är nämligen tråkiga har jag äntligen insett. Och som den struktursmänniska som jag är måste jag givetvis har ett system som ersätter. Bestämt mig därför för att pröva med ett tumme upp och tumme ned-system. Det fungerar bra på så många andra bloggar att min avundsjuka tvingar mig att ta efter :)

Här följer lite film och böcker som jag vill lyfta fram som jag sett/läst under förra veckan:


Salò, eller Sodoms 120 dagar: Vågad film från ’70 baserad på den ökända boken med samma namn. En grupp fascister kidnappar ett gäng ungdomar och förflyttar dem till ett avlägset ställe där de torteras och förnedras på olika vis.

Magstark film för många. Finns ett par scener som kan chocka än idag. Men annars tycker jag att filmen fått lite oförtjänt dåligt rykte för sin sadism. Sadismen känns inte värre än den man utsetts för i tex A Clockwork Orange. Och varför jag nämner just "A clockwork? Jo därför att Salo liksom A clockwork Orange innehåller en undertonad humor i alla hemskheter vilken kan vara svår att uppfatta vid första anblicken. Är det tex. rätt att skratta åt en våldtäkt? (- jämför med scenen där Malcolm dansar med en jättekuk)

Förutom att ens moral sätts på prov flera gånger finns det också en hel del intressant att hämta. Den sadism som fångarna utsetts för är inte allt för olik den krigsfångar utsetts för idag. Det finns tex. en scen i filmen där fångarna radas upp med rumporna mot kameran - vilket får en att minnas Guantanamo-händelsen där fångar radades upp på liknande förnedrande vis. En studie i tyranneri kort sagt.


Rang De Basanti: Indisk film om fem unga grabbar som får upp ögonen för hemlandets politiska situation efter att medverkat i en film som handlar om frihetskriget. Efter en tragedi gör killarna revolt mot systemet.

Skön film som faller på att den ibland är lite löjligt översentimental.
Men skönt att se en Bollywoodfilm som inte enbart består av sång och dans. Tror nog att det endast var en eller två dansscerner i den här. Sånger var det väl en del, men bakades in i historien att man inte lade så mycket vikt på det.


Bok:
Ett fat amontillado: Sex utvalda verk av Edgar Allen Poe: Ett fat amontillado, Det skvallrande hjärtat, Levande begravd, William Wilson, Korpen och Kompositionens filosofi - där delar Poe med sig av sina författarknep och visar hur han gjorde när han skrev Korpen.

Bra bok att läsa om man vill få lite smak av skräckfaderns underbara verk. Personlig favorit är förstås Korpen.

-----------------------------------------------------------------------

Dagon: Fånig adaption av ett verk av H. P. Lovecraft. En snubbe och hans vänner blir jagade av galna fiskmänniskor i en kuslig liten spanskhamnstad.

Noll känsla, noll skräck. Men lite kul kan man ha åt tabbarna.

tisdag, oktober 9

Grbavica - Läker tiden alla sår?


"Handlar om en mor och dotter i Sarajevo som lever under misära förhållanden. Modern jobbar som servitris på nätterna samtidigt som hennes dotter ständigt hamnar i trubbel med andra elever och lärare i skolan. Dottern tror att hennes far är en krigshälte, men i själva verket är hennes far en av de männen som våldtog hennes mamma"

Filmen visades igår på Ronnebyfilmstudio och av medlemmarna röstade majoriteten en 4:a, snittbetyget blev 4,22

Jag håller inte med de andra i styrelse, filmen lyckades inte engagera mig nåt vidare. Att bara bygga upp en film som visar hur mycket livet suger känns inte vidare nyskapande eller vågat för min del. Det måste finnas nåt mer. Nåt som gör att man gärna diskutera filmen. För min del glöms filmen bort snabbt. Och betyget blir därför endast "godkänt".

Men det kanske är som en sade till mig igår (som gillade filmen) att den kanske uppskattas mer av mödrar... Antar att det är många mödrar i filmstudion då ;)


söndag, oktober 7

The Producers


Häromdan ertappades jag med årets äckeläckel film. Nämligen The Producers.

Filmen är en remake av Mel Brooks film från ’68. Upplägget är detsamma, men här har man även lyckats få med musikaliska inslag. Och de är riktigt vedervärdiga!

Filmen går ut på att en producent och en revisor ska tjäna pengar på en teateruppsättning som är ett medvetet fiasko. Rollerna görs av Nathan Lane (skön komiker) och av den snustorre Matthew Broderick som inte lyckats leverera nåt sen Wargames (1983). Bara genom att placera Broderick i den roll som allsmäktige Gene Wilder spelar i originalet är ju som att erkänna att man ville göra ett medvetet fiasko – och tjäna pengar på det.

Ett litet lyft blir det när Will Ferrell dyker upp som en gammal trogen nazisoldat - som tycker att omvärlden har fått en allt för sné bild av Hitler.

Uma Thurman dyker också upp litet senare i filmen som svenskan Ulla. Och det är väl ungefär här som den redan ångestframkallande filmen går över till att bli en fullständig katastrof. Nu börjar man med en massa trista sexanspelningar av den typen du finner i Stefan & Kristers shower – Fast sämre! Och svenskan Ulla är förstås blond, korkad och oerhört sexsugen, ni vet fördomar som var roliga för sisådär 40år sen. Humorn går väl hem i originalet, men idag känns det bara fånigt.

Nä The Producers är inte mycket roligare än Teletubbies, du gör helt enkelt bäst i att helt undvika den här megakalkonen.



onsdag, oktober 3

Babyshambles - Shotter’s nation


Nytt album av Babyshambles, Som jag har längtat!

Det finns dock ingen låt som fastnar lika bra som La Belle et La Belle eller Fuck Forever. Men ändock lätt fyra stjärnor :)


Bob Dylan som självmordsbombare


Folkmusiklegenden Izzy Young har hittat en opublicerad text av Bob Dylan i sin lilla samling. I texten som är skriven '63 häcklar Dylan regeringen och utger sig tillåmed för att vara självmordsbombare.
Tyvärr är ju inte Dylan vidare rebellisk nuförtiden och lär inte därför framföra texten. Men hade vart riktigt grymt om någon annan artist får rättigheterna till den. Men risken finns ju alltid att man blir terrorstämplad, framförallt då låten slutar med att han ska spränga Vita Huset ;P



GO AWAY YOU BOMB



Go away you Bomb get away go away

Fast right now fast quick you get me sick

My good gal don' like you none an' the kids on my corner are scared a' you

An' my friends 're gettin headaches that split an' spit an'

That kind a feelin' is rubbin' off on me an' I don' like it none too good

I hate the letters in yer word - B that means bad yer so bad that even

A dead hog in the sun would get up an' run O that stands for orrible

Yer so orrible that the word drops it's first letter and runs M

that stands for morgue an' all them folks in it 're feelin' lucky an' I don'

Mind folks feelin' lucky but I hate that feelin' of envy an' sometimes when

I get to thinkin' about how lucky they are I get envicious

of 'm an' that's a bad lonesome feelin' too B - that means bad but that's

The second time 'round so it's twice as bad

I hate you cause you make my life seem like nothin' at all

I hate you cause yer name's lost it's meaning an' you can fool anybody now

I hate you cause yer man made and man owned an' man handled

An' you might be missmade an' miss-owned an' miss handled an' even miss used

An' I hate you cause you could drop on me by accident an' kill me

An' I never liked yuh anyway - I'm against yuh to begin with

An' I hate you twice as much as Jimm Crow hates me

I want that bomb - I want it hangin' out a' my pocket an' danglin'

On my key-chain - I want it strapped to my belt buckle -

I want it stickin' out a' my boot

I want it fallin' out a' my sock

I wanna wear it on my wedding finger an' I wanna tie it with bandanas

To my head

I want that Bomb -

I want it settin in my mouth like a cigar

I want it stickin from my ears like a carrot

I wanna look in the mirror an' see it in my eyes

I want one in both hands

I want two in both arms

I want that bomb to be hangin' an' hurtin' an' shinin' an' burnin'

I want it glowing and backbiting - and whistling an' side winding

I want it showin' all over my living self

I want it breathin' from every porthole

I want it blowin' from every pore

I want it weightin' me down so I can't even walk right

I wanna get up in the mornin' an scare the day right out a' it's dawn

Then I walk into the White House an' say "DIG YOURSELVE'S".YOURSELVE'S".


Mer om fyndet finns att läsa här

tisdag, oktober 2

Kjolman

Egentligen så bryr jag mig inte om den där Kjolman, men när jag i morse såg honom av misstag på Svt i debatt soffan, kunde jag ändå inte låta bli.
Kjolman har lagt av med att blogga. Hans blogg som för det mesta bara består av en massa elakheter mot offentliga personer är kanske den kändaste bloggen för många. Inget fel med elakheter, jag gllar det. Men när Kjolman påstår att hela blogggrejen bara var ett "expriment", och att han lägger av nu "när han är på topp" - var just det som jag störde mig på . Att börja kalla det hela för ett experiment, som om hans läsare vore hans försöksdjur. Saken är det att han tror att folket i hans blogg skrattar med honom, när man egentligen skrattar åt honom. Han är vad man brukar kalla för klassens clown. Man bara väntar med spänning på att se vad han nu hittar på för något dumhet. Men när det på senare tid har hettat till med debatter som "Bloggmobbning" där han får figurera som mobbaren eller i liknande debatter om hur man ska uppföra sig på nätet, flyr han plötsligt med svansen mellan bena! - och samtidigt har han mage att påstå att han har gjort något viktigt! "Det var ett experiment för att se hur långt människan kan gå"

Tyvärr kommer man nog att få se mer av Kjolman i framtiden, även om han lagt av med bloggandet.

måndag, oktober 1

Death Proof


Årets största besvikelse stavas Death Proof, Quentin Tarantinos senaste rulle, som ingår i filmen Grindhouse tillsammans med Planet Terror av Robert Rodriguez.

Death Proof är en slags hyllningsfilm till gamla bilfilmer som Vanishing Point, Gone in 60 seconds (orginalet) mfl.
Vi får bekanta oss med Kurt Russels karaktär Stuntman Mike, som jagar unga kvinnor med sin ”dödssäkra bil”. Det blir förstås lite adrenalinpumpande biljaktsscener, men innan och emellan actionsekvenserna får vi följa fyra skitsnacks-sugna kvinnor som pratar om killar och film – Lite som Pulp fiction och Reservoir Dogs fast med kvinnor >säger vissa. Jag kan hålla med om det till viss del. Men skillnaden är att när John Travolta och Samuel L Jackson snackar om McDonalds gör de det med sådan attityd att det blir en väldigt hög coolhetsfaktor. När kvinnorna i Death Proof talar om ex. film blir det inte alls lika coolt. Ta det inte som att jag är kvinnofientlig;P Men enligt mig ligger replikerna inte bra i munnen på flera av skådespelarna.
Jag är lite osäker på vem som säger vad, så jag flyr ämnet;)

Men sedan kan det ju också vara så att skådespelet ska kännas lite lågbudget, då själva tanken med Grindhouse är att hylla de gamla skräprullarna, där skådespelet kanske inte alltid var på topp =P

Andra tecken på att det ska kännas som en ”old-school movie” är att det finns medvetet slarviga klipp och tillbakaspolningar. Jag tror att det förekommer även i Planet Terror, men är inte säker då jag inte har kunnat se den ännu....

Hursomhelst, Kurt Russel är skön som bara den och Tarantinos cameo är även den otroligt skön.
Jag måste dock säga att den välkända myten om att allt som Tarantino gör blir bra, spricker med den här filmen. Men då säger du att det är meningen att filmen ska vara dålig,,, ja i sådana fall har Tarantino lyckats med sitt syfte :/