Sleeper (1973)

En ganska så lågmäld komedi. Woody Allens spelar Miles Monroe som varit nedfryst i 200 år och vaknar sedan upp i en framtid där människors "roller" väljs ut. Eftersom att alla människor är noggrant bokförda är det inte många som vågar trotsa regeringen. Men eftersom att Miles varit nedfryst så länge och inte är bokförd, hoppas man på hans räddning.

Egentligen är det inte alls mycket som skiljer den här filmen från andra filmer av Woody. Det är samma typ av blandning mellan slapstick och relationskomedi, som man finner i de flesta av hans filmer. Huvudkaraktären Miles är förstås en neurotisk och sexfixerad man, det är som det brukar vara i Alles filmer med andra ord.
Det som skiljer Sleeper från hans andra filmer är att den här utspelar sig i framtid. Vi får alltså se Allen förklädd till robot, hur han prövar på en orgasmatron och hur han blir hög av att gnida på ett klot. Hur mycket av filmen som följer H.G Wells roman "When The Sleeper Wakes" kan jag inte säga, men en känsla inom mig säger att det är ytterst lite.
Diane Keaton spelar en poet som Allen blir förälskad i – ännu ett typiskt Allen tecken, att kvinnan är en poet eller författare.

Jag måste erkänna att Sleeper var en besvikelse. Om man kollar på dess höga rating på imdb hade jag förväntat mig nåt bättre och inget som kändes så typiskt Woody.

5/10 - sådär