Bokrecension| Vilda Svannar

Jag tänkte utöka min blogg med bokrecensioner. Först ut blir en fantastisk verklighetsbaserad roman av Jung Chang.


Vilda svanar ( Wild Swans)

Författare: Jung Chang
Utgivningår: 1992
sidor: ca 600





I den här boken får vi genomleva 1900-talets Kina ur tre kvinnors ögon, mormor, mor och dotter. Vi får först bekanta oss med Jung Chang's (författaren) mormor Yu-fang, som vid 15 års ålder skänktes som konkubin av sin far till en polischef. Som konkubin har man inte många valmöjligheter och man får heller aldrig lämna hemmet utan sin mans tillåtelse. Så småningsom födds De-hong (författarens mor). Hon blev illa behandlad av polischefens hustru och dennes barn, eftersom att De-hong är dotter till polischefens konkubin. Yu-fang lyckas att fly med dottern då hennes "man" ligger för döden. Hon återvänder hem och träffar senare en doktor som hon gifter sig med.
De-Hong når vuxen ålder i slutet av andra världskriget och får uppleva inbördesstrider mellan Koumintang och kommunisterna. De-hong lär sig snabbt att hata Koumintang och ansluter sig till kommunisterna. Hon träffar senare en högt uppsatt kommunistrebell som hon gifter sig med och skaffar barn med (blandannat författaren). Den kommunistiska tiden var i början bra för folket och fick igång ett väl fungerande system, dessutom avecklades bordeller, konkubin systemet och kvinnorna fick helt enkelt en jämnställd plats med männen. Tyvärr höll inte det goda då Mao drev sina ständiga häxjakter efter "klassfiender" och lät därför oskyldiga förföljas och misshandlas. Mitt i allt detta växer Jung Chang upp i (författaren), hon är som alla de andra fullt övertygade om att folket i väst är onda typer som plågar sitt eget folk och att Mao är den sanne frälsaren. Trots att hennes familj och hon själv råkar illa ut gång på gång får hon aldrig tanken att fördöma Mao. Inte förens någongång under 70-talet då hon började vakna och se vad som verkligen hände runt omkring henne.

Den här boken ger en bra bild hur det var att leva i Kina under 1900-talet. Det mesta av boken är centrerad på Jung Changs mor och det kommunistiska styret. Eftersom att jag själv inte har läst något om Kina under 1900-talet var den här boken förstås extra intressant för mig. Man får en väldigt bra bild hur samhället var. Boken är förstås väldigt deppig, vilket inte är så konstigt med alla den förstörelse som ägde rum. Att man lät sig hjärntvättas och göra alla möjliga galenskaper för att vara en sann kommunist. Tex. att slita upp gräs som ansågs borgerligt, att inte säga tack eller andra vänliga saker - som också det var en borgerligföreteélse. Listan över alla galenskaper och hemskheter kan göras nästan hur lång som helst.

Vilda svanar har översatts i över 30 olika språk och är bannlyst i Kina. Jung Chang har även skrivit en bok som handlar om Mao.

9/10 - fantastisk!

Filmrecension| Tape

Tape (2001)

Regi: Richard Linklater
Roller: Ethan Hawke, Robert Sean Leonard & Uma Thurman




Jon (Robert Sean Leonard) är på väg till en filmfestival i Missouri och passar på att besöka en gammal vän som han inte har träffat på tio år. Vännen Vincent (Ethan Hawke) har inte lyckats lika bra i sitt liv som Jon, han är en pundare och bor i ett motell. Vincent är fortfarande bitter på Jon som stal hans tidigare flickvän (Uma Thurman), dessutom tror han att Jon våldtog hans ex och försöker att få Jon att bekänna på band.

Precis som med Linklaters tidigare film "Bara en natt" filmas allt med en handkamera och utspelar sig i huvudsak mellan två personer. Inte förens långt in i filmen dyker Uma Thurman upp, innan dess får vi nöja oss med Ethan och Robert. Skådespelet är på topp hos alla tre, och extra cred ska givetvis Ethan få för sin gestaltning av den smått psykopatiska Vincent <-- Jävligt glad över att jag inte har en sån vän i min vänskapskrets. Det här är en ganska så obehaglig historia om gammal vänskap och svek och allt utspelar sig i Vincents svettiga motelrum.

