Millers Crossing är en maffiahistoria med dubbelspel som den största ingrediensen. Vi följer Tom Reagan (Gabriel Byrne) som är rådgivare till maffiabossen Leo (Albert Finney) under 1920-talet. När Leo och rivalen Johnny Caspar ( Jon Polito) grälar över en bookmaker som blåst Caspar, försöker Tom bevara freden. Men istället finner han snart sig själv mitt i stridens hetta. Som vanligt när det är en produktion av bröderna Coen kan man förvänta sig häftiga dialoger, svart humor och en rad intressanta karaktärer. Gabriel Byrne är bra i sin roll, men är knappast den karaktären som lyser igenom mest. Han får konkurrens av en Albert Finney som jagar gangsters med k-pist i bara morgonrock, J.E. Freeman som kylig lönnmördare åt nervraket Caspar (John Polito är klockren) och slutligen John Turturro som ännu mer falskspelande räv än huvudkaraktären själv. Den enda ”stora” kvinnliga roll spelas av Marcia Gay Harden som en äkta Femme Fatale och flickvän till maffiabossen Leo.
Det kan hända att Millers Crossing är en smula våldsam för en del. Själv tyckte jag att det låg på gränsen till att bli lite för överdrivet. Som tur är vet Coen bröderna vad de sysslar med och Millers Crossing får den där Scarface-coolhetsfaktor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar