Recension| Prizzis Heder (1985)

Charley Partanna (Jack Nicholson) arbetar som torped åt maffifamiljen Prizzi. På ett bröllop träffar han Irene (Kathleen Turner), som också försörjer sig som torped. De två inleder ett förhållande, men när det visar sig att Irene förrått Prizzi- klanen står Charlie inför ett dilemma - ska han döda Irene eller gifta sig med henne?

"Do I ice her? Do I marry her?"

Det är svårt att avgöra om den här filmen är en romantiskkomedi eller ett seriöst maffiadrama. Komedi är det inte mycket av och romantik delen är så kort och ytlig att man inte heller får något större begrepp om det. Och att se den här filmen som ett seriös maffiadrama kan jag inte heller göra med en så pass banal historia.

Något som jag har väldigt svårt för att förstå är att den här filmen nominerades till hela åtta Oscars, varav en tog Anjelica Huston hem som bästa kvinnliga huvudroll. Det enda jag kan tänka mig att den här filmen är värd att nomineras för att dess soundtrack, inget annat. Att Jack Nicholson nominerades för bästa manliga roll visar ju bara ytterligare vilka jävla rövslickers det är i Oscarsjuryn. Jag har då aldrig sett Nicholson agera så pass dåligt som i den här. Föreställ dig själv Nicholson med ”Brooklynesisk” dialekt, så kan du säkert förstå hur pass jävla dåligt det verkligen är.

Prizzis Heder är skapad av John Huston som ligger bakom en rad fantastiska filmer (Falken från Malta), både som regissör och skådespelare. Att Huston gjorde en så här sketen film i slutet av sin karriär är tråkigt. Men det har väl med åldern att göra antar jag :(

4/10 - inget vidare