7/10 - bra film

(0-5)
hjärna: 4 hjärta: 4 underhållning/spänning: 4 stil: 3 ljud/musik: 2
(sex: 0 våld: 0)

Filmrecension| CCCP Hockey

CCCP Hockey (2004)

regi: Malcolm Dixelius & Bengt Löfgren





Dokumentär från 2004 som handlar om ryska superfemman som totaldominerade hockeyplanen under 80-talet. Blandannat spelade de mot tre Kronor 50 gånger i rad och förlorade inte en enda match!
Vi får se bilder ur deras storhetstid och träffa dem så som de är idag.
Man behöver inte vara ett hockeyfantast för att uppskatta den här dokumentären, det kan jag själv intyga :P Det handlar trotsallt om en skrämmande historia där fem unga killar tvingades att träna så hårt på träningsläger mellan varje säsong att de inte hade någon chans att träffa sin familj eller lämna området. Och att kritisera träningsmetoden var det inte en tanke på, då blev man genast sparkad från laget. Det hände att även superfemman förlorade matcher. Då fick de sitta i timmar och tala med politiker och förklara vad det var som gick fel. För kommunisterna var ju trotsallt oslagbara!
De fem killarna var ett järnslipat gäng på planen, men tyvärr splittrades gänget efter sin storhetstid och några av de har inte talat med varandra sen dess.
Tyvärr är dokumentären endast 50 minuter lång, och det känns som att man hade velat ha mer. Man kan säkert göra en 50 minuters dokumentär för varje spelare som skulle kännas minst lika intressant som den här.

En väl sevärd dokumentär

7/10

Weebl and Bob

Stand-in

Den här gången ser vi Monkey och Hairy-Lee utklädda till Weebl och Bob. Enjoy =)

Aftonbladet kung av intresse nyheter?

Det är sånt här som kallas för "nyhet" om man jobbar på aftonbladet redaktionen.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,878563,00.html


suck....

Filmnyhet| Mer om Terminator serien

Terminator tv-serien som ska utspelas mellan Terminator 2 & 3, kommer att heta Sarah Connor Chronicles och pilotavsnittet regisseras av David Nutter. Nutter har tidigare gjort pilotavsnitt till Samllville, Brottskod försvunnen, Supernatural och Dark Angel. Vem som ska spela sarah och hennes son är tillsvidare okänt då rollbesättningen just har börjat.

Intressenytt| Partidueller = skit

Nu när det bara återstår ca 4 veckor till valet har jag tänkt att samla in så mycket information som möjligt för att jag inte ska behöva känna mig osäker när jag står där vid valurnan. Därför började jag i förrgår med att följa olika debatter och "dueller" på tv. Men till min bevikelse kan jag konstatera att det hela bara är ett jävla slöseri med tid. Duellerna består mest bara av smutskastning och ingen ger några konkreta svar. När "vilket-parti-som-helst" får frågan: hur ska man lösa den ökande frånvaron i skolan, svarar de alla likadant, att de ska skaffa mer resurser. Men vi tittare och lyssnare som följer debatterna får aldrig veta vad det är för "resurser" de ska skaffa mer av. Och aldrig heller får partierna någon chans att förklara något mer ingående, förens det är det andra partiets tur att snacka.
Partidueller är nog inget som jag kommer att bry mig om i framtiden, jag nöjer mig med att läsa krönikor då.

Filmrecension| Tyst Vittne

Mute Witness (1994)

Regi: Anthony Waller
Roller: Marina Zudina, Fay Ripley, Evan Richards



Billy jobbar som make-up artist åt ett filmteam som befinner sig i Moskva. När teamet drar hem blir Billy av misstag inlåst i studion. Där bevittnar hon när två män spelar in en snuff-film. Hon blir upptäckt och tvingas att fly för sitt liv. Billy har dessutom ett allvarligt handikapp, hon är stum och kan därför inte heller ropa efter hjälp.

