”Anna (Nicole Kidman) är en änka som äntligen har kommit över döden på sin man Sean och som nu är redo att leva vidare sitt liv och gifta om sig. Plötsligt dyker det upp en tio-årig pojke (Cameron Bright) som hävdar att han är hennes döde man och varnar henne för att gifta om sig.” Birth låter väl onekligen som en intressant film när man läser dess handling? Och visst hade det kunnat vara så, om inte allt i filmen hade varit så dumt. När pojken först dyker upp skrattar folk åt honom och tar honom inte för givet, vilket förstås är den rimligaste reaktionen. Men när han sedan dyker upp andra, tredje, fjärde gången - börjar de plötsligt att tro honom, inte till 100% men det finns i alla fall en önskan om att pojken talar sanning. Det som då är så korkat är att killen aldrig säger något som verkligen övertygar en om att han är Sean. Om han t.ex. vill övertyga Anna behöver han ju bara berätta om intima detaljer som bara de båda känner till. Likaså när han talar med Seans anhöriga/vänner osv. Istället drar han ut på det hela ända till det sista. Om själva utdragandet är en anledning till att göra filmen mer spännande har man totalt misslyckats då det istället gör filmen så förbaskat seg och utdragen.
Och givetvis ska det finnas en twist i slutet! Det är fan så att man börjar undra om det inte är M. Night Shyamalan som regisserat skiten.
Nicole Kidman är den ända anledningen till att man sitter kvar fram till sluttexterna och kanske ända anledningen varför man överhuvudtaget ska se filmen. Kidman är ju trotsallt jävligt bra i alla filmer hon medverkar i. Och när det bjuds på lite Kidmannudity tidigt i filmen är det svårt att släppa tanken på att det kan bli mer sånt mot slutet ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar