Arn

Ett par noteringar från Arn, Sveriges första storfilm(?)

* Arn har en sjuhelvetes tålig skalle då han kan rida in i träd med hög hastighet och sedan resa sig upp som om inget hade hänt

* Arn är en sopa som inte knullade Cecilias syster när han fick chansen

* Arn ser förvånad ut 90% av filmen

* Cecilia har en tendens att le fånigt åt det mesta helt random

The chosen ones

Å vårens utvalda filmer till Ronneby filmstudio blev *Trumspel*

Ta da!

Infödd soldat

A Prairie Home Companion

Du levande

This Is England

Vid himlens utkant

Persepolis

Lady Chatterley

En mycket lovande filmlista det kommande året måste jag säga. Jag känner mig mycket nöjd och får väl bara hoppas att de betalande medlemmarna känner detsamma :)
Av de filmerna som vi valt ut har jag endast sett This is england, som är göbra.
Personligen hoppas jag mest på Persepolis

Dokumentär tips

Scientology and Me

John Sweeney (bilden) tar sig an uppgiften att granska scientologerna och deras tro. Som så många andra journalister som gjort liknande blir han förföljd och uthängd av scientologerna. Istället för den granskningen som först var tänkt blir det istället en insyn i hur journalister behandlas som avskum av de troende.
John Sweeney intervjuar bland annat kändisar som Juliett Lewis, Leah Remini och Kirstie Alley - men tyvärr får man inte se mycket av de intervjuerna då dokumentären är väldigt nedkortat, endast 30 min lång.
John Sweeney är ganska så provocerande många gånger, men å andra sidan visar sekten/kyrkan tidigt att de inte är intresserade av att svara på några frågor som kritiserar tron.
i en scen lackar Sweeney ur fullständigt mot en scientolog-lobbyist som dessutom ser ut som Tom Cruise (chock!) Det ser väldigt komiskt ut och har gett Sweeney en häjtestatus på nätet ;)

Klicka här för att se dokumentären

World of warcraft räddade 12-åring från älg

En 12-åring i Norge blev angripen av en ilsken älg. Han undkom genom att ta till ett knep han lärt sig i "World of warcraft".
- När man kommer till level 30 lär man sig färdigheten "feign death", så det var vad jag gjorde; la mig ner och spelade död.

Klyftig unge!

Tv Tips!

Adaptation ikväll 22.00 på svt

"Manusförfattaren Charlie Kaufman kämpar med att skriva ett manus på Susan Orleans bok "The Orchid Thief", som handlar om den fanatiske och bisarre orkidéodlaren Laroche i Floridas träskmarker. Situationen förbättras definitivt inte av att Charlies bekymmerslöse tvillingbror en dag flyttar in i huset med avsikt att också börja skriva på ett filmmanus."

Kaufman är en favorit just nu. Han har skritit manus till bland annat Eternal sunhine of the spotless mind, I huvudet på John Malkovich och Human Nature. Och jo, den här filmen är minst lika skruvad som de.

Läsvärt - Den hemlige kocken

Vad passar inte bättre nu i dessa tider med Icas "Köttfusk", att läsa en bok om den industriella maten.

Mats-Eric Nilsson har granskat maten vi kan köpa i affärena, hur det fuskas för att få maten att smaka bättre, se större ut och manipuleras med sina namn. Enligt Mats är det tex. ingen ovanlighet att livsmedelverken pumpar in vatten i kötten för att få det att se större ut än vad de egentligen är. Samma sak med andra livsmedel som bröd, glass m.m, där man pumpar in luft istället för vatten. Ändå kan man ta högre priset för produkter som består av samma fusk
Men intressantast är nog avslöjanden av E-numren. Att vissa E-nummer kan vara förbjudna i staterna av hälsorisk men inte i EU och tvärtom. Det är ju allmänt känt att Sverige var stenhårda med färgämnen och stabiliseringsmedlen innan vi gick med I EU, men att vi sedan fick ge vika. Sedan vi gjorde det har vi enligt Mats fått massor av fuskprodukter i rasande fart. Vanlijglassen innehåller ingen vanilj, vare sig om du köper den billiga eller dyrare, de rökta korvarna är inte rökta, utan har smaksats med vissa aromämne, de nybakta bröden kan vara veckor gamla m. m.
Intressant att man nu har lärt sig att utvinna vanilj hur kobajs. Skulle väl vara rätt spännande att läsa innehållet på ett glasspaket - "Skummjölk, glukos-fruktossirap, socker, vegetabiliskt fett, vasslepulver, Kobajs" :)

Innan du ger dig i kast med den här boken måste jag varna dig, du kommer att bli fruktansvärt paranoid och kritisk när du är ute och handlar käk nästa gång :P

Knasrektor

Rektorn på min flickväns förra skola förbjuder julavslutning med präst och tomtar.

"– Skolan ska vara icke-konfessionell, inte ta ställning till någon särskild religion. Och eftersom både skolans undervisning och i det här fallet avslutningen är obligatorisk ska den inte stänga ute någon på grund av religion eller etnisk tillhörighet. –Jag tolkar Skolverkets riktlinjer som att en avslutning enligt traditionen inte går i hop med det kravet"

Förstår helt hur han tänker och det är väl en god tanke med det. Men att ta till sådana små- diktatoriska metoder och att inte ens välja att ha en diskution med eleverna på skolan eller föräldrarna innan beslut, måste ju vara maktmissbruk om något?
Att man kanske inte går på skolavslutning i kyrkan å sjunger julpsalmer är kanske inte så konstigt i skola med en kristen minoritet. Men nu snackar vi för fan om en liten lantlig skola med kanske fem elever max som inte räknas som kristna. Tvekar ju starkt på att de här ungdomarna eller dess föräldrar lider av att låta barnen fira avslutning i kyrkan.

Det är ju sådana här idiotfasoner som bara spä på folks stöd åt Sverigedemokraterna! För fan låt ungarna fira en ordentlig julavslutning med sång å allt som tillhör.

BLT

***UPDATE***

Rektorn gav sedan vika för den proteststorm som uppstod. Julavslutningen får ske i kyrkan men med det kristna budskapet nedtonat, vad nu det innebär :)

Julkalender

Missa för allt i världen inte julkalendern på omfilm. Nytt youtube klipp varje dag :)

Till kalender

Filmtips| Shooting Dogs

Sugen på något deppigt? Då kanske Shooting Dogs är något för dig?

1994 ägde folkmorden i Rwanda rum. Där närmare 1 miljon civila rwandier dödades på de mest brutala vis. Den utlösande faktorn för folkmordet var när landets president "Juvénal Habyarimana" dödades då flygplanet han färdades i sköts ned. Händelsen utnyttjades av militanta hutuer som skyllde mordet på tutsiminoriteten. Hutuerna, främst beväpnade med macheter, gav sig på alla tutsier men också de hutuer som hjälpte tutsier på något vis.

Händelsen har uppmärksammats extra då FN valde att agera passivt under händelseförloppet. Man såg helt enkelt till att först få hem alla icke-afrikaner för att sedan själva evakuera från området.

Det är just det som Shooting Dogs handlar om, FN:s passivitet.

I filmen får vi följa händelseförloppet ur en präst (John Hurt) och en ung lärares (Hugh Dancy) ögon, som både håller till på en skola bevakad av FN. Skolan förvandlas snart till en slags flyktingförläggning både får européer och Tutsier.

Lite tråkigt med Shooting Dogs är att de båda huvudkaraktärerna inte känns så intressanta, vilket drar ned betyget något. Men inget som ändrar min uppfattning om att Shooting Dogs är en bra och mycket viktig film. Men visst Hotel Rwanda med Danny Cheadle är - även om det ibland var lite övertydligt med ”känslor-knapparna” - en bättre film... enligt mig.

Tv Tips!

Dog Day Afternoon, även kallad en satans eftermiddag på Svt2 ikväll kl 22.25.

En klassiker från '75 med Al Pacino och John Cazale som två bankrånare. Baseras på ett bankrånardrama som inträffade '72 som förvandlades till ett ända stort mediaspektakel där bankrånarna fick en slags hjältestatus hos folket.
Intressant och underhållande film som jag varmt rekommenderar.

Veckans filmtips

Två dokumentärer som bara måste ses.

Grizzly man

Om en excentriker vid namn Timothy Treadwell som tillbringade 13 somrar i Alaskas nationalparker tillsammans med Grizzlybjörnar, vilket slutligen blev hans död.
Werner Herzog har klippt ihop de filmer som Treadwell efterlämnat och lagt in kommentarer och intervjuer. Det blir en resa in i en personens inre, där ingenting utelämnas eller förskönas, allt visas. Vilket tillåter en att vara objektiv, var Treadwell något mer än bara en knasboll?

Jag förälskade mig i både Treadwell och filmen. Saker han gör är så extrema eller bisarra att hade jag inte vetat att det är en dokumentär hade jag nästan tagit det för att vara en mokumentär, dvs. Plojfilm, med hans kraftiga personlighetsförändringar från brutala utbrott till att bara vara liten och hjälplös. Vilket kommer till det absurda. Filmen hade förmodligen aldrig haft den slagkraft som nu om Treadwell själv hade klippt ihop filmen. Hans utbrott hade förmodligen tonats ned eller inte alls visats.
Treadwell gav ovetandes om, sitt liv för filmkonsten. Synd att han själv aldrig fick uppleva det :/

This film is not yet rated

Frågor som varför sex får högre rating än våld tas här upp och vilka det egentligen är som arbetar inom MPAA, de som ska förespråka ”sunda familjevärderingar”.
Intressant dokumentär som alla filmälskare borde se.

Civilkurage

Den här veckan vill jag hylla Barbro Jönsson som inte ger upp kampen mot brottsligheten för någon sprängd entrédörrs skull. Händelsen mår vara allvarlig och skrämmer säkert bort den allra mest hårdhudade. Men inte Barbro Jönsson inte.
Chuck Norris kan slänga sig i väggen!

När jag ändå skriver om civilkurage vill jag ta upp ett eget exempel på civilkurage. Det var en händelse som hände för par år sen då jag var på väg hem från en fest en sen lördagskväll och passerar en parkering där två äldre magra grabbar med tatueringar längs armarna trakasserar två yngre killar. Med äldre grabbar menar jag några som var 5-6 år äldre än mig och de yngre ett par 14-15 åringar. Full som jag var lägger jag mig i situationen och frågar vad fan det är frågan om. De äldre ber mig att inte lägga mig i, vilket inte hindrar mig från att fråga de yngre killarna vad som egentligen händer. Det får det att tända till hos de äldre å de ger sig på mig istället. Undertiden lyckas de yngre drar där ifrån med sina rullbrädor och jag finner mig snart liggandes på marken med en av de äldre över mig. >Usch den doften av billig sprit som nådde mig då<. Hjälplös liggandes på rygg mot den våta marken utsattes jag för verbal förnedring. I ett sådant läge är det bäst att bara hålla tyst. Vilket inte räddade mig från att få en spark från sidan som fick mig att tappa andan för en stund. Tillslut tröttnade de, å lämnade mig med skitiga kläder å ömmande kropp. Givetvis var jag skitsur över händelsen. Men jag vänder det till något positivt å ser det som att jag räddade de yngre killarna : ) Visst det kan ju lika gärna ha vart de yngre killarna som började bråket. Men tvekar på att de småpojkarna skulle kunna åstadkomma så mycket skada jämnt emot de äldre. Så visst visade jag prov på sann civilkurage alltid : )

Karl-Gösta Svensson

Moderaten K-G Svensson från min grannkommun som hellre samarbetar med "det-är-så-synd-om-oss"-partiet Sverigedemokraterna, än med något parti från vänsterblocket.

" - Väljarna i Karlskrona röstade bort s och vänstern i valet. De vill ha ett borgerligt styre. Då tycker inte jag att vi ska styras av socialdemokraterna, säger K-G Svenson.
Ni väljer alltså Sverigedemokraterna framför s och v?
- Ja, det gör vi. Vi samtalar med sd. Det är bara i skolfrågan som vi samarbetar, säger K-G. "

Vad K-G då glömmer är att 40% av väljarna i hans kommun röstade för vänsterblocket och endast 10% för Sverigedemokraterna. Kallar han det för att representera folket?

Jävligt skönt att alla moderater inte agerar som K-G.

Blt

Delikatessen / Stilla Liv

Så har ytterligare en vecka gått och det var väl då dags att skriva ett litet inlägg för att visa att man fortfarande existerar. Mycket film har det dessvärre inte blivit, har vart allt för upptagen med skolarbeten och spela Snesspel (senast inhandlade Mario Kart).

Två filmer har jag ändå lyckats se, en + och en -

Delikatessen en personlig favorit och som jag tycker bara blir bättre och bättre ju mer jag ser den. Filmen är från 1991, regisserad och skriven av Marc Caro och Jean-Pierre Jeanut, den sistnämnde fick väl sitt stora erkännande i och med Amelie from Montmartre.

Det utspelar sig i en värld som skulle kunna vara Europa på 1950 talet, bara det att här kan man ana att någon slags katastrof har inträffat, typ ett kärnvapenkrig eller nåt liknande. Man får aldrig något svar på gåtan, utan får fritt fantisera.

Själva historien utspelar sig i ett hyreshus ovanför en charkbutik där de inneboende är mer eller mindre udda på olika vis. En man som bor i ett rum full av sniglar (typisk fransman?), en kvinna upptagen med att försöka ta sitt liv hela dagarna (men som jämnt misslyckas), är bara några av de udda personligheterna i huset.

Men så en dag dyker en före detta cirkusartist upp vid namn Louison som lyckas vinna några av de inneboendes vänskap och kärlek. Trots det svävar Louison helt ovetandes i fara. Det är nämligen så att charkbutikens specialitet är människa...

Delikatessen är bra på så många punkter. Ett välskrivet och utmanande manus, snyggt foto och fantastiska skådespelarprestationer där man lyckats mer än väl med att ge personligheterna en unik "appaerance".

Detta är en måste se film för alla älskare av svarthumor :)

Stilla Liv, sågs i Ronneby filmstudion där jag har det stora nöjet att sitta i styrelsen vilket innebär en jävla massa extra jobb men förstås också en hel del fördelar. Jag fick den här gången det stora nöjet (eller inte) att presentera filmen Stilla liv (vi presenterar nämligen filmerna inför medlemmarna innan vi kör igång dem) och jag tänkte därför lägga upp texten jag använde när jag presenterade filmen - se det som extra material ;)

Titeln ”Stilla liv” anspelar på begreppet stilleben, som är en konstform som ofta skildrar sådant som hör till hemmet – bordsserviser, böcker, fruktskålar m.m – föremål sedda på nära håll.

Den stillsamma ironin i kinesiske regissören Jia Zhang-Kes titel har alltså gått förlorad i den svenska översättningen.

Hursomhelst. Filmen utspelar sig i Fengjie, en tvåtusenårig stad i västra Kina som lagts under vatten sedan man börjat med de enorma dammbyggena.

Den kinesiska ekonomin går just på högvarv och industrin formligen skriker efter energi. Av tradition har man använt kol som energikälla men sedan förra året kan man skryta med världens största dammbygge i de tre ravinerna. Om två år, när hela projektet är klar, är det meningen att anläggningen ska stå för minst tio procent av Kinas elförsörjning.

Den lilla människan betyder ingenting i det här gigantiska projektet och över en miljon människor har tvingats lämna sina hem när byar och städer lagts under vatten.

Men Jia Zhang-Ke är inte ute efter att predika om moral, utan han vill istället skildra det nya Kina och den lille människan som lever i det stora maskineriet. Men det förekommer ett par sekvenser där tydlig kritik mot Kinas regering visas, tex. De manipulerade ekonomiska ersättningarna åt de tvångsomflyttade, de livsfarliga villkoren i kinesiska kolgruvor och rivningsarbetarnas skyddslösa arbetssituation.

Filmen består av två historier med en man och en kvinna från skilda samhällsklasser i centrum.

Mannen återvänder till det demoliserade Fengjie för att finna sin dotter som han aldrig träffat, och hennes mor. I sitt sökande bland ruinerna lär han känna en samling rastlösa själar och får ett tillfälligt jobb som rivningsarbetare.

I den parallella historien berättas det om en kvinna gift med en ingenjör involverad i dammbygget, som misstänker att hennes man är otrogen och därför beger sig till Fengjie oannonserat för att konfrontera sin man.

Stilla liv anslöt i sista minuten till filmfestivalen i Venedig 2006 – och tog hem Guldlejonet på kuppen för bästa film. Inte dåligt av Jia Zhang-Ke, medtanke på tidspressen man hade då inspelningsplatsen var på väg av att dränkas.

Dagens Nyheter skriver att Stilla Liv är en stillsam film som kan kräva lite extra tålamod och lyhördhet hos åskådaren. Har åskådaren bara det här kommer denne att få ovanligt mycket med sig hem från "Stilla liv".

Efter de här lovprisningarna med bland annat vinsten av Guldlejonet och hyllningar i DN, SVD, Vujer m.m blev jag och många andra i studion förvånade över hur pass dålig filmen visade sig vara. Vissa ansåg att filmens handling var allt för tunn och ointressant, andra ansåg att filmen var det effektivaste sömnpillret de skådat, men givetvis fanns det också de som uppskattade filmen (hur många minns ej).

När en film vinner en så pass prestigefylld gala som filmfestivalen i Venedig känns det verkligen skumt när filmupplevelsen inte blir mer än ett "okey" i bästa fall. Man undrar liksom vad de sysslar med. Är det de filmer som är mest politisktkorrekta som vinner? För visst, Kina är ett hett ämne just nu med dess ökade ekonomi och dess efterstäva att bli mer demokratiskt men som fortfarande är väldigt kommunistiskt styrt inom vissa områden. Visst är det intressant att se dammbyggenas effekter i Stilla Liv. Men det blir inte mycket mer än bilder. Storyn är väldigt tunn och dialoger är det inte många av. Jag kan acceptera att en film kan kännas seg och långtråkig om den bara lyckas att lära mig nåt nytt, så att tiden inte behöver kännas helt bortkastad ändå. Men Stilla liv ger inte så mycket nya perspektiv som man kanske hoppas på. Den är faktiskt bara seg.

Är man intresserad av de stora dammbyggenas konsekvenser för den vanliga kinesen och miljön bör man istället leta upp en dokumentär som behandlar ämnet eller låna en bok.

Vecka 44

Det är tydligen inte bara jag som känner mig nostalgisk. Efter Dn och Henrik Schyfferts uttlande om att nittiotalet är tillbaka, har det genererat i nittiotalsdebatter på en rad olika bloggar. I varje fall på de tre bloggarna som jag besöker nästan dagligen, Blogg som fan, Goodbye Zebras och The Gordon files. Jakop har bland annat gjort en trevlig liten lista över nittiotals tvprogram, medans Kristoffer och Gordon (heter han så?) ägnar sig åt lite trevligt gnäll.
Mycket trevligt måste jag säga. Så trevligt att jag tillåmed tänker komma med en bekännelse. Gordon, jag snodde ditt fist up/down system, det var så briljant att jag bara var tvungen att tillföra det till min blogg, men för att idéstölden inte skulle verka allt för uppenbar ändrade jag knytnäven till en tumme.
Nu har jag lättat på mitt samvete, det kännas genast mycket bättre. Allt blev så mycket mindre Emo så att säga.

Anyhow, film som har setts i veckan: Cashback, Superbad, En riktig människa och Unfair competition.

Cashback var lite småtrevlig, kändes ibland lite över pretentiös med huvudkaraktärens "djupa" analyser av bland annat det kvinnliga könet. Det blev lite för mycket i längden och segade ned filmen något. Men så fanns det ju faktiskt en stor dos med humor som lyfte upp filmen på rätt köl igen. Fotbollsmatchen upplevde jag som mycket underhållande :)

Superbad valde jag att se på bio, vilket alltid innebär en viss risk. Framför och bakom en satt det förstås barn som fnittrade åt helt fel saker, men efter att artigt bett dem att hålla käften blev det genast lättare att koncentrera sig på filmen.

Var först mycket tveksam till Superbad. Collegefilmer brukar i regel suga rätt hår, filmer för kåta datornörd som hoppas få se bröst, typ. Jag kanske inte kan påstå att Superbad är så mycket mognare på den fronten, men de tre unga hjältarna i Superbad är så mycket roligare än alla de collegefilm-stereotyperna som apar efter American Pie. De här killarna har ju personlighet! Men spelas också av riktiga ungdomar och inte av några 25plusare som det av någon jävla anledning alltid är i amerikanska tonårsfilmer. Är den trenden på väg bort? Jag hoppas då fan det. Superbad är förövrigt R-rated i staterna, medans det råder 11års gräns i Sverige :) Skulle kanske inte vilja påstå att det är någon lämplig film för 11-14åringar. Det är inte innehållet jag tänker på i första hand utan kidsen lär ju knappast begripa sig på humorn.

Superbad lockade till sig ett par skratt, ibland riktigt hysteriska sådana, men om det är en film värd att ligga på plats 205 på imdb vete fan.

En riktig människa - dansk dogma skriven och regisserad av svenskfödde Åke Sandgren. Underhållande med sin subtila humor. En ung man som just "födds" till världen blir genast tagen för att vara utlänning för sitt förvirrande uppförande. Han lär sig att äta, pissa och så småningom också att knulla. Men det blir förstås massor av misstag på vägen. En kul och mycket pinsam scen är när mannen går in i ett badhus och ser ett par barn plaska i bassängen. Som det barn han själv är kastar han av sig sina kläder och hoppar i bassängen med barnen. Kanske inte så lyckat av en vuxen man att göra? Killen får inte bara problem med myndigheterna utan blir också antastad av en perves skoförsäljare. Givetvis har mannen ingen aning om antastandet, han tror ju bara att det är en lek. En lek som han sedan leker med grannens unge....

Som sagt, svart och subtil humor. Jag bara älskar sånt :)

Unfair Competition - Italiensk film om två konkurrerande skräddare under Mussolinis styrende. Den ena katolik den andra jude.
Intressant och jordnära film. Innehöll inte en massa obehagligheter vilket filmer av den här typen annars bruka ha. Men kommer knappast upp i samma klass som Roberto Benignis La Vita è bella. Jag tror att filmen främst saknade den spänning som man önskade. Men klart en sevärd film.


Givetvis bjuder jag på en bild även den här veckan, enjoy!

Nostalgi och impulsköp

Ibland blir man bara så härligt nostalgisk. Häromdan köpte jag istället för de tänkta vinterkängorna ett snes på tradera med medföljande spel. Ett riktigt kap tycker jag allt. Spelen som medföljde var bland annat Super Mario Wold, Metroid, Zelda, Secret of mana & evermore, FF6, mortal kombat 1,2 & 3, samt ett par andra spel som inte är värda att nämna. Första spelet jag drog igång blev givetvis Mario. Efter att ha tröttnat på att misshandla sköldpaddor gick jag över till att lira till Super Metroid. Satt med det ett par timmar tills jag bestämde mig för att lira det spelet som sett framemot allra mest och som jag dessutom anser är ett av de bästa spel som någonsin gjorts, nämligen Zelda.

Men vilken besvikelse! Speler som jag hade tänkt att ägna hela natten åt visade sig vara helt på tyska! TYSKA! Inte fan stod det något om det i auktionen. Trots besvikelse bestämde jag mig ändå för att lira det. Men upptäckte att det inte var så kul då achtung är det enda tyska ordet jag begriper. Dessutom börjar Link att vifta lite oroväckande med ena armen när man låter bli att röra honom i ett par minuter :(

Nä The german version of Zelda är inget för mig och jag kommer förmodligen att lägga upp det på tradera igen. Kanske en tysk eller en Sverigedemokrat köper det av mig? Eller kanske rentav Erik Hellsborn?

En gästboksskrivare vid namn Jenny skriver:

"Jag förstår att folk blir förbannade på dessa tysta samtal. Det är klart att man undrar vilka det är som ringer och inte säger något när man svarar.
Jag jobbar själv på ett marknadsundersökningsföretag. Jag jobbar som intervjuare och dialeroperatör. Så varje dag tar jag emot samtal från människor som är förbannade (minst sagt) och ska polisanmäla en och gud vet vad. Jag får höra: "jävla hora", "förbannade idiot", "Dra åt helvete", "fitta", "skaffa ett riktigt jobb" (Få se nu, jag jobbar heltid, jag får betalt...betyder inte det att man har ett jobb?) Det gäller att ha en ängels tålamod, och det har jag fått under min tid inom detta yrke, ca 3 år. Och nu undrar ni säkert hur jag orkar. Jo, jag älskar att tala med människor. Jag har haft många långa och underbara samtal med underbara människor. Och de väger upp alla arga människor. Har man haft bara dåliga samtal en hel dag och det sista samtalet man tar, är en glad människa så är resten av dagen räddad.
En dag ringde jag till en äldre dam och frågade om jag fick ställa frågor till henne, och hon svarade: " Tack för att du ringer, du är den första människa som ringt mig på tre veckor, jag är så ensam..."

En annan sak: Det verkar som om folk inte förstår att vi är mänskliga, att vi inte bryr oss om andra och att vi ringer dessa tysta samtal medvetet. Men det gör vi verkligen inte.
Om det är så att ni inte vill bli uppringda igen, säg då det och be oss ta bort ert nummer, mer behövs inte. Det är helt otroligt hur mycket tid folk är villiga att lägga ner bara på att skrika och svära åt mig, istället för att spara tid och gå rakt på sak. Nu vet jag att det finns envisa säljare/intervjuare som inte vill ge sig, och då förstår jag att det brister.

Jag hoppas verkligen att vi inom snar framtid får bukt med dessa tysta samtal! "

En telefonförsäljares bekännelse

Snubblade in på sidan Leffeboy som är en sida där nummer till olika Callcenterföretag listas upp. Jättebra, då man ibland råkar ut för skumma nummer som man gärna vill få lite information om men som man inte alltid finner på Eniro. Tyvärr blir jag väldigt ledsen över den lynchstämningen som råder i gästboken och känner mig personligt påhoppad då jag själv arbetat både som telefonförsäljare och telefonintervjuare.


"Hejsan , är det nån som har polisanmält dessa IDIOTER som terrar på telefon ?"

"Tack för en skitbra sida! Hittade nummer till flera telefonterrorister som ringer och stör mig"

"Till Jenny och andra nötter som telefonterrar folk, LÄGG AV"


"Skulle jättegärna vilja skicka en stöt till de försäljare som inkräktar på mitt privatliv"

Jag har arbetat på SIFO och Call4U och vill verkligen inte försvara sistnämnda, men SIFO var trevligt och kändes seriöst. Det som gör mig ledsen är att folk kallar de (oss) som ringer för terrorister. Det är ju inte som att man själv väljer vilket nummer man ska ringa till, utan man trycker helt enkelt bara på enter och så får man hoppas på att systemet inte "krånglar" och att man kommer fram till rätt person. Tyvärr är det ofta rätt mycket strul, både på Sifo och Call4U. Men jag kan säga att det är minst lika irriterande för oss som ringer, att jämt behöva förklara och ursäkta sig för något man själv inte åstadkommit och dessutom förlora dyrbar försäljningstid. Vi har alltid möjligheten att klaga inför våra chefer - vilket man ofta gör. Tyvärr så känns det som att så mycket inte görs åt saken och problemet kvarstår. Det var något jag upplevde på Call4U, total ignorans vilket fick mig att tröttna på stället ganska så kvickt.