Det här är en mycket spännande och adrenaline framkallande thriller, som tyvärr blir lite hastigt och klumpig mot slutet. Oväntade twister bjuds det gott på, men även några lite väl självklara sådana. Marina Zudina som spelar huvudrollen är mycket övertygande och man kan verkligen se hennes rädsla i ögonen. För den uppmärksamma kan man även se Alec Guiness i ett avsnitt.
Den som söker efter lite spänning bör kolla in den här filmen. Men de som söker en smart thriller bör nog kolla åt ett annat håll.

6/10 - hyfsad

(0-5)
hjärna: 2 hjärta: 2 underhållning/spänning: 3 stil: 3 ljud/musik: 3
(sex: 2 våld: 2)

Filmrecension| Hemligt Begär

Scandal - Joseon namnyeo sangyeoljisa (2003)

regi: Je-yong Lee



Den unga Soh-ok ska bli Lady Chos makes konkubin. Som hämnd ber Lady Cho sin yngre kusin Jo-won att ta Soh-oks oskuld. Lady Sook, som är katolik, har sedan sin mans bortgång levt nio år i celibat. Jo-won, som är kvinnotjusare, antar utmaningen att få Lady Sook i säng. Det visar sig dock vara svårare än väntat.

Filmen är baserad på Choderlos de Laclos klassiska roman "Les Liaisons Dangereuses", men nu förflyttad till Koreas aristokrati under slutet av Chosun Dynastin på 1700-talet. Vackert foto, vackra kostymer och intressant historia. Eftersom att jag inte läst romanen vet jag inte heller hur pass lik den här filmen är med romanen. I vilket fall som helst är filmen gripande och slutet är mycket bra.

(Såg den på utomhusbio)
7/10 - bra film

(0-5)
hjärna: 4 hjärta: 4 underhållning/spänning: 3 stil: 3 ljud/musik: 3
(sex: 2 våld: 1)

Intressenytt| Gammal kondom

Ibland snubblar man över nåt kul som man bara måste länka till.

"En av världens äldsta kondomer är svensk. Just nu ställs den ut i ett museum i österrikiska Tyrolen tillsammans med 250 andra antika sexföremål. Kondomen som hittades i Lund tillverkades av grisinälvor runt år 1640. I manualen som hittades med kondomen, skriven på latin, rekommenderas användaren att stoppa ner den i varm mjölk före användning för att undvika sjukdomar."

Undrar fan om kondomen är använd :P

Filmrecension| Tremors 1, 2, 3 & 4

Tremors, Tremors 2: Aftershock, Tremors 3: Back to Perfection, Tremors 4:The Legend Begins



*OBS! INNEHÅLLER SPOLIERS!*

Tremorsfilmerna handlar om jättamaskar (även kallade Graboids) som anfaller människor och djur genom att lyssna efter deras rörelse (som maskarna i Dune).

I första filmen får vi bekanta oss med två småstadströtta bonnläppar spelade av Kevin Bacon och Fred Ward. När de tänker bege sig av mot storstan upptäcker de att ett stenras har blockerat deras enda väg ut ur dalen. Vad som har orsakat raset får de snart bevittna. Eftersom att de är helt isolerade från "världen utanför", är det upp till dem och de andra i småstan Perfection att ta hand om graboiderna.
I den här filmen får vi också bekanta oss med Michael Gross's vapenglada karaktär Burt Gummer, som får ett större utrymme i de andra filmerna.

Betyg på första filmen: 5/10

I film nummer två får vi klara oss utan Kevin Bacon, som tydligen har gått och gift sig. Fred Ward's karaktär Earl har satsat alla sina pengar på en strutsfarm som inte går så bra. Han blir kontaktad av några mexikanska oljemän som har ett visst maskproblem. Earl som vet hur farliga de är vill först inte beblanda sig med problemet, men låter sig sedan övertalas. Men han blir inte ensam i graboid-jakten. Han får hjälp av Grady Hoover, ett fan till Earl och Valentine (Kevin Bacon), men också hjälp av Burt Gummer som den här gången är betydligt mer förbered än innan. De utrotar några maskar utan några större problem, genom att lura de upp från ytan med en radiostyrdbil försedd med en bomb. Men Graboiderna har ett hemligt vapen kvar som fortfarande står oanvänt. De kallas för Shreikers.
Rent allmänt tycker jag nog att den här filmen är den mest underhållande i serien. Kanske för att den håller en jämn balans och att Burt Gummer har en större roll än i första filmen.

Betyg på andra filmen: 5/10

I filmen nummer tre är Burt Gummer och Graboiderna världskändisar. Burt åker runt lite överallt och utrotar Graboids och shreikers (Vad fan kommer de ifrån egentligen!?). I hemstan Perfection från första filmen lever invånarna på reklamintäker och graboids souvenirer. En skojare vid namn Jack Sawyer tar med tourister på fejkade graboids-uppleva-resor. Men så än dag blir förstås staden attackerad ännu en gång av graboids. Det blir då dags för Burt att ta hand om problemet ännu en gång. Men det är förstås inte helt problemfritt. En ny varelse introduceras, Assblastern!
Det här är den filmen som jag gillar minst i serien, och det har nog mycket att göra med Assblastern. Hela den varelsen känns så överdriven. Okey att man inte har funnit Graboids förens nu, de lever trotsallt under jord. Men Assblastern som är en flygande varelse, hur han man kunnat missa den egentligen?

Betyg på tredje filmen: 4/10

Fjärde och sista filmen i serien är en prequel till de andra. Den utspelar sig i västern i den lille gruvstaden Rejection. Maskproblemet börjar den här gången i en gruva där ett par gruvarbetare blir dödade. En man vid namn Juan Pedilla bevittnar detta hemska och när folket i stan får veta vad som hänt stängs gruvan och folket beger sig av. Men ett par invånare vägrar att lämna staden så lätt. De hoppas på hjälp från gruvans ägare (spelad av Micheal Gross). Men de blir genast besvikna då de finner att han är en mesig stadsmänniska som deffinitivt inte kan hantera ett vapen (Tillskillnad från de andra filmerna då). De hyr in en gunfighter vid namn Black Hand Kelly, som de hoppas kan ta hand om problemet.
Det här är den mest utskällda filmen i serien. Jag kan inte förstå varför. Visst saknar den samma humor och action som de andra filmerna, men den här har istället hjärta som kompletterar det och man får lära känna stadsinvånarna bättre i den här filmen än i någon annan. Man slipper dessutom de oehört dryga assblasters och de mindre dryga shriekers. Det är alltså bara Graboids i den här, precis så som det ska vara, tycker jag. Vi får också en ledtråd i den här filmen hur det hela började.

Betyg på fjärde filmen: 5/10

Man kan kort och gott sammanfatta de här filmerna som humorbelagda med feelgoodstämning och en hel del action. Filmerna 1, 2 och 4 tycker jag är väldigt underhållande, korkade men underhållande. Om jag ska rangordna filmerna blir det i följande ordning: 2, 1, 4 och 3.
Heltklart en filmserie som är värd att kolla in :)

Filmrecension| Storm

Storm (2005)

regi: Björn Stein & Måns Mårlind
roller: Eric Ericson, Eva Röse, Jonas Karlsson





Danny är en cynisk kille som lever efter mottot "bra karl reder sig själv". Hans tillvaro ställs upp och ned då en rödhårig kvinna dyker upp i hans liv och ger honom en ask. Plötsligt befinner han sig i en mardrömsliknande värld och får svårt för att avgöra vad som är verklighet och vad som är en dröm...

Det här är en actionladdad film, kanske det mesta "o-svenska" på länge. Det kan vara lätt att tro på förhand att det här bara är ett plagiat av kända amerikanska actionfilmer, som tex. Matrix. Men Storm är mer unik än så. Visst kan det kännas som att Eva Röses karaktär påminner om Trinity i Matrix, och att skurkarna som jagar henne påminner om agenterna. Men där slutar likheterna tycker jag. Storyn är laddad med spänning, twister och humor. Tyvärr kan storyn kännas lite väl banal och simpel, även om det lämnas endel obesvarade luckor efter filmens slut. Vad är det som gör Storm så bra då? Det är de snabba klippen, fantastiska fotot och det underbara soundtracket och den krypande stämningen som infinner sig på vissa ställen.
Storm är långt ifrån att vara en perfekt film. Men jag har deffinitivt fått upp ögonen för Björn och Måns efter den här och tror att de kommer att kunna komma med något riktigt bra i framtiden. Gärna en skräckfilm :)

6/10 - hyfsad

(0-5)
hjärna: 2 hjärta: 3 underhållning/spänning: 3 stil: 3 ljud/musik: 4
(sex: 1 våld: 1)

Filmnyhet| Romero och zombies

Skräckfilm och framförallt zombieregissören George A. Romero fortsätter med att göra zombiefilmer. Förutom att det ryktas om en uppföljare till "Land of the Dead" har Romero också skrivit manus till en ny zombiefilm som han kommer att regissera. Filmen går under namnet "George Romero's Diary of the Dead" och handlar om en grupp studenter som råkar ut för riktiga zombies ute i skogen då de själva håller på med att göra en zombiefilm.

Källa: Comingsoon

Filmrecension| Ask the Dust

Ask the Dust (2006)

regi: Robert Towne
roller: Colin Farrell, Salma Hayek, Donald Sutherland



Italien-amerikanen Arturo Bandini är en misslyckad författare med ständiga skulder till sin hyresvärd. En dag träffar han på mexikanskan Camilla Lopez på ett fik. Han känner sig förolämpad av henne då hon ger honom dåligt kaffe och stormar ursinnigt ut ur fiket. Men det är något som får honom att ständigt vilja återvända till fiket. Han bildar en slags hatkärlek till mexikanskan och hon likaså.
Bygger på en roman av John Fante.

Robert Towne skrev färdigt filmmanuset på tidigt '90-tal, men kunde aldrig få någon finansiell uppbackning. Johnny Depp visade tidigt intresse att få spela huvudrollen, men eftersom att inget hände så rann det hela ut i sanden. Salma Hayek som har den stora kvinnliga huvudrollen tackade nej första gången hon blev erbjöden rollen, för att hon var trött på att spela "den mexikanska kvinnan". Åtta år senare tackade hon ändå ja.

Ask the dust är i mitt tycke en ganska så knepig film. Man får aldrig något vidare begrepp på Bandini och Lopez. Han är tex. högst otrevlig mot henne i början av filmen, och man har svårt för att förstå vad hon ser hos honom. Sedan är det helt tvärtom, han är hur trevlig som helst mot henne, även i situationer där man normalt hade blivit förbannad.

Det finns en omtalad nakenbadscen med Colin Farrel och Salma Hayek. Det är en helt oskyldig scen, som förstås innehåller en hel del hud, men inget sexuellt förekommer.
Kanske är det just de erotiska scenerna som höll kvar mig vid skärmen, för ärligt talat så är Ask the dust inte vidare speciell på något sätt alls.

5/10 - sådär

(0-5)
hjärna: 3 hjärta: 3 underhållning/spänning: 2 stil: 2 ljud/musik: 2
(sex: 3 våld: 1)

Filmnyhet| Silent Bob gör skräckis

Kevin Smith också känd som silent Bob, ligger bakom ett antal komedier, men nu vill han göra en renodlad skräckrulle.

""No jokes and stuff, not like Scary Movie 4. There are people that do that really well, like Edgar Wright with Shaun of the Dead, but I don't want to make a comedic one, I want to make a straight-forward horror movie."

Han säger också att han vill göra en slasher med betoning på krypande skräck framför gore.

Filmrecension| Alice Doesn't Live Here Anymore

Alice bor inte längre här / Alice Doesn't Live Here Anymore (1974)

Regi: Martin Scorsese
Roller: Ellen Burstyn, Kris Kristofferson, Harvey Keitel


När Alices man dör och lämnar henne ensam utan några pengar och deras 12åriga son, bestämmer sig Alice för att flytta till Monterey i Kalifornien för att bli en sångare. Alice och sonens resa börjar i New Mexico och på vägen råkar hon ut för både ekonomiska problem och realationsproblem.

Martin Scorsese fjärde film med ett genomtänkt manus och bra karaktärer. Det är Ellen Burstyn som gör hela filmen, utan henne hade den inte vart hälften så bra. Harvey Keitel gör också en minnesvärd roll, inte så stor men viktig för storyn.
Singelmorsor kan säkert känna igen de problem som Alice ställs inför, att söka jobb efter en långtids frånvaro från arbetsmarknaden och rädslan för att träffa nya män efter ett dåligt äktenskap. Filmen är både humoristisk och sorglig. Det som jag saknar med filmen är att det känns som att Scorsese inte riktigt vågat ta ut svängarna helt, utan fegat lite, speciellt mot slutet då det blir lite väl uppenbart hur det kommer att sluta.

6/10 - hyfsad

(0-5)
hjärna: 3 hjärta: 3 underhållning/spänning: 3 stil: 2 ljud/musik: 2
(sex: 0 våld: 1)

Filmnyhet| Tom Cruise sparkad!

Filmbolagsjätten Paramount uppskattar visst inte när deras största stjärnor hoppar i soffor på olika talkshows och att de försöker att konvertera sina motspelare till sin religion så fort de får chansen.
Det uppges att Tom Cruise, tidernas kanske största namn blev sparkad i natt efter 14års samarbete med Paramount.
Sumner Redstone ordförande för Viacom (bolaget som äger Paramount) säger att Cruise's uppträdanden under de senaste 18 månaderna har varit oacceptabla och att det har påverkat storfilmer som "Mission: Impossible III" negativt. Dessutom är det skådespelare som vägrar att arbeta tillsammans med Cruise efter alla hans utspel, inte allra minst Scarlett Johansson som först var tänkt att vara Cruise's motspelare i "Mission: Impossible III".

Kommer vi hädanefter bara att se Tom Cruise i småfilmer?

Filmrecension| About Schmidt

About Schmidt / Om Schmidt (2002)

Regi: Alexander Payne
roller: Jack Nicholson, Kathy Bates, Hope Davis, Dermot Mulroney



Warren Schmidt är en vanlig amerikan som finner sig vilsen i livet då hans tillvaro förändras radikalt. Han går i pension, hans fru dör och hans dotter ska gifta sig med en riktig drummel. Han börjar snart ifrågasätta livet och finner snart att det kanske är nu som livet börjar...

En strålande film med Jack Nicholson som verkligen berör en, tänk själv att hamna i schmidts situation. Först gå i pension och helt plötsligt finna att man inte duger någonting till, sedan förlora sin älskade som man har spenderat över halva livet med och till sist veta att ens dotter tycker att man är påfrestande och inte riktigt bryr sig om en alltid. Schmidt känns så alldaglig, han kan vara vem som helst i de änkemän som vi kanske ser sittandes på torget eller i parken och surar. Deras egen sorg vänder sig ut som ett hat mot omgivningen. Men det enda de vill ha är något som vi alla behöver, kärlek och omtanke. Jag blir därför otroligt berörd när jag ser den här filmen, att den kan kännas så nära inpå en och att man själv kan hamna i en sådan tragisk sits i slutet av ens liv.
Man får också en bra inblick i hur Schmidt tänker, då han brevväxlar med ett fadderbarn i afrika och skriver till detta barn om alla sina inre demoner och önskningar. Det här är en riktigt bra lösning av Alexander payne, att få med en berättarröst utan att det känns som att det är oss filmtittare som huvudpersonen egentligen talar till.

Jag rekommenderar varmt den här filmen

7/10 - bra film

(0-5)
hjärna: 4 hjärta: 4 underhållning/spänning: 3 stil: 3 ljud/musik: 3
(sex: 1 våld: 0)

Filmrecension| 2009 - Lost Memories

2009 - Lost Memories (2002)

Regi: Si-myung Lee




Utspelar sig i en alternativ framtid där Japan vann andra världskriget och Korea aldrig blev självständigt. Myung-Hak Lee är en JBI agent - Japanes investigation berau, tillskillnad från många andra i byrån är han Korean. JBI kämpar mot en koreansk terroristgrupp vid namn Hureisenjin, som har haft ett antal bombdåd och kidnappningar för sig ända sedan Korea förlorade sitt land till Japan. Myung-Hak Lee jobbar stenhårt med att finna ledarna i terrorligan, men hans trovärdighet sätts på prov pågrundutav sin etniska bakgrund.

Jag blev lite besviken på den här filmen då jag hade fått för mig att det skulle vara en smart thriller. Tyvärr är dess bakgrundsstory bara en ursäkt att få göra en adrenalinepumpande actionfilm. Det enda som skiljer den här filmen från de amerikanska actionfilmerna är de sentimentala avbrotten som kan vara lite löjligt sentimentala till å från. Actionsekvenserna är snygga, men samtidigt ganska så kassa då skurkarna har en tendens att missa allt som rör sig. Har de inte fått specialträning i hur man hanterar ett automatvapen eller? Karaktärers val att hantera diverse situationer kan lätt förutspås då de följer ett ganska så enkelt manus.
2009 är en hyfsad actionrulle, men förvänta dig inga spännande twister eller någon smart upplösning.

6/10 - hyfsad
(0-5)
hjärna: 2 hjärta: 2 underhållning/spänning: 3 stil: 3 ljud/musik: 3 (sex: 0 våld: 2)

Filmrecension| Vi barn från Bahnhof Zoo

Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo (1981)

regi: Uli Edel
roller: Natja Brunckhorst, Thomas Haustein



Det här är Sanna historien om fjortonåringen Christiane och hennes vänner i Bahnhof Zoo, som fastnar i drogmissbruk och prostitution. Utspelar sig i Berlin under 70-talet.

Mycket bra skådespel och ungdomar som ser ut att vara just så gamla som de karaktärer de gestaltar. Tyvärr inte riktigt så magstark eller gripande som jag hade hoppats på, utan blir bara ännu en i mängden av filmer som handlar om Drogmissbruk. Gillar man David Bowie kan ju alltid det vara ett plus, eftersom att han uppträder på ett ställe i filmen.
Gillar man filmer som handlar om Drogmissbruk rekommenderar jag att man ser Requeim for a dream eller Trainspotting istället.

6/10 - hyfsad

(0-5)
hjärna: 3 hjärta: 3 underhållning/spänning: 2 stil: 2 ljud/musik: 2
(sex: 2 våld: 1)

Filmrecension| Benny och Joon

Benny & Joon (1993)

regi: Jeremiah S. Chechik
roller: Johnny Depp, Mary Stuart Masterson, Aidan Quinn, Julianne Moore



Hela Bennys liv kretsar runt sin mentalsjuke lillasyster Joon. Han blir så upptagen med att ta hand om sin syster att han aldrig har någon tid för att dejta eller resa någonstans. Inte nog med det, så skrämmer Joon bort den ena hushållerskan efter den andra med sina raseriutbrott. Tillvaron ändras (förstås) när en ung exentrisk man dyker upp.

En liten småmysig film som har sina stunder. Höjdpunkterna ligger på Johnny Depps (ofta improviserade) stunts, som är inspirerade utav sketcher med Charlie Chaplin eller Buster Keaton. Det här är ingen film som jag väger högt, men gillar man Johnny Depp så ska man ju självklart kolla in den här filmen just för hans skull.

4/10 - ganska dålig

(0-5)
hjärna: 2 hjärta: 3 underhållning/spänning: 2 stil: 2 ljud/musik: 2
(sex: 1 våld: 0)

Filmrecension| Anfall från Rymden

Anfall från Rymden / Earth vs. the Flying Saucers (1956)

regi: Fred F. Sears
roller:Hugh Marlowe, Joan Taylor, Donald Curtis





Dr. Russell är ansvarig för ett projekt där man skjuter ut raketer i rymden för att förbereda framtida rymdfärder. men raketerna försvinner under mystiska omständigheter...

En liten skrämmande tanke som jag fick efter att ha sett den här filmen, är hur lika dagens sciencefictionfilmer är med de som kom för 40-50 år sedan. Det är precis samma patriotiska idolisering som vi finner i dagens filmer och där en stor vikt läggs på "imponerande" specialeffekter. Kommer den här genren aldrig att förändras mer än i specialeffekter?
Specialeffekterna är gjorda av legenden Ray Harryhausen, som använder samma teknik som man använde i King Kong. Effekterna är ju klart filmens höjdpunkt, de ser lite roliga ut samtidigt som det faktiskt ser riktigt bra ut. I den här filmen slipper man att se trådar över de flygande tefaten, vilket inte annars brukar vara så ovanligt i filmerna från den här tiden.

Patriotismen och de löjligt träiga dialogerna segar ned hela filmen, som förövrigt borde ha hetat America Vs. The flying Saucers. Se hellre världarnas krig (1953).

3/10 - dålig

(0-5)
hjärna: 1 hjärta: 1 underhållning/spänning: 1 stil: 2 ljud/musik: 1
(sex: 0 våld: 1)

Filmrecension| Sitcom

Sitcom (1998)

regi: François Ozon
roller: Évelyne Dandry, François Marthouret, Marina de Van, Adrien de Van,Stéphane Rideau



Francis Ozon svarta komedi om en överklassfamiljs liv som ändras både snabbt och drastiskt under en kväll. Det börjar med att hembiträdet och hennes man kommer över på middag till familjen, där sonen i familjen berättar att han är homosexuell (vilket hans mor får svårt för att acceptera) och att systern samma natt försöker att ta livet av sig. Alla händelserna kan kopplas ihop till den råttan som pappan kom hem med under samma kväll.

Knäpp film som sagt, med en hel del sjuka händelser. Blandannat en smula sado-maschosistisk sex och en gnutta incest. Men för min del är nog den här filmen lite väl flummig för att jag verkligen ska kunna uppskatta den. Slutet är härligt skruvat ^^

5/10 - sådär

(0-5)
hjärna: 2 hjärta: 2 underhållning/spänning: 2 stil: 3 ljud/musik: 2
(sex: 3 våld: 2)

Filmrecension| Rocky V

Rocky V (1990)

Regi: John G. Avildsen Roller: Sylvester Stallone, Talia Shire, Burt Young




Rocky återvänder sliten och med en hjärnskada till USA. Kort därpå upptäcker han att hans revisor har blåst honom på alla hans pengar. Rocky blir tvungen till att flytta tillbaka till det ghettot han växte upp i tillsammans med sin hustru och son. Familjeintriger uppstår då Rocky börjar träna en ung talang vid namn Tommy Gunn. Rockys son känner sig övergiven och tar mer och mer avstånd från sin far.

Rocky V är i mitt tycke något bättre än de senaste två Rocky-filmerna, där det känns som att man bara har återanvänt manuset från de första två filmerna. Rocky känns igen, han har återvänt till att vara den klumpiga och lite tröga personen som han var i början. Men som i de andra Rocky-filmerna är även den här übersentimental och lär ut att alla problem kan lösas med lite våld ;)
Slutfajten var mer underhållande än vad det har värt i de senare filmerna, men samtidigt är den lite töntig

5/10 - sådär

(0-5)
hjärna: 1 hjärta: 3 underhållning/spänning: 2 stil: 1 ljud/musik: 2
(sex: 0 våld: 2)

Im back
Europa resan var lyckad, men fick slut på pengar innan vi ens lämnad Grekland. Den sista veckan har jag bara levt på knäckerbröd och kex, samt sovit på tågstationer.
Har besökt Brig, Milano, Rom, Arcona, Patras, Salzburg, München, Berlin, Hamburg och Köpenhamn. Tyvärr blev det inget Athen, brist på tid och pengar
Mäktigaste upplevelsen var ju helt klart Rom, fyfan vilken stad alltså, så jävla mycket att se.
Sämst var Berlin. Vilket jävla öken ställe. Ingen puls alls ju. Var betydligt roligare att gå runt i München, men såg iaf några mäktiga byggnader och annat skit i Berlin.

Har endel filmtittande att ta igen nu It's good to be back