Vecka 44

Det är tydligen inte bara jag som känner mig nostalgisk. Efter Dn och Henrik Schyfferts uttlande om att nittiotalet är tillbaka, har det genererat i nittiotalsdebatter på en rad olika bloggar. I varje fall på de tre bloggarna som jag besöker nästan dagligen, Blogg som fan, Goodbye Zebras och The Gordon files. Jakop har bland annat gjort en trevlig liten lista över nittiotals tvprogram, medans Kristoffer och Gordon (heter han så?) ägnar sig åt lite trevligt gnäll.
Mycket trevligt måste jag säga. Så trevligt att jag tillåmed tänker komma med en bekännelse. Gordon, jag snodde ditt fist up/down system, det var så briljant att jag bara var tvungen att tillföra det till min blogg, men för att idéstölden inte skulle verka allt för uppenbar ändrade jag knytnäven till en tumme.
Nu har jag lättat på mitt samvete, det kännas genast mycket bättre. Allt blev så mycket mindre Emo så att säga.

Anyhow, film som har setts i veckan: Cashback, Superbad, En riktig människa och Unfair competition.

Cashback var lite småtrevlig, kändes ibland lite över pretentiös med huvudkaraktärens "djupa" analyser av bland annat det kvinnliga könet. Det blev lite för mycket i längden och segade ned filmen något. Men så fanns det ju faktiskt en stor dos med humor som lyfte upp filmen på rätt köl igen. Fotbollsmatchen upplevde jag som mycket underhållande :)

Superbad valde jag att se på bio, vilket alltid innebär en viss risk. Framför och bakom en satt det förstås barn som fnittrade åt helt fel saker, men efter att artigt bett dem att hålla käften blev det genast lättare att koncentrera sig på filmen.

Var först mycket tveksam till Superbad. Collegefilmer brukar i regel suga rätt hår, filmer för kåta datornörd som hoppas få se bröst, typ. Jag kanske inte kan påstå att Superbad är så mycket mognare på den fronten, men de tre unga hjältarna i Superbad är så mycket roligare än alla de collegefilm-stereotyperna som apar efter American Pie. De här killarna har ju personlighet! Men spelas också av riktiga ungdomar och inte av några 25plusare som det av någon jävla anledning alltid är i amerikanska tonårsfilmer. Är den trenden på väg bort? Jag hoppas då fan det. Superbad är förövrigt R-rated i staterna, medans det råder 11års gräns i Sverige :) Skulle kanske inte vilja påstå att det är någon lämplig film för 11-14åringar. Det är inte innehållet jag tänker på i första hand utan kidsen lär ju knappast begripa sig på humorn.

Superbad lockade till sig ett par skratt, ibland riktigt hysteriska sådana, men om det är en film värd att ligga på plats 205 på imdb vete fan.

En riktig människa - dansk dogma skriven och regisserad av svenskfödde Åke Sandgren. Underhållande med sin subtila humor. En ung man som just "födds" till världen blir genast tagen för att vara utlänning för sitt förvirrande uppförande. Han lär sig att äta, pissa och så småningom också att knulla. Men det blir förstås massor av misstag på vägen. En kul och mycket pinsam scen är när mannen går in i ett badhus och ser ett par barn plaska i bassängen. Som det barn han själv är kastar han av sig sina kläder och hoppar i bassängen med barnen. Kanske inte så lyckat av en vuxen man att göra? Killen får inte bara problem med myndigheterna utan blir också antastad av en perves skoförsäljare. Givetvis har mannen ingen aning om antastandet, han tror ju bara att det är en lek. En lek som han sedan leker med grannens unge....

Som sagt, svart och subtil humor. Jag bara älskar sånt :)

Unfair Competition - Italiensk film om två konkurrerande skräddare under Mussolinis styrende. Den ena katolik den andra jude.
Intressant och jordnära film. Innehöll inte en massa obehagligheter vilket filmer av den här typen annars bruka ha. Men kommer knappast upp i samma klass som Roberto Benignis La Vita è bella. Jag tror att filmen främst saknade den spänning som man önskade. Men klart en sevärd film.


Givetvis bjuder jag på en bild även den här veckan, enjoy!