Baserat på en verklig person, mästarförfalskaren Frank Abagnale Jr. (Leonardo DiCaprio). Frank är en mästarförfalskare som stal över en miljon dollar genom falska checkar innan han ens fyllt 19 år. Han lever som en playboy, men tvingas ständigt att vara på sin vakt då FBI agenter ledda av Carl Hanratty (Tom Hanks) är honom på spåret hela tiden.
Det låter kanske som en intressant film då det bygger på en verklig person. Det är bara det att filmen är uppbyggd på ett sådant traditionellt vis att man aldrig blir riktigt överraskad. Sedan är det massvis av "Måste-tala-i-otydliga-gåtor" trams som Spielberg verkar vara fruktansvärt kåt i. Det är framför allt Tom Hanks karaktär som gillar att tala "otydligt".
DiCaprios förfalskarliv är inte heller så häftigt som det kan låta, då han hela tiden går efter tur. Han har många gånger löjligt mycket tur att man misstänker honom för att ha tjuvläst filmmanuset i förväg. Även Tom Hanks karaktär har löjligt mycket tur, samtidigt som han har väldigt mycket otur. Hanks karaktär är väldigt säker på att förutse vart DiCaprio befinner sig. Det är som om de lekte polis och tjuv här i Ronneby, och inte över hela Amerika, med tanke på hur lätt det verkar vara för Hanks att finna DiCaprio hela tiden.
Andra tråkiga scenarior i filmen är far och son scenerna med DiCaprio och Christpoher Walken. Som bäddat för sentimentalt tjafs.
Att det förekommer produktplaceringar i filmen är väl knappast någon överraskning, då det är en film av Spielberg. I det här fallet är det flygbolaget Pan Am. Jag har absolut inget emot att de använder ett äkta flygbolags namn i en film, tvärtom det ökar ju bara realismen. Men när de noggrant poängterar att Pan Am är världens bästa flygbolag vid mer än ett tillfälle blir reklamen allt för tydlig.
Catch Me If You Can är en film som är underhållande för stunden. Men jag rekommenderar att man istället ser på The Talented Mr. Ripley med Matt Damon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar