Recension| Amores Perros

Första filmen i Alejandro González Iñárritu trilogi, med engelskspråkiga 21 grams som andra filmen och aktuella Babel som den sista filmen i trilogin.

Tre olika historier knyts samman. Första historien handlar om Octavio (Gael García Bernal) som finner att hans hund är en utmärkt ”hundslagskämpe”. Pengarna som han tjänar på hundens vinster använder han till att imponera på sin äldre brors flickvän, som han är djupt förälskad i.

I den andre historien möter vi det nyförälskade paret Susana och Daniel. Paret får en olycklig start på sitt förhållande då Susana råkar ut för en bilolycka och hamnar i rullstol. Frustrationen att sitta i rullstol och vara helt beroende av andra är något som verkligen sätter parets förhållande på prov.

Sista historien och den intressantaste av de enligt mig, handlar om alkisen El Chivo (Geten), som bor i ett litet kyffe tillsammans med sina hundar. Chivo med sitt dolda förflutna extraknäcker som torped. Men efter att hans hundar råkar ut för en tragisk olycka börjar han att se livet med andra ögon..

Det finns mängder av starka scener i filmen, avrättningar på både människor och djur. Hetsstriderna med hundarna är obehagliga att se, det ser dessutom så realistiskt ut att det är lätt att tro att det är riktigt hundslagsmål som man filmat. Givetvis så är det fejkat, hundarna är bara skickliga skådespelare i Oscarsklass.

Jag hade egentligen velat berätta mer om filmen, men jag är rädd för att jag inte kan göra det utan att spoila en hel del som man bör uppleva själv och inte läsa om. Hursomhelst är det här en film som jag tycker att alla borde se på.

8/10 - mycket bra!