Pans labyrint (2006)

"Spanska inbördeskriget är i sitt slutskede och flickan Ofelia flyttar med sin gravida mamma till mammans nya man, en kapten i Francos armé. Ofelia hamnar i en våldsam krigsmiljö och flyr in i sagornas värld. Hon hittar en labyrint där det avslöjas att hon egentligen är en prinsessa."

"-Why are you so sure it will be a boy? - Don't fuck with me!"

Ganska udda och en härligt rå film, se bara Vidals brutala avrättning med glasflaska på en misstänkt frihetskämpe.
Det var inte så mycket magi och fantasymonster som jag hade hoppats på. Men de få som finns med var riktigt häftiga. Den otäcka faunen, grodan och den ögonlösa-bebis-ätande saken.
Men häftigaste karaktären var ju den redan nämnda Kapten Vidal. Han rör inte en min när han torterar eller avrättar folk, helt känslokall. Det finns lite likheter i den här filmen med Guillermo del Toros tidigare film "Djävulens ryggrad".

En amerikansk varulv i London (1981)

"De två studenterna Jack och David är på vandringsresa genom den engelska landsbygden. Då det en natt är fullmåne attackeras de av en vargliknande varelse… Jack dör medan David blir svårt skadad. Han återhämtar sig på ett sjukhus, men får i sina drömmar besök av den avlidne Jack. Jack förklarar att det var en varulv som anföll de båda, och att David kommer att förvandlas till en sådan vid nästa fullmåne."

"Have you tried talking to a corpse? It's boring."

Ganska så underhållande skräckkomedi av John Landis. Härliga och välgjorda effekter för sin tid. Bara den korta scenen då David blir en varulv tog tydligen en vecka å spela in. Sånt arbete ska man ha cred för

Recension| Blood Simple (1984)

Dan Hedaya spelar en svartsjuk pubägare som finner att hans fru (Frances McDormand) är otrogen med bartendern (John Getz). Som hämnd sänder han ut en torped (M. Emmet Walsh) för att döda de båda....

"If you point a gun at someone, you'd better make sure you shoot him, and if you shoot him you'd better make sure he's dead, because if he isn't then he's gonna get up and try to kill you."

Det här är mästarbröderna Coens första film, men även Frances McDormands första. En ganska så spännande thriller men som tyvärr saknar ett större djup.
Charmen ligger på de plötsliga och ibland oväntade vändningarna. Hade man bara ansträngt sig lite mer med att få in lite sköna dialoger hade det här kunnat bli en riktig höjdare.
Se den om du är ett Coen-fan

Är nu med i Ronneby filmstudios styrelse tillsammans med Corpsegrinder. Vi ska nog kunna presentera ett par fin fina filmer som skrämmer livet ur de stackars pensionärena ;)

Recension| Departed (2006)

Igår såg jag äntligen den här efterlängtade filmen, som förhoppningsvis skulle vara Scorsese comeback efter hans senaste halvdana filmer.

Det var med blandade känslor som jag såg Departed, då jag har sett orginalet "Infernal Affairs" som är en riktig höjdare, hade jag förstås väldigt höga krav på Scorsese remake.
Inledningen är helt underbar med Jack Nicholson som berättarröst å redan här trodde jag att Scorsese tagit hem spelet.

"I'm gonna go have a smoke right now. You want a smoke? You don't smoke, do ya, right? What are ya, one of those fitness freaks, huh? Go fuck yourself"

På sätt och vis kunde Scorsese ha gjort det, men det känns som att hans strävan att göra en ny "Maffiabröder" blev lite väl mycket. Att det är mycket våld i en film har jag absolut inga problem med. Saken är bara det att alla i Departed är så jävla testosteron laddade och vill slå varandra på käften för minsta lilla grej så fort de får chansen. Och då snackar jag om polismästare som slår sin underordnare bland annat.

Om man jämför Infernal Affairs och Departed kan man nästan säga att Infernal affairs är "gulligare", då den berör en mer på djupet och inte är fullt så våldsam, medans Departed mest bara är skitig och vill överraska en med en massa våld och skitsnack. Båda filmerna är bra på sitt vis. Har man tex. svårt med de asiatiska överspelen fungerar kanske Departed bättre och vice verse.

Hursomhelst är Jack Nicholson helt underbar och det skulle inte sitta helt fel å Oscarsbelöna honom.

(Infernal Affairs: 3,5 )

Recension| The Avengers (1998)

Den topphemliga agenten John Steed (Ralph Fiennes) har kallats in för att undersöka de plötsliga väderomkastningarna. Allt pekar på att Sir August De Wynter (Sean Connery) är mannen bakom en djävulsk plan att ta makten. Steed får hjälp av agenten Emma Peel (Uma Thurman), men kan han verkligen lita på henne?

The Avengers har ett snittbetyg på 3.3 på imdb, det säger rätt mycket om filmens kvalitet. Ändå kunde jag inte låta bli att se den när den gick på tv igår kväll.
Ganska tidigt fattar man hur patetisk filmen är. Det är svårt att avgöra om filmen är en parodi på Bond eller om den parodiserar sextiotals serien som den faktiskt bygger på.
Med superskurkar utklädda till Teddybjörnar och en livsfarlig Eddie Izzard med robotstyrda bin är det ju ändå lite kul, men verkligen inte bra :P
Trots filmens usla kvalitet är Ralph Fiennes, Thurman och Connery bra i sina roller. Men de kanske borde tänka lite mer på vilka filmer de egentligen ställer upp på?

Upptäckte just att "Ariel" var andra delen i en trilogi....aja så kan det gå

Recension| Ariel (1988)

Taisto har det inte lätt. Först blir han av med sitt jobb som gruvarbetare, sedan tar hans far sitt liv, Taisto blir rånad på alla sina pengar, han tvingas sälja bilen och hamnar slutligen i fängelse för misshandel. Men Taisto är inte den som lätt bli upprörd, han tar alla problem med ro, han lever helt enkelt för dan och tar påsåvis problemen som de kommer.

Vad jag gillar bäst med Ariel är just det att Taisto inte talar så mycket, men man förstår sig ändå på honom och känner en viss sympati för honom där han vandrar runt i Helsingfors slumområden. Tyvärr tappar filmen sin trovärdighet efter Taistos tid i fängelset. Från att ha varit kanske en klockren åtta i betyg blir det istället en svag sexa.
6/10 - hyfsad