Igår såg jag De sju samurajerna för andra gången, den här gången på centrumbiografen i Ronneby. Jäkligt härligt att se den underbara klassikern på duk. Första gången jag såg filmen var det från en 19" datorskärm, men det var inget som hindrade mig från att riktigt förälska mig i filmen. Men att se de sju samurajerna på bio, är förstås oslagbart.
Året är 1586. En liten by ständigt attackerade av rövare, sänder iväg fyra bönder för att rekrytera ett par samurajer att skydda deras by. Men då de endast har mat att betala samurajerna med är det inte någon dans på rosor att hitta några som är villiga.
Tillslut finner de i alla fall samurajen Kambei Shimada (Takashi Shimura), han hjälper de med att rekrytera samurajer.
När Akira Kurosawa gjorde De sju samurajerna lät han sig inspireras av westernfilmer, av bland annat John Ford. Det roliga är att sedan har Kurosawas filmer, framförallt De sju Samurajerna och Yojimbo, inspirerat till en hel del amerikanska westernfilmer. Sergio Leone är kanske den kändaste av de?
Att Kurosawa valde att göra filmen så lång (3 timmar och 20 minuter) beror helt enkelt på att han verkligen ville se sina karaktärer utvecklas. Kurosawa skrev till och med långa historier om de olika karaktärerna. Om deras historia, vad de gillade för mat, hurdant de talade m.m.
Perfektionisten Kurosawa införde också en hel del nytt att göra film på. De Sju Samurajerna är den första japanska filmen där man filmade scenerna med flera stycken utplacerade kameror.
Han var också först med slow-motion scenerna i dödsscenerna, något som ofta brukar förekomma i vilken westernrulle som helst. Kurosawa stötte på många motgångar när han gjorde filmen. Budgeten översteg det planerade ett par gånger och Kurosawas film stoppades mer än en gång och varje gång fick han gå i strid med producenterna, som trodde att Kurosawas film skulle floppa stort.
Idag räknas De Sju Samurajerna som en av de allra största i filmhistorian (plats 8 på imdb). Men i Japan är det faktiskt inte alla som har hört talas om filmen, inte heller känner de till Kurosawa.
Vad är det då som gör De Sju Samurajerna så bra att den håller måttet ännu idag? Jag tror att det beror mycket på karaktärsutvecklingen, hur man lär känna de olika karaktärerna och verkligen bryr sig om dem. Men också på manuset som består av vänskap, tragedier, humorn, kärlek, hat, glädje, ja i princip allt som gör en film intressant. Kurosawas förmåga att fånga miljöerna på ett stämningsfull sett, och ofta få allt att kännas i realtime, alltså att man inte "hoppar" fram eller bak i tiden mellan de olika klippen, är antagligen också en betydande sak. Jag vet egentligen inte vad det är som hindrar mig från att ge De Sju Samurajerna det högsta betyget. Men det är något som fattas, jag kan inte riktigt komma på vad, men nåt är det i alla fall :P
9/10 - Underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar