fredag, juli 21

Intresse nytt!


Imorgon börjar min resa genom Europa. Ska besöka coffeshops i Amsterdam och uppleva lite Vaundersexx, tortera turister i Slovakien, rätta upp tornet i Pisa och sist men inte minst,, bajsa i påvens mössa.

Allt det här ska jag hinna göra på 3 veckor. Hemma igen den 12 aug. cya!

Filmrecension| Colour Me Kubrick

Colour Me Kubrick (2005)

regi:
Brian W. Cook
roller: John Malkovich



Bygger på en sann historia om en man i England som utger sig för att vara Stanley Kubrick, fastän att han varken liknar honom eller ens kan något om dennes karriär.

Förvånansvärt trist film som hade kunnat vara intressant. Vad får en person att sno någon annans identitet som Alan Conway gjorde? Det är inget som den här filmen svarar på iallafall. Den berättar lite ytligt om den här miserabla typen, hur han går på gayklubbar och lurar i folk att han är Kubrick, folk köper detta och bjuder honom både på drinkar och mat. De homosexuella männen är många och alla framställs de på samma tråkiga stereotypa vis. Den här filmen ger ingen vidare bra inblick i någonting, den är bara dryg. John Malkovich spelar iallafall väldigt bra.

4/10 - inte särkilt bra

(0-5) hjärna: 2 hjärta: 1 underhållning: 1 stil: 1 (sex: 1 våld: 0)

Filmrecension| The Benchwarmers

The Benchwarmers (2006)

regi:
Dennis Dugan
roller: Rob Schneider Jon Heder David Spade Jon Lovitz




Tre snubbar trötta på att ta skit från andra, börjar spela Baseboll för alla de mobbade och utstötta. De kallar sig för The Benchwarmers.

En dum komedi i typisk Rob Schneider stil, bjuder inte på så mycket nytt om man har sett andra filmer med honom. Det som höjer är Jon Heder som gör en Napoleon Dynamite liknande roll. David Spade är bara irriterande som vanligt. Film som duger att se med kompisarna en fredagskväll.

5/10 - sådär

(0-5) hjärna: 0 hjärta: 2 underhållning: 3 stil: 0 (sex: 0 våld: 0)

Filmrecension| Wolf Creek

Wolf Creek (2005)

regi:
Greg McLean
medverkande: John Jarratt Cassandra Magrath Kestie Morassi Nathan Phillips



Föreställ dig en omvänd Crocodile Dundee som istället för att jaga krokodiler, jagar vilsna backpackers i vildmarken, då har du hela handlingen till Wolf Creek. Tre ungdomar baserade på riktiga personer, hamnar i Mick Taylors perversa lek då de fått motorstopp mitt ute i ingenstans och han plötsligt dyker upp till deras "räddning". Nervkittlande skräckfilm som aldrig känns överdriven och med ungdomar som förvånansvärt nog har hjärna(!)
Wolf Creek börjar lite tveksamt med att ungdomarna anländer till en skum mack, hur många skräckfilmer börjar inte så egentligen? Men förutom den skräckfilmsklichén bjuder Wolf Creek på mängder av överraskningar. Förmodligen ingen film för den lättskrämda.

"She was good for months... until she lost her head!"

7/10 - bra film
(0-5) hjärna: 2 hjärta: 1 underhållning/spänning: 4 stil: 3 (sex: 1 våld: 4)

torsdag, juli 20

Filmrecension| Grevinnan från Hong Kong

A Countess from Hong Kong / Grevinnan från Hong Kong (1967)

regi:
Charles Chaplin
medverkande: Marlon Brando Sophia Loren





En politiker spelad av Marlon Brando, får problem med en kvinna (Sophia Loren) som gömt sig i hans hytt det efter att de kastat loss från Hong kong. Med risk att det ska bli en skandal över det hela, håller han den envisa kvinnan gömd på sitt rum.

Det här är Charlie Chaplins sista film och även hans dyraste med en budget på 2 miljoner dollar. Trots dess höga budget och med stjärnor som Marlon Brando och Sophia Loren, gick den här filmen inte hem hos publiken, vilket medföljde att Chaplin blev djupt deprimerad. "Grevinnan från Hong Kong" är ingen dålig film, det var nog snarare tajmingen som var fel. Folk hade just sett storfilmer som Bonnie och Clyde och Mandomsprovet, de var helt enkelt inte intresserade av en gammalmodig kärlekskomedi.
Visst känns "Grevinnan från Hong Kong" lite väl fånig ibland, speciellt i "stumfilms"-ögonblicken. Men det är fortfarande en trevlig liten kärlekskomedi som underhåller och Marlon Brando är mycket bra.

5/10 - sådär

(0-5) hjärna: 1 hjärta: 3 underhållning: 2 stil: 1 (sex: 0 våld: 0)

Filmrecension| Scarecrow

Scarecrow / Fågelskrämman (1973)

regi:
Jerry Schatzberg
medverkande: Gene Hackman Al Pacino




70-tals klassiker av Jerry Schatzberg med Al Pacino och Gene Hackman som spelar två luffare på väg mot olika mål. Al Pacino spelar Lion, en öppen man som gillar att underhålla folk. Han har vart ute till sjöss i fem år och är på väg till Detroit för att träffa sitt barn som han aldrig har sett. Gene Hackman spelar Max Millan, en sammansluten man som inte gillar att småprata och som gärna tar till med knytnävarna så fort det blir lite osämja. Han har suttit inne sex år och sparat ihop pengar som han ska använda till att starta upp en biltvätt i Pittsburgh. Det blir en resa där deras vänskap ständigt testas.

Fin film som flyter på med ett ganska så lagom tempo. Pacino och Hackman är båda mycket övertygande. Manuset känns ibland lite tomt, men fylls på med Pacinos galenskaper. En film med ett härligt budskap "hamnar du i trubbel, försök då att lösa det med ett gott skratt, istället för att tjura". Det känns som att Scarecrow hade kunnat ge mer, men den är iallafall hyfsad.

6/10 - hyfsad

(0-5) hjärna: 2 hjärta: 3 underhållning: 2 stil: 2 (sex: 1 våld: 1)

Filmrecension| Blinkande Lyktor

Blinkende Lygter / Blinkande Lyktor (2000)

regi:
Anders Thomas Jensen
medverkande: Søren Pilmark Ulrich Thomsen Mads Mikkelsen Nikolaj Lie Kaas



Torkild är en misslyckad smågangster, som har stora skulder hos några lånehajar. Efter att på beställning gjort inbrott i en villa och stulit en väska full med pengar, vill Torkild helt plötsligt sluta upp med gangsterlivet och fly till Barcelona. De andra är med på hans planer, men mot gränsen till Tyskland lägger deras bil av och de söker tillfälligt skydd i ett gammalt värdshus i skogen.

En småskoj gangsterkomedi i stil med Puscher, Bleeder och i Kina käkar de hundar (som jag tyvärr inte har sett). Tyvärr är den lite långsam mellan de roliga scenerna och är därför också lite småseg. Men när det väl händer något så är Blinkande lyktor djävulskt rolig! Ta bara Mads Mikkelsens karaktär Arne med den korta stubinen, hur han ställer till med en hel del galenskap.

6/10 - hyfsad

(0-5) hjärna: 2 hjärta: 3 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 2)

onsdag, juli 19

Filmrecension| Buried Alive


Buried Alive / Den du tror är död (1990)

regi: Frank Darabont
medverkande:Tim Matheson Jennifer Jason Leigh William Atherton



Clints otrogne fru drogar honom och begraver honom sedan. Men drogöverdosen var inte tillräcklig och Clint vaknar upp, arg som fan!

Det här är Frank Darabont's debut film, mannen som sedan skulle göra underbara Nyckeln till frihet. Buried Alive är en lättsmält thriller som bjuder på lite underhållning för stunden. Skådespelet är inte vidare märkvärdigt och inte heller manuset. Clints hämnd på sin fru och hennes partner är lite finurligt gjord. Annars har inte Buried Alive så mycket att ge.

4/10 - inte särkilt bra

(0-5) hjärna: 1 hjärta: 1 underhållning: 2 stil: 1 (sex: 1 våld: 2)

tisdag, juli 18

Filmrecension| En geishas memoarer

Memoirs of a Geisha / En geishas memoarer (2005)

regi:
Rob Marshall
medverkande:
Ziyi Zhang Michelle Yeoh Kôji Yakusho



En Geishas Memoarer ger en ganska så bra inblick i hur livet som Geisha i Japan under 30-40tal kan ha sett ut. Det handlar om hur en flicka blir såld till ett Geishahem av sina föräldrar, för att där utbildas till en Geisha. Men det råder stor konkurrens i en Geishas värld, det räcker inte bara med att vara vackrast, man måste också ta till ett par fula knep för att lyckas nå till toppen.
Som historisk skildring funkar den här filmen bra, men tyvärr lider den av alldeles för mycket med Hollywooddramatiseringar och skiljer sig egentligen inte alls markant från den stora massan av amerikanska melodramer. Att man dessutom talar engelska, Nej förlåt, DÅLIG engelska! Är förstås det också ett stort minus.
Det som väger upp är Ziyi Zhang skådespelartalang (Förutom engelskan) och de vackra miljöerna.

6/10 - hyfsad

(0-5) hjärna: 3 hjärta: 3 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 1)


Filmrecension| Vidocq

Vidocq (2001)

regi:
Pitof
medverkande: Gérard Depardieu Guillaume Canet Inés Sastre




1830, en journalist undersöker mordet på den mytomspunne detektiven Vidocq. Han går i Vidocq spår och börjar med att undersöka de mystiska morden som Vidocq undersökte innan sin död. Men mycket snart finner journalisten att han kanske har mördaren hack i häl...

Det här är Pitof första film, mannen som står bakom de visuella effekterna i filmer som Delikatessen, City of Lost Children och Alien 4. Influenser från de tidiga filmerna är tydliga, inte allra minst fotot med den entoniga färgen (Delikatessen / City of Lost Children) och de snabba actionscenerna (Alien 4). Actionscenerna i Vidocq är ganska snygga, men man ser samtidigt väldigt tydligt hur animerat allt verkligen är. Det är också här som vi har filmens stora minus, actionsekvenserna. Annars är Vidocq en mycket spännande och fantasifull film som bjuder på en härlig twist i slutet.

7/10 - bra film

(0-5) hjärna: 3 hjärta: 1 underhållning: 3 stil: 4 (sex: 1 våld: 1)


Filmrecension| Save the Green Planet!

Jigureul jikyeora! / Save the Green Planet! (2003)

regi:
Jun-hwan Jeong




Lee Byeong-gu är övertygad om att det finns rymdvarelser runt oss och att de planerar en fullskalig attack mot jorden inom sju dagar då nästa månförmörkelse är. Tillsammans med sin flickvän kidnappar han en direktör som han tror är från planeten Andromeda, för att få honom att avslöja allt!

Det här är stundtals en galen komedi men också stundtals tråkig då de ska försöka att lägga en djup existentiell historia, som inte alls funkar nåt vidare. Man borde ha satsat 100 procentigt på att göra en komedi istället för att krysta in budskap, som om hur illa människan är mot varandra och mot vår planet. Hursomhelst en ganska så skruven svartkomedi, som dessutom innehåller en intressant skapelseteori, som förvisso känns lite lånad från Kubricks 2001: A Space Odyssey

6/10 - hyfsad

(0-5) hjärna: 2 hjärta: 0 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 3)

Filmrecension| Delikatessen

Delicatessen / Delikatessen (1991)

regi:
Marc Caro & Jean-Pierre Jeunet
medverkande:
Dominique Pinon Jean-Claude Dreyfus



I en surrealistisk mardrömsliknandevärld där hela civilisationen tycks ha klappat ihop, anländer Louison (Dominique Pinon) till ett fallfärdigt hyreshus för att bo där och arbeta som vaktmästare. Men det Louison inte vet är att de inneboende planerar att äta honom i sinom tidtid.

Snyggt foto, skruvat manus och många udda karaktärer. Härlig film som överraskar och underhåller. Jean-Pierre Jeunet kom upp med idén till filmen efter att ha tillbringat en semester i Amerika på en rad olika hotell och tyckte att maten där var hemsk och smakade som "riktiga människor".
En konstnärlig film som utmanar och som säkert inte passar den breda skaran.

7/10 - bra film
(0-5) hjärna: 3 hjärta: 3 underhållning: 3 stil: 5 (sex: 1 våld: 1)

måndag, juli 17

Filmrecension| Zigenarnas tid

Dom za vesanje / Zigenarnas tid (1988)

regi:
Emir Kusturica




Det här är historien om zigenarpojken Perhan och hans resa genom livet. Perhan följer med några zigenare till Italien i hopp om att tjäna ihop pengar, som han sedan ska använda för att gifta sig med sin stora kärlek. Perhan får uppleva människosmuggling genom gränserna, prostitution och andra saker han inte hade räknat med. Men den största besvikelsen av alla väntar sig fortfarande när han kommer hem...

Zigenarnas tid börjar som en glad film, något i stil med Emirs andra mästerverk "Svart katt, vit katt". Men ju längre in i filmen vi kommer ju mörkare blir det. Det blir så tragisk och deppigt att man är ytterst tveksam över om det verkligen finns något ljus i slutet av tunneln. Perhan som spelas utav Davor Dujmovic, påminner lite om en ung Al Pacino eller Dustin Hoffman, både till utseende och till sättet att tala och röra sig. Tyvärr tog Dujmovic livet av sig 1999 bara 29 år gammal. Gillar man Emir Kusturicas andra filmer bör man förstås inte missa den här ytterst misära filmen.

7/10 - bra film
(0-5) hjärna: 3 hjärta: 4 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 1)

Filmrecension| Libertine

Libertine (2004)

regi:
Laurence Dunmore
medverkande: Johnny Depp, Samantha Morton, John Malkovich


Här har vi en riktigt dryg film med den alltid så underbara Johnny Depp. Johnny gestaltar 1600-talspoeten Earl of Rochester som var en cyniker, ökänd rucklare och kvinnokarl. Han fann kärleken i unga aktrisen Lizzie, men stöter sedan bort henne och blir svårt alkoholiserad.


Att göra film på en känd personlighet där allt bara går åt helvete i slutet, är vanligt förekommande i filmvärlden. Ibland funkar det (Amadeous) ibland funkar det inte alls. Problemet med Libertine är att vi aldrig får veta vem fan Rochester egentligen är, och varför vi ens ska komma ihåg honom. Personbiografin begränsar sig till att vi ser en man som dricker åt helvetes för mycket och att det heltklart kommer skita sig totalt för honom. Eftersom att vi aldrig lär känna Johnny Depps karaktär så bryr man sig inte heller om vad som händer med honom. I början av filmer säger Depp
till oss tittare: "Du kommer inte att gilla mig". Vad han egentligen borde ha sagt är "Du kommer inte att gilla den här filmen". Hur bra Depp än spelar kan det inte rädda den här förbaskade såpan!

3/10 - dålig

(0-5) hjärna: 2 hjärta: 1 underhållning: 0 stil: 2 (sex: 1 våld: 1)

Filmrecension| Svart katt, vit katt

Crna macka, beli macor / Svart katt, vit katt (1998)

regi:
Emir Kusturica




Smågangstern Matko tror sig ha den perfekta affären på gång, men han blir blåst och blir skyldig en mer framgångsrik gangster pengar. Ända sättet att rädda sig ur situationen är att gifta bort sin 17åriga son till den andre gangsterns odräglige syster.

Emir Kusturica har med "Svart katt, vit katt" gjort en sjukt galen och underhållande film. Skådespelet, fotot, musiken! Allt stämmer till fullo. Med den snabba "Zigenar"-musiken i bakgrunden hålls man på alerten hela tiden. Med all den glädjen, galenskapen och bisarra humor som vi tittare bjuds på är det här en storslagen vinnare!

10/10 - världsklass
(0-5) hjärna: 4 hjärta: 5 underhållning: 5 stil: 5 (sex: 1 våld: 1)

fredag, juli 14

Filmrecension| Resan till Melonia

Resan till Melonia (1989)

regi:
Per Åhlin





På andra sidan havet ligger den hemska ön Plutonia, som styrs av två elaka kapitalister vid namn Slug och Slagg, som tvingar barn att massproducera vapen åt dem. Men Plutonia håller på att rosta sönder och riskerar att sjunka. Man tänker därför resa över till den vackra ön Melonia för att härska där och bygga nya fabriker. På Melonia bor Trollkarlen Prosphero med sin dotter Miranda, anden Ariel, Poeten William och trädgårdsmästaren Caliban. De tänker förstås inte låta Slug och Slagg ta över deras vackra ö i första taget. Med båten som Slug och Slagg kommer med finns även Kapten Julgransfot, kokerskan, rorsman och förrymde pojken Ferdinand som förstås inte heller tänker tillåta Slug och Slagg att ta över Melonia.

Resan till Melonia bygger på William Shakespeares ”Stormen”, men är smockfull av fantasifulla karaktärer, underbara miljöer och med ett fint budskap som bara mästaren Hayao Miyazaki kan överträffa. Dessutom är nog Caliban den mysigaste figuren någonsin
Bra röstskådespel av blandannat Hasse Alfredson, Allan Edwall och Olle Sarri. Det underbara soundtracket står Björn Isfält för.

”En god stund redan vår värld hållit ut, uti storm och i regn, men det är detsamma, vårt spel är slut, går det bra ska vi spela vareviga dar”

7/10 - bra film
(0-5) hjärna: 3 hjärta: 4 underhållning: 3 stil: 4 (sex: 0 våld: 0)

Intresse nytt!

Jay! Äntligen ett nytt Weebl and Bob avsnitt ^^

Den här gången har de problem med ett allt för varmt väder, känns väldigt aktuellt måste jag säga :P

http://www.weebls-stuff.com/wab/hot/

torsdag, juli 13

Filmrecension| American Dreamz

American Dreamz (2006)

regi:
Paul Weitz
medverkande: Hugh Grant Dennis Quaid Mandy Moore Willem Dafoe Marcia Gay Harden



Martin Tweed (Hugh Grant) är programledare för sångtävlingen American Dreamz. Inför den nya säsongen av Tv-showen tänker Tweed krydda till det lite extra med ännu mera ”Crazy” deltagare. Han finner tre deltagare som uppfyller hans förväntningar. Britney-kopian Sally Kendoo (Mandy Moore), tondöva araben Omer Obeidi och en Israelisk jude. Deltagarna som tar sig till finalen kommer dessutom att få skaka hand med självaste Presidenten av Amerika (Dennis Quaid).

American Dreamz är kryddad med satir mot framförallt barnmobbar-såpan Idol, men även mot George W. Bush. Paul Weitz hävdar dock att han skrev manuset till filmen innan han ens hade sett ett avsnitt av American Idol. Hursomhelst är likheterna med den riktiga showen många. Programledaren Martin Tweed som spelas av en alldeles lysande Hugh Grant är helt klart inspirerad av Simon Cowell, både till dialekt och med en pervers läggning åt att utdela kränkande kommentarer åt de deltagande. Dennis Quaid spelar Amerikas president som just är inne på sin andra mandatperiod. Men presidenten står inför en personlig kris, då han inte längre kan se världen i svart och vit. Vid sin sida har han sin fru (Marcia Gay Harden) och stabschefen som gör allt för att hjälpa honom ur krisen. Stabschefen spelad av Willem Dafoe med en Dick Cheney inspirerad frisyr, kommer med den lysande idén att låta presidenten skaka hand med deltagarna i Amerikas mest populära tv-show, för att få folket att tycka om honom igen.
Samtidigt är det en misslyckad terrorist just anländ från mellanöstern som försöker att ta sig till finalen för att där kunna mörda presidenten. Men han får konkurrens av en älskad bimbo, spelad av Mandy Moore, som inte skyr några medel att vinna tävlingen.

Späckad med många härliga personligheter, även om något stereotypa, är det här en riktigt rolig komedi. Favoritkaraktärerna är helt klart Omar, hans homosexuella kusin, Martin Tweed och Mandy Moores efterhängsna pojkvän (Chris Klein), som blandannat går med i armén för att imponera på henne, men som återvänder hem ungefär lika snabbt som han beslutade sig för att bli soldat.

Det ända som jag saknar med american Dreamz är alla de utflippade personligheterna som vi Idoltittare är vana vid att se. Men annars en rolig komedi som lockar fram en del skratt

6/10 - mer än godkänd
(0-5) hjärna: 2 hjärta: 2 underhållning: 3 stil: 2 (sex: 1 våld: 1)

onsdag, juli 12

Filmrecension| Strangers on a Train

Strangers on a Train / Främlingar på tåg (1951)

regi:
Alfred Hitchcock
medverkande: Farley Granger Robert Walker Ruth Roman




Tennisstjärnan Guy Haines är på väg till Meatclaf för att göra slut med sin otrogne fru. På tåget träffar han på en märklig man vid namn Bruno, som kommer med förslaget att de kan ”byta” mord med varandra. Den mystiska mannen vill nämligen röja bort sin far, men är rädd för att alla misstankarna skulle falla på honom. Därför erbjuder Bruno att mörda Haines fru, därefter ska Haines mörda Brunos far. Haines som tror att det hela bara är ett skämt går med på det hela. När Haines sedan får ett telefonsamtal hem till sin nyblivne fru som talar om att hans exfru har blivit mördat, börjar helvetet på allvar. Bruno hotar med att sätta dit Haines om han inte uppfyller sin del av ”avtalet”.

Strangers on a Train är en ganska så smart thriller. Den är mycket trovärdig men blir lite dum mot slutet. Skådespelet är för det mesta bra. Robert Walker är underbar som psykopaten Bruno medans Farley Granger som spelar vår hjälte ibland känns lite stel.
Hitchcock har med Strangers on a Train lyckats göra en thriller som verkligen fängslar en ännu idag. Helt klart en sevärd klassiker

6/10 - helt okey
(0-5) hjärna: 3 hjärta: 2 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 1)

Filmrecension| Monday

Monday (1999)

regi:
Hiroyuki Tanaka
medverkande:Shin'ichi Tsutsumi Ren Osugi




Koichi Takagi vaknar upp i ett hotellrum måndag morgon. Han har ingen aning om hur han har hamnat där och inte heller har han något minne av vad han gjorde kvällen innan. Plötsligt faller en påse begravningssalt ur hans kavajficka och minnet kryper sakta inpå honom.. Begravning... lik... droger... explosioner... vansinne... yakuza? När minnet klarnat är allting försent. Alldeles försent!

En ganska så underhållande film som bygger upp en alldeles skruvad stämning. Det börjar med det exploderande liket på begravningen och fortsätter sedan med Takagis vilda festande. Shin'ichi Tsutsumi som spelar Takagi är mycket skicklig och gör det mesta av filmen, det är framförallt hans minspel som är så förbaskat bra!
Tyvärr håller inte Monday rakt igenom, tycker att den tappar allt mot slutet.

5/10 - sådär
(0-5) hjärna: 2 hjärta: 1 underhållning: 2 stil: 3 (sex: 1 våld: 2)