En Hitchcock klassiker från 1941 med Gary Grant och Joan Fontaine.Gary Grant spelar en playboy som "lurar" sig in i ett äktenskap med en välbärgad kvinna. Hon anar först ingetting, men kort efter deras smekmånad börjar hon att bli misstänksam mot sin man - men hennes konfrontationer lyckas han jämt att slinka sig undan.
Först måste jag säaga att jag tycker att filmen har ett bra manus, de manliga karaktärena är bra och Gary Grant är övertygande. Det hela faller på det trista kvinnoporträttet (vilket inte är helt ovanligt för den här tiden). Joan Fontaine är väl en bra skådis egentligen, men hennes figur är inte trovärdig. Med tanke på vad Gary Grants rollfigur gör mot henne borde hon får ett rejält utbrott - istället får hon svimanfall. Antagligen tyckte man väl inte att det var vackert med kvinnor som får utbrott, kvinnor ska ju vara trogna sin man i alla väder, typ. Slutet var väl också lite av ett antiklimax. Men då får man minnas att det inte var Hitchcocks orginalslut. (läs trivia)
I övrigt är filmen snygg och som jag redan har skrivit är manuset intressant och det här är förtsås ett måste för Hitchcocks fans - även om jag personligen har sett bättre filmer av honom.
Förresten, vad är det som är så smickrande med att bli kallad för "monkeyface" som Gary Grant kallar Fontaine för :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar