Blues Brothers handlar om de båda bröderna Jake (Belushi ) och Elwood Blues (Dan Aykroyd). Jake har nyligen blivit frisläppt från Joliet (jail – fängelset) och blir mycket paff över att få veta att hans band har splittrats. Dessutom måste han hjälpa till med att betala av en skuld till ett missionshus (varför minns jag inte :P). Jake och Elwoods första uppdrag blir alltså att sammanföra bandet och sedan spela in de pengar som behövs innan det är för sent. Men det är verkligen ingen lätt uppgift då de få båda polis, bönder, nazister och en mordisk kvinna (spelad av Carrie Fisher) efter sig…
Det sköna med Blues Brothers är just dess oseriöshet. Den bryter ständigt mot Newtonslag med bilar som flyger överdrivet högt och fall som ingen människa hade överlevt. Och mellan de vilda actionsekvenserna kan man vila sina öron till glädjefyllda sånger som framförs av bland annat James Brown, Ray Charles m.m.
De första 40minuterna kan kännas lite sega, musiken är inte de bästa i filmen och humorn känns inte heller riktigt uppvärmd.
När de först anländer till Countryklubben börjar humorn att hagla in för att sedan blir galet hysterisk utan någon tid för andrum. Jag syftar förstås på den spektakulära biljakten mot slutet med ett femtiotal demolerande polisbilar ;)
Blues Brothers är en film med ett mycket högt replay-value, en film som jag helt plötsligt kan börja tänka på av ingen speciell anledning. Det är väl bara det att det är så mycket minnesvärda scener i filmen – och dialoger förstås.
Dan Aykroyd och Belushi har inte gjort en bättre roll och John Landis har aldrig gjort en galnare film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar