Filmrecension| Airheads

Airheads (1994)

Regi: Michael Lehmann Manus: Rich Wilkes

Medverkande:
Brendan Fraser Steve Buscemi Adam Sandler Joe Mantegna Michael McKean m.fl

Tre stycken hårdrockare bryter sig in i en radiostudio för att få sin demo spelad. Det hela urartar sig sedan till en gisslan situation. Bandets ledare Chazz (Brendan Fraser) är den som är intelligentast av de tre IQlättviktiga idioterna. Han har just blivit utsparkad av sin flickvän och är därför extra desperat att få sin demo spelad. De andra två, Rex och Pip, gör mest vad de blir tillsagda. Pip (Adam Sandler) är den mesiga av de tre och försöker för det mesta att dra sig ur det hela. Rex (Steve Buscemi) är nog den av de som ställer till med mest problem, blandannat så är det han som är först med att dra fram sitt vapen (Vattenpistoler). Gisslansituationen spelas upp på radio och de tre hårdrockarna blir snabbt populära och får en stor skara med fans.
Just scenen då Chazz går ut för att tala med polisen är nästan lite skrämmande likt scenen då Al Pacino går ut från banken i ”Dog day afternoon”.
Skämten är ganska så roliga, men jag önskar att man fått se mer av Adam Sandler.
Annars så är väl den roligaste karaktären den som Michael Richards spelar. En man som befinner sig inne i radiostationen och som kryper runt i ventilationssystemen.
Airheads är delvis en rolig komedi, men samtidigt lite tråkig eftersom att den aldrig riktigt överraskar en.

5/10 - sådär