torsdag, maj 24

Akira Kurosawas drömmar.....får dig att drömma?

"Akira Kurosawas drömmar (1990)" är indelad i åtta småfilmer och ska baseras på Akiras drömmar – hur sant det är vet man ju aldrig. Det här är en konstnärlig film och därför får man räkna med att det kan bli lite segt emellanåt. Själv såg jag den i två delar för att inte somna.

Det var tre av åtta filmer som gick att se på. Den ena medverkar Martin Scorsese i som Vincent Van Gogh. Filmen är inte vidare händelserik men så förbaskat snygg då varje scen är en identisk kopia av en av Van Gogh många tavlor.

En annan film vid namn Mt. Fuji in Red är ett domedagsscenario där kraftverken i Japan exploderar en efter en och folket flyr i panik för radioaktiviteten. Den här filmen gillade jag bäst efter ”The Village of the Watermills”. ”Village of the Watermills” handlar om en backpacker som kommer till en liten avlägsen idyllisk by, där han träffar på en gammal man som berättar om naturensvärde. Det är den typ av film som kan få en att känna att man borde slänga ut alla sina elektriska apparater och leva simpelt istället.

De återstående fem filmerna var ungefär lika trista. Visst är de vackra men så förbaskat dryga. Den första filmen handlar om en liten kille som går ut i skogen och bevittnar ett rävbröllop (japaner utklädda till rävar), den andra historien handlar även den om en pojke (eller var det en flicka?) Som bevittnar ett par dansande dockor. Tredje filmen handlar om fyra bergsklättrare som kämpar i en snöstorm. Fjärde filmen handlar om en kapten inom militären som träffar på döda soldater som han måste övertyga om att de verkligen är döda (inte så kul som det kanske låter). Femte är den med Scorsese som är bra, sjätte den med de exploderande kraftverken som även den är bra. Den sjunde utspelar sig i en Post-Apocaylse värld där de få överlevande människorna har förvandlats till demoner och tvingas att äta varandra för att överleva – började segt men blev faktiskt okey mot slutet. Åttonde filmen var den med den idylliska byn som jag gillade bäst. En bra film att avsluta med då det var många som var ganska så deppiga.

Akira Kurosawas Dream är vackert filmad, poetisk men ack så tråkig!


Inga kommentarer: