Film| Severance (2006)

”Ett säljarlag för ett multiinternationellt vapenföretag belönas med en vecka i Ungern för att bygga upp en laganda. Men skogarna i ett främmande land kan vara otäcka.”

Inte mycket som behövs sägas om den här filmen inte. En urkorkad slascher med komiska inslag där X antal människor går vilse i en skog och X antal klarar sig levandes (eller?).
Utan att spoila något kan jag väl säga att det är en hel del avhuggna kroppsdelar och minst en tortyrscen som får Saw/Hostel älskarna att mysa. Saw var förvisso en bra film och Hostel var okey, så inget illa menat med dem.

Tackvare komedin kan man ända ha lite kul med Severance om den ses tillsammans med annat folk med dålig filmsmak.

Film| Paradise Now (2005)

Att ressa den här filmen utan att bli politisk är typ omöjligt. Så jag kan lika gärna strunta i att försöka krypa under stol med vad jag tycker om Israels ockupation osv.

Paradise Now handlar om två palestinska barndomskamrater uppväxta under Israels förtryck. Båda är de fast troende om att bli martyrer är det bästa sättet att bekämpa orättvisan på - ty vid pärleporten är det trotsallt Allah som bestämmer vilka som får komma in i paradiset.

Den här filmen är förstås väldigt kontroversiell då den nästan öppet kritiserar Israels ockupation. Även om Hany Abu-Assad (mannen bakom filmen) inte är ute efter att peka åt oss vad som är rätt å fel – kan man ändå ana vilken ställning han tar.
Abu-Assad har fått utstå i en hel del kritik i hemlandet, men i övriga världen har han lovordats för filmen.
Själva inspelningen var inte heller den lätt. Det gick tydligen inte en dag då man inte var tvungen att avbryta filmandet för skottlossningar. Det var de grupper som stödde Abu-Assads projekt - och det var de som var emot det.

Paradise now är till en början mest komisk och alldaglig. Mot hälften av filmen blir det en mörkare ton och förstås mer gripande, stundtals även lite tårdrypande. Helt enkelt en briljant film!

Kul omnämnande om Sverige: "Vet du, i Sverige stannar bilarna vid trafikljusen och fotgängarna ser sig för när de går. Men de har den högsta självmordsfrekvensen. Undrar varför?"

Curse of the Dragon (1993)

En av många dokumentärer om Bruce Lee. Omfattande och bra. Intervjuer med Chuck Norris, James Coburn m.m. Även en liten snabb titt på Brandon Lee's död.
Att Bruce Lee var stor visste jag redan, men jag anade nog aldrig hur stor han egentligen var/är, förens jag såg den här dokumentären på tv.

Film| Game of Death (1978)

"Skådespelaren Billy Lo (Bruce Lee) blir skjuten av ett riktigt vapen under en filminspelning. Han iscensätter sin egen död för att på så vis kunna hämnas på de ansvariga ostört."

Det här är Bruce Lee’s sista film innan hans plötsliga död, som sägs ha varit en allergisk reaktion av hasch – eller som ett gäng konspirationsnissar hävdar; att Bruce Lee avslöjade för mycket av de kinesiska traditionerna att man bestämde sig för att låta mörda honom.

Filmens manus skrevs av Bruce Lee och har med största sannolikhet inspiration från Lee’s period i Hong Kong där han blev pressad på pengar av maffia – något som var vanligt förekommande under den tiden i Hong Kong.
Att sedan Bruce Lee’s son dog av precis samma händelse (1993) som Billy Lo’s fejkade död, måste ses som ödets ironi.

Bruce Lee’s coolhetsfaktor gör hela filmen, som annars är väldigt ojämn och många gånger väldigt korkad. Men det går ju inte att låta bli att impas av Bruce Lee’s snabbhet och uppfinningsrikedom i fajterna.
Game of Death kanske inte var den allra värdigaste filmen att avsluta Bruce Lee’s karriär på, men den har ett par mycket minnesvärda scener. Som tex. fajten med den 2,18meter långa basketspelaren Kareem Abdul-Jabbar.

Kuriosa: Man fick efter filmens klippning över 40timmars oanvändbart material som See-Yuen Ng sedan använde till att göra en uppföljare till Game Of Death (hädare!).

Film| Grand Theft Auto (1977)

Ron Howard som säkert många förknippar med Happy Days och American Graffiti spelar huvudrollen men står även för regi och manus – som förövrigt skrevs tillsammans med fadern Rance.

Handlingen är simpel; Två ungdomar flyr mot Las Vegas i en stulen Cadillac för att gifta sig. Tjejens föräldrar är emot giftermålet och utlyser en belöning till den eller de som kan stoppa det unga paret – Det slutar med att de får både polis, maffia, en svartsjuk pojkvän och galna bönder efter sig.

Det här är en film som givetvis ska ses med en nypa salt då 99 % av filmen är så dum, från dialoger till biljakter. Men som lördagsunderhållning med vännerna fungerar den här jättebra, gärna tillsammans med en öl eller två.

Film| Den Svarta Dahlian (2006)

Den Svarta Dahlian är Brian De Palmas senaste film - mästaren bakom fantastiska filmer som Scarface, De omutbara, Carlitos Way och personliga favoriten Carrie.

Den Svarta Dahlian handlar om det brutala och olösta mordet på Elizabeth Short som skedde 1947 i Hollywood. Elizabeth var en ung kvinna som kom till Hollywood i hopp om att bli en äkta filmstjärna. Hon lyckades dock aldrig vara med i någon film. Mordet på henne gjorde henne känd som "The black Dahlia", som syftade på hennes svarta hår och att hon nästan ständigt klädde sig svart. Elizabeths kropp styckades i två delar och hon fick sina inre organ utdragna. Med andra ord en sann dröm för den onanerande faces of death tittaren.

Josh Hartnett och Aaron Eckhart spelar två supersnutar som försöker att lösa mordgåtan under den här tiden. Givetvis hamnar de i en ond cirkel med korruption och skumma ämbetsmän i sann deckaranda.

Att De Palma är ett geni med kamera har vi sett så många gånger förut. Hans filmer bli alltid så förbaskat snygga…men på senare tid också väldigt innehållslösa. Den Svarta Dahlian är inget undantag, det är varken en smart eller nyskapande film. Det går snabbt och enkelt att lista ut vilka som är ”the bad guys”.

Två andra nyckelfigurer spelas av Scarlett Johansson och Hilary Swank. Scarlett är Eckarts fru, men som samtidigt börjar visa ett visst intresse för Hartnett (triangeldrama!). Alltså spelar Scarlett återigen den attraktiva kvinnan, den här gången har hon dessutom pumpat upp sina byster till en D kupa eller nåt (är ingen bröstmåttsexpert). Hillary Swank spelar en snobbig kvinna som delar sänghalmen med Hartnett.

Det finns egentligen bara en sak med den här filmen (förutom det vackra fotot) som lyfter den. Och det är de svartvita sekvenserna med Mia Kirshner som spelar den mördade kvinnan Elizabeth. De sekvenserna är faktiskt väldigt rörande, även om de inte känns så värst trovärdiga.

Fastän De Palmas senaste bottenfilmer ”Femme Fatale”, ”Mission to Mars” och ”Snake Eyes” håller jag tummarna för hans kommande skräckthriller ”Toyer” med Colin Firth.

Smaskig, vegetarisk bönburgare

Testade på ett fint litet recept häromdan; Bönburgare med Cole slaw som jag fann på Ica's hemsida.
Inte alls något avancerat att göra och tog inte mycker mer än tjugo minuter att genomföra.
Det enda som behövs är lite vitkål (ca400g), matyoughurt, senap, ägg, potatismjöl och en eller två burkar vita bönor. Skit som vi alla har hemma eller hur ;)

Cole Slaw:
*Riv ned kålen med rivjärn, lägg i kokande vatten ett par sekunder, låt rinna av, blanda med matyoughurt och smaksätt med salt, peppar och senap (ca 2msk)

Burgarna:
* Bönorna mixar man i en matberedare eller krossar dem helt enkelt med en gaffel. Tillsätt ägg och potatismjöl (ca2-3msk) och forma sedan till burgare.

Receptet på Ica

Film| Stranger than fiction

Will Ferrell spelar en smått tragisk man vid namn Harold Crick som jobbar som en revisor. Han har sina dagliga rutiner som att borsta tänderna ett visst antal gånger, räkna stegen till jobbet och en rad andra meningslösa rutiner. Men så en dag när Harold står framför spegeln och borstar tänderna hör han en kvinnlig röst. Rösten går inte att lokalisera och inte heller försvinner den. Men kanske konstigast av allt är att rösten berättar precis allt som Harold gör och även det han tänker, ibland innan han själv hinner tänka det. Harold misstänker snart att han kanske är med i en bok, men vad för bok, en komedi eller en tragedi?

"Apology accepted. But only because you stammered"

Sevärd, men förväntar dig inte mycket till humor fastän att det är en film med Will Ferrell. Det är mer en film med en allvarlig ton, en med ett Carpe Diem budskap.

Andra medverkade i filmen är Maggie Gyllenhal, Duston Hoffman och Emma Thompson.

Bok| GUD...var god dröj (1999)

I samma ögonblick återkom rösten från rymden: "Jo, jag glömde säga en sak - det är Gud som talar. Ciao!"
Det blev dödstyst i rummet, alla uppfylldes av samma tanke.
CIao?

Gud...var god dröj är en satirisk berättelse av Karl G Sjödin. Den handlar om hur mänskligheten ställer sig till att Gud plötsligt meddelar att han kommer på besök. Då vi står där med krig, svält, miljöförstöring och andra otrevligheter - och endast ett par dar till den allsmäktiges besök att städa upp på. Då enas mänskligheten för första gången om en och samma sak "Gud...var god dröj"

inte fullt så kul som man hade kunnat hoppats på, men duger.

A Scanner Darkly (2006)

"En farlig drog i ett framtida Amerika vid namn Substance D orsakar kraftiga personlighets splittningar. Fred är en undercover polis som har i uppdrag att förfölja och sedan arrestera knarklangaren Bob Arctor som råkar vara han själv."

"So there is no sheep here?"

Visuellt snygg och ett manus som känns relativt nytt. Tyvärr blir det ibland lite väl mycket flummande för filmens eget bästa och jag tror att A Scanner Darkly definitivt hade tjänat på att vara en halvtimme-timme längre för att få ett lite större djup i storyn.

The Legend of Drunken Master (1994)

Ungtuppen Wong lever ett gott liv hemma hos sina föräldrar. Som "alla" kineser har han kamsportsfärdigheter, till och med lite mer än den genomsnittlige kinesen. Men det som skiljer Wong mesta av allt från mängden, är att han slåss bäst när han är full.

Har inte sett första filmen, men det känns som att det kvittar då storyn oftast inte är så viktig i den här typen av film. Grymt coola fighter men kasst mellanspel. Lite kul kan man i alla fall ha till den kassa engelska dubbningen. Tex. Varför är det bara kvinnorna som talar flytande engelska?

Tenacious D in: The Pick of Destiny (2006)

"Kyle och JB bildar rockbandet Tenacious D med mål att erövra världen. Först måste de dock finna det legendariska Ödets plektrum, smitt av djävulens tand, som har makten att förvandla sin ägare till rockstjärna."

"There is a little Satan in us all"

Fett skön! Men det krävs nog att man är lite av ett Tenacious D fan för att kunna uppskatta filmen till max, eller att man diggar Jack Black. Humorn i den här är ungefär lika dumdryg som i deras tv-serie. Och musiken känns även den igen. Bästa soundtracket är nog inledningssången med sång av bland annat Meat Loaf och Dio. Andra köna camoes görs av Ben Stiller, John C. Reilly och Tim Robbins. Kort och gott en perfekt film att se en fredagskväll med gänget!