Vilka jobbar där då?
Jo studenter som bara vill betala av sina studier och lån, personer som är för gamla för att få ett "riktigt" jobb eller handikappade personer (Rullstolsbundna t ex.), men så finns det ju förstås de som faktiskt trivs med jobbet.


Och barnet på bilden?
Jo det är jag - när du kallar mig för TERRORIST!

John Waters/ Kinsey/ Lost boys

Hemkommen från systemet, och 20kg disk som väntar. Trist som fan men på plussidan kan jag ju nämna att jag har höstlov en vecka framåt :) 22år gammal och höstlov! Komvux är fan inte så dumt trotsallt :P

I veckans inlägg vill jag lyfta fram galningen John Waters. Jag har nu på kort tid sett både Cry-baby med Johnny Depp och Hairspray (originalet förstås). Jag har faktiskt aldrig sett något av Waters tidigare. Bara hört talas om hans galna filmer, som Pink Flamingo där en snubbe bland annat äter en autentisk hundbajs...eww
Några sådana vidrigheter finner man tack och lov inte i Cry-baby eller Hairspray, det skulle väl i så fall vara Ricki Lake?

Cry-baby och Hairspray är lika varandra på det planet att båda baserar humorn på uselhet, med överdrivna karaktärer och med överdrivna dialoger, lite i stil med Troma filmer. Medan Cry-baby är en parodi på ungdomsmusikaler såsom Grease, är Hairspray en satir mot ytligheter. Båda filmerna är egentligen väldigt usla, men samtidigt förbaskat underhållande.

Veckans bottennapp var Joel Schumachers vampyrfilm Lost boys från '87. Åttiotalskänslan fanns i filmen - vilket är najs. Men där fanns också äckliga små snorvalpar som sabbade hela konceptet. Och inte fan dör ungjävlarna heller >_<

Som en bonus för den här veckan bjuder jag på en maskeradbild med mig som dåligt sminkad clown och tjejen som katt (mus?) med underlig min.

Dumbledore är homosexuell!

J.K Rowling har äntligen låtit Harry Potters gamle rektor komma ut ur garderoben. Dumbledore har i all hemlighet varit förälskad i rivalen Grindelwald.
Dumbledore är alltså bög.

Hur ska den kristna höger hantera den här chocken? De som redan anklagat Harry Potter för att uppmuntra barn att hålla på med svartmagi. Och nu bögeri!
Det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig :)

"Harry Potter is the Devil!"

Sverigedemokrater

Sverige Demokraterna visar äntligen sin sanna natur. I deras kommunpolitiska program vill SD bland annat * förbjuda all hemspråksundervisning. Endast svenska ska få talas i skolan. Moskébyggen och kommunal information på andra språk än svenska förbjuds.

* Kommunerna ska "belysa" det etniskt blandade samhällets "konsekvenser för kommunens ekonomi, verksamhet och trygghet.

* Privatpersoner som köper tomter av kommunen ska ges rabatt - om de lovar att bygga sitt hus i svensk och lokal "traditionell stil".


- Det börjar med små ändringar, sedan är vi där SIEG HEIL! Är det ett jävla Nazityskland du vill ha! För det måste ju vara idealsamhället. Bra med arbeten, bra barn/äldre omsorg och framförallt ariskt.

Det gör mig så förbannad att SD i dagsläget ligger på ett väljarstöd på 3,6%
Folk är ju så förbaskat naiva! - "De är inte alls något rasistparti. De ska ju ge oss bättre välfärd och mer jobb och skydda oss från de hemska muslimerna". Tydligen är det värt att offra Sveriges underbara mångkulturellhet för att uppnå dessa mål.

Och du din tjocka Sverigedemokrat kan ju drömma om att nånsin kunna äta en pizza eller kebab igen. För vilken svensk är modig nog att starta egen pizzeria egentligen? Där man får räkna med 15timmars arbetstid dygnet runt!

DN

Tolken

Nicole Kidman är en FN-tolk som av en slump uppfattar en mordkupp mot en afrikanskstatschef. Om hon förr denna information vidare riskerar hon sitt liv. Hennes enda chans är att göra som vilken sann amerikan som helst hade gjort - att själv omintetgöra mördararnas planer!

Den här filmen är ett stort missbruk av Hollywoods två största stjärnor - Nicole Kidman & Sean Penn - som också är två personliga favoriter.

Jag kan ärligt säga att jag inte är något större fan av amerikanska politiska thrillers. Största anledningen är att de alltid är uppbyggda på samma vis. Sean Penn spelar tex en FBI agent som tvivlar på Kidmans trovärdighet - fram till det att hon är i verklig fara. Att manuset känns igen behöver ju inte alltid vara ett stort minus. Men då gäller det att filmen lyfter på andra fronter. Tex med dialoger, karaktärer, spänningsmoment eller action. Ingen av de kriterierna lyckas Tolken att uppfylla. Det hela blir därför en ända långsam röra av klychor.

Rättvisa skipad!

Hovrätten dömde de bägge Stureplanprofilerna till fyra års fängelse vardera. Fyra år! Shit det måste vara något slags rekord, det är ju Sverige vi talar om.

Vad var det då som fick hovrätten att döma till fördel för kvinnan och inte tingsrätten? Kan det ha något att göra med den stora mediabevakning och inte allra minst uthängandet av de bägge idioterna på bloggar. I så fall är jag stolt över att tillhöra bloggkulturen :)

Salo/Rang De Basanti/Ett fat amontillado/Dagon

Betygs dagarna är över. Betyg är nämligen tråkiga har jag äntligen insett. Och som den struktursmänniska som jag är måste jag givetvis har ett system som ersätter. Bestämt mig därför för att pröva med ett tumme upp och tumme ned-system. Det fungerar bra på så många andra bloggar att min avundsjuka tvingar mig att ta efter :)

Här följer lite film och böcker som jag vill lyfta fram som jag sett/läst under förra veckan:

Salò, eller Sodoms 120 dagar: Vågad film från ’70 baserad på den ökända boken med samma namn. En grupp fascister kidnappar ett gäng ungdomar och förflyttar dem till ett avlägset ställe där de torteras och förnedras på olika vis.

Magstark film för många. Finns ett par scener som kan chocka än idag. Men annars tycker jag att filmen fått lite oförtjänt dåligt rykte för sin sadism. Sadismen känns inte värre än den man utsetts för i tex A Clockwork Orange. Och varför jag nämner just "A clockwork? Jo därför att Salo liksom A clockwork Orange innehåller en undertonad humor i alla hemskheter vilken kan vara svår att uppfatta vid första anblicken. Är det tex. rätt att skratta åt en våldtäkt? (- jämför med scenen där Malcolm dansar med en jättekuk)

Förutom att ens moral sätts på prov flera gånger finns det också en hel del intressant att hämta. Den sadism som fångarna utsetts för är inte allt för olik den krigsfångar utsetts för idag. Det finns tex. en scen i filmen där fångarna radas upp med rumporna mot kameran - vilket får en att minnas Guantanamo-händelsen där fångar radades upp på liknande förnedrande vis. En studie i tyranneri kort sagt.

Rang De Basanti: Indisk film om fem unga grabbar som får upp ögonen för hemlandets politiska situation efter att medverkat i en film som handlar om frihetskriget. Efter en tragedi gör killarna revolt mot systemet.

Skön film som faller på att den ibland är lite löjligt översentimental.
Men skönt att se en Bollywoodfilm som inte enbart består av sång och dans. Tror nog att det endast var en eller två dansscerner i den här. Sånger var det väl en del, men bakades in i historien att man inte lade så mycket vikt på det.

Bok:
Ett fat amontillado: Sex utvalda verk av Edgar Allen Poe: Ett fat amontillado, Det skvallrande hjärtat, Levande begravd, William Wilson, Korpen och Kompositionens filosofi - där delar Poe med sig av sina författarknep och visar hur han gjorde när han skrev Korpen.

Bra bok att läsa om man vill få lite smak av skräckfaderns underbara verk. Personlig favorit är förstås Korpen.

-----------------------------------------------------------------------

Dagon: Fånig adaption av ett verk av H. P. Lovecraft. En snubbe och hans vänner blir jagade av galna fiskmänniskor i en kuslig liten spanskhamnstad.

Noll känsla, noll skräck. Men lite kul kan man ha åt tabbarna.

Grbavica - Läker tiden alla sår?

"Handlar om en mor och dotter i Sarajevo som lever under misära förhållanden. Modern jobbar som servitris på nätterna samtidigt som hennes dotter ständigt hamnar i trubbel med andra elever och lärare i skolan. Dottern tror att hennes far är en krigshälte, men i själva verket är hennes far en av de männen som våldtog hennes mamma"

Filmen visades igår på Ronnebyfilmstudio och av medlemmarna röstade majoriteten en 4:a, snittbetyget blev 4,22

Jag håller inte med de andra i styrelse, filmen lyckades inte engagera mig nåt vidare. Att bara bygga upp en film som visar hur mycket livet suger känns inte vidare nyskapande eller vågat för min del. Det måste finnas nåt mer. Nåt som gör att man gärna diskutera filmen. För min del glöms filmen bort snabbt. Och betyget blir därför endast "godkänt".

Men det kanske är som en sade till mig igår (som gillade filmen) att den kanske uppskattas mer av mödrar... Antar att det är många mödrar i filmstudion då ;)