Trion från Belleville är den mest konstnärliga filmen jag sett på länge. Den använder sig knappt av några ord – vilket inte är något dåligt – och flyter fram stillsamt och har en undergrävd humor. Den handlar om en kvinna som tar sig över atlanten från Frankrike till USA för att finna sin son som blir kidnappad under ett cykellopp. Där träffar hon på tre avdankade showbusinesskvinnor som hon får bo hos.
Då filmen knappt använder sig av några ord får man låta bildspråket förra all talan. Vilket funkar bra men som kanske kräver att man är lite extra uppmärksam. Karaktärsstilen är flummig, alla figurerna ser mer eller mindre missbildade ut då det alltid är någon kroppsdel som är opropotionelig eller överdrivet stor. Det ser fult ut, men samtidigt är det något charmigt över det hela. Jag älskar hur man har valt att teckna amerikanerna på, stora feta och allmänt degiga i sättet de rör sig på – klockren bild måste jag säga ;)
Det här är en film för alla som gillar lite "udda" filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar