"Uppföljare till 28 Days later. Storbritannien är tömt på folk. Månader senare börjar man att återuppbygga landet igen. Men det dröjer inte länge förens smittan är lös igen."
En zombiefilm ska helst vara skrämmande, om inte det funkar kan den ju alltid försöka vara underhållande.
”28 Weeks later” är varken eller.
Känslan av att vara ensam i världen som vi fann i första filmen är nu som totalt bortblåst. Nu vet vi ju att de enda smittade befinner sig på en liten klick i London. Visst de känner sig säkert nog så övergivna med både zombies och skjutglada soldater bakom sig.
Underhållning i stil med den splatterskojighet man finner i zombierullar som t.ex. Dawn of the Dead, finns det inte mycket av. Jag minns ärligt talat inte om det fanns så mycket sånt i första filmen, men här känns det i vilket fall som helst väldigt begränsat.
Men det största problemet med den här filmen är att ”hjältarna” består av två äckliga snorungar som man hatar redan från första scen. Och eftersom att vi vet att barn aldrig blir zombieföda försvinner hela ”kommer de att överleva” – känslan, då slutresultatet är ganska så uppenbart (eller ? Jag kanske ljuger för er).
De få ljuspunkterna i filmen består av en helikopterscen och en ”Blair Witch Project”- underjordsscen. Men de räcker tyvärr inte till. 28 weeks later är en medelmåtta